Cecilia Blomberg skriver SvD om Lars Åbergs nya bok Landet där vad som helst kan hända.
Det trevas och det tassas runt den heta gröten och ingen vågar riktigt vara först med att ställa frågan om varför vi ska ha ett multikulturalistiskt samhälle, särskilt som så många av de multikulturella inslagsbärarna är så avogt inställda till den samhällsmodell vi erbjuder och dessutom tydligen lider svårt av rasismen de upplever överallt.
Citat:
https://www.svd.se/segregationen-i-s...sjalvforvallad
Segregationen i Sverige är självförvållad
I Sverige finns i dag en stor grupp människor som inte försörjer sig själva och som har liten kontakt med det svenska samhället. 2017 var arbetslösheten bland utrikes födda 15,1 procent. Det tar i snitt åtta år innan hälften får in en fot på arbetsmarknaden och på vissa förskolor talas så lite svenska att barn med annat modersmål riskerar att inte klara skolan (SR 7/5). Migration och integration har seglat upp som två av valets viktigaste frågor.
"För första gången på mycket länge lever människor i samma stad, som antingen tycker att man ska få säga vad som helst eller att det är rätt att ta livet av dem som gör det.", skriver Lars Åberg i sin nya bok "Landet där vad som helst kan hända" (Karneval förlag, 2018). Den följer upp fjolårets "Framtidsstaden" (Karneval förlag, 2017) som beskrev Malmös stora integrationsproblem. Skildringen rönte stor uppmärksamhet, och Åberg kom grundlöst att antydas vara både nazistanstruken och antisemit.
Nu är debattklimatet mer tillåtande, och denna gång har han lyft blicken för att beskriva problemen i flyktingmottagandets spår i hela Sverige.
[...]
Hur kunde ett land gå från att ha klara visioner, vara genomplanerat och förutsägbart till att alls inte längre ha någon plan?
[...]
Åberg har djupdykt i arkiven och funnit att en av förklaringarna till dagens segregation hänger samman med starka idéströmningar inom utbildningsväsende och kulturliv, och beslut som fattades för decennier sedan. Han har grävt fram och läst de propositioner, som istället för att uppmuntra integration av nya svenskar cementerade uppfattningar om vi och dem och drev på separatism och utanförskap. Invandrare antogs inte kunna ta till sig svensk kultur utan uppmuntrades att bejaka sina egna traditioner. De bosatte sig med landsmän istället för bland svenskar.
Barngrupper blandades inte, och invandrade barn fick hemspråksundervisning eftersom man menade att det vore skadligt om de inte först lärde sig föräldrarnas modersmål innan de mötte andra språk. Man satsade på dubbelspråkig dagispersonal och på tolkar, samt gav bidrag till organisationer så att kulturella särdrag skulle bibehållas, trots att deras värderingar gick stick i stäv med vad som annars ansågs vara bra. Det slogs fast som ett slags empiri och statlig överideologi att multikulturalism och mångfald berikade Sverige. Den solidaritet som utgjorde fundamentet i arbetarrörelsen och uppbyggandet av välfärdsstaten ersattes av en falsk tolerans och att inte lägga sig i.
[...]
Ingenting kommer att lösa sig av sig självt, vägen framåt är lång och krokig. Det första steget tas genom en öppen debatt och genom att se verkligheten just så som den är. Åberg hjälper oss en bra bit på vägen.
I Sverige finns i dag en stor grupp människor som inte försörjer sig själva och som har liten kontakt med det svenska samhället. 2017 var arbetslösheten bland utrikes födda 15,1 procent. Det tar i snitt åtta år innan hälften får in en fot på arbetsmarknaden och på vissa förskolor talas så lite svenska att barn med annat modersmål riskerar att inte klara skolan (SR 7/5). Migration och integration har seglat upp som två av valets viktigaste frågor.
"För första gången på mycket länge lever människor i samma stad, som antingen tycker att man ska få säga vad som helst eller att det är rätt att ta livet av dem som gör det.", skriver Lars Åberg i sin nya bok "Landet där vad som helst kan hända" (Karneval förlag, 2018). Den följer upp fjolårets "Framtidsstaden" (Karneval förlag, 2017) som beskrev Malmös stora integrationsproblem. Skildringen rönte stor uppmärksamhet, och Åberg kom grundlöst att antydas vara både nazistanstruken och antisemit.
Nu är debattklimatet mer tillåtande, och denna gång har han lyft blicken för att beskriva problemen i flyktingmottagandets spår i hela Sverige.
[...]
Hur kunde ett land gå från att ha klara visioner, vara genomplanerat och förutsägbart till att alls inte längre ha någon plan?
[...]
Åberg har djupdykt i arkiven och funnit att en av förklaringarna till dagens segregation hänger samman med starka idéströmningar inom utbildningsväsende och kulturliv, och beslut som fattades för decennier sedan. Han har grävt fram och läst de propositioner, som istället för att uppmuntra integration av nya svenskar cementerade uppfattningar om vi och dem och drev på separatism och utanförskap. Invandrare antogs inte kunna ta till sig svensk kultur utan uppmuntrades att bejaka sina egna traditioner. De bosatte sig med landsmän istället för bland svenskar.
Barngrupper blandades inte, och invandrade barn fick hemspråksundervisning eftersom man menade att det vore skadligt om de inte först lärde sig föräldrarnas modersmål innan de mötte andra språk. Man satsade på dubbelspråkig dagispersonal och på tolkar, samt gav bidrag till organisationer så att kulturella särdrag skulle bibehållas, trots att deras värderingar gick stick i stäv med vad som annars ansågs vara bra. Det slogs fast som ett slags empiri och statlig överideologi att multikulturalism och mångfald berikade Sverige. Den solidaritet som utgjorde fundamentet i arbetarrörelsen och uppbyggandet av välfärdsstaten ersattes av en falsk tolerans och att inte lägga sig i.
[...]
Ingenting kommer att lösa sig av sig självt, vägen framåt är lång och krokig. Det första steget tas genom en öppen debatt och genom att se verkligheten just så som den är. Åberg hjälper oss en bra bit på vägen.
Det trevas och det tassas runt den heta gröten och ingen vågar riktigt vara först med att ställa frågan om varför vi ska ha ett multikulturalistiskt samhälle, särskilt som så många av de multikulturella inslagsbärarna är så avogt inställda till den samhällsmodell vi erbjuder och dessutom tydligen lider svårt av rasismen de upplever överallt.
