Citat:
Ursprungligen postat av
LOE2
Jag ser inga avvikelser från min analys. Jag ville bara peka på det självklara, att den extrema sexuella snedvridningen var en förutsättning för att han skulle bli en mördare. Hans grandiositet och narcissism kunde utan den ha fördragits av hans beundrare eller uppfattats som ett irritationsmoment av andra. I den livsfarliga kärnan kan jag tänka mig en väsentlig likhet mellan PM och NB - en djupanalys av deras psyken kanske skulle hitta nyanser, men likheten dominerar. Jag uppfattade NB:s verk som avbrutet också, så vi vet ju inte vad han tänkt sig.
Helt irrationellt upplever jag dock PM som en ordning hemskare än NB. Om det är stickandet och skärandet som berör mig så illa ? Rent faktiskt är det kanske ingen skillnad på sättet som man ingjuter skräck i och dödar en annan människa.
Precis, det blev egentligen inga avvikelser från din analys. Från början tänkte jag mer på det du skrev om hans gradiosa personlighetsdrag, att det i sig inte gör honom till mördare. Ville bara förtydliga det jag anser, att dessa drag förstärkte hans sexualsadistiska tankar och hans övertro på sig själv att kunna genomföra det perfekta brottet.
Ju längre jag skrev, desto mer förstod jag att det var överensstämmande med din analys, vilket jag ofta tycker.
Ja, det är mycket svårt, för att inte säga helt omöjligt att jämföra två olika sexualsadistiska mord och ha en åsikt om vilket som är värst av dessa. Hjälplösheten och dödsångesten är nog lika stark, oavsett om döden kommer snabbt eller efter en par timmars tortyr. Den dödsångest som LH måste ha känt - även om det "bara" handlade om några minuter - en sån dödsångest är nog så stark att få människor upplever detsamma även om alla dagar med ångest räknas samman.
Försöker med det säga att jag menar att det går inte i tanken att närma sig den dödsångest LH måste ha känt, även om det dådet hade ett snabbt förlopp.
Sen kan det vara som du skrev, att NB kanske avbruten? Stressad, någon bil som körde förbi el.dyl. Att han kanske hade en plan och önskan om ett mycket längre förlopp, där han hade kunnat njuta av att utsätta offret för smärta och dödspanik mycket längre, men att omständigheterna gjorde att han inte hade den möjligheten utan att allt skedde under ett mycket forcerat förlopp.
Sen, likt Madsen - så dumpas den döda kroppen - objektet för deras lustar - som om det vore skräp.
Finns nog många gemensamma nämnare hos PM och NB.
De sexualsadistiska drifterna såklart, men även empatilösheten, att inte värdesätta en annan människas liv utan tar sig rätten att spela Gud och bestämma över liv och död för ett utvalt offer
Att döda för sina lustars skull, som en självklarhet, som att det är deras rätt.
Och att sen inte känna någon ånger alls, bara besvikelse över att de blev påkomna.
Inte heller något rakryggat erkännade från någon av dem - trots solid bevisning. Bara korkade bortförklaringar, "bara för att". Känner inte av något samvete för sina gärningar, ingen ånger över den smärta de tillfogat offrets anhöriga.
Det enda de kan känna av under sina rättegångar - är sin egen förbannade självömkan.
Helt irrationellt, precis som du skriver, kan jag känna att PM är en ännu värre avart än NB.
Dels beroende på hans grava personlighetsstörningar men framförallt pga hans tillvägagångssätt
Ett offer instängd i hans ubåt. Fastbunden. Ingen möjlighet till flykt, ingen som kan störa. Totalt isolerad från omvärlden. Han kunde, utan att riskera upptäckt, fokusera på att tortera Kim så länge som möjligt, så länge han såg en reaktion.
Alla dessa stick och hugg, med vässad halvmetersmejsel och kniv. Alla långa stick som genomborrade hennes underliv. Det är så fruktansvärt att tänka på att det var ett utdraget förlopp med denna makabra tortyr. Det är så skrämmande och hemskt så jag mår illa vid bara tanken. Sen vet vi inte hur NB skulle ha agerat, om han haft möjlighet till att ha agerat utan tidspress och på ett säkert ställe utan insyn
Men, alla dessa hemska stick och knivhugg som genomborrat hennes kropp, en tortyr som pågått så länge det fanns lite liv kvar i henne - det övergår mitt förstånd, en obegriplig grymhet som äcklar mig så.