Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko

Ungefär så, ja. Ingen kommer lyssna på hans berättelser och teorier på kåken. De är helt enkelt inte intresserade av hans babbel. Lundin kommer krossa Madsen fullkomligt. Börjar han däremot försöka intrigera och skaffa sig polare genom att diskutera avrättningsmetoder så kanske det går bättre för honom?
Eller ännu hellre: rymningsplaner?
Med utgångspunkt från Madsens enormt grandiosa självbild och övertro på sig själv, som den psykopatiske narcissist som han är, så skulle rymningsplanen då se ut ungefär så här:
PM har sagt till några av internerna att de ska samlas för ett hemligt möte för han har en STOR rymningsplan på gång (han har valt ut de som är kortväxta, spensliga och inte ser så farliga ut).
Ryktet om det hemliga flyktmötet sprider sig, naturligtvis, så när mötet ska starta har även Lundin och några andra muskliga, steroidstinna, psykopatiska mördare dykt upp.
Men, PM bryr sig inte om att de stora, elaka pojkarna dykt upp, nu känns det nästan som förr, när han skulle hålla föredrag. Äntligen i centrum igen, är ju där jag skall vara, tänker Madsen.
Det som skulle bli en kort genomgång av en plyktplan, blir istället ett långt föredrag av Raket-Madsen. Han drar allt om sin bakgrund, alla framgångar, alla priser han fått, pratar om sig själv i tredje person - som "Raket-Madsen". Babblandet tar aldrig slut och han kommer in på mysko tekniska detaljer som ingen har en aning om vad det betyder och som alla fullständigt skiter i.
Madsen tror att han äger situationen, självgod som han är, missar helt att pejla in den irriterade stämning som börjar råda i lyssnarskaran. Typ så:
Till slut så skriker Lundin, med hög och aggressiv stämma

:
Sluta för helvete att snacka en massa skit och kom istället till poängen, din värdelösa lilla råtta!
Ok, säger Madsen förvånat, med darriga ben. Säger sen: Som jag just berättat så förstår ni alla att jag lyckats bygga flera berömda ubåtar utav, typ skräp! En sån som jag klarar det. Ni vet också varför jag kallas "Raket-Madsen", så då förstår ni min kompetens.
Rymningsplanen ser ut som följer:
Jag delar in er i två grupper, vi kan kalla dessa "praktikantgrupp 1" och "praktikantgrupp 2".
Praktikantgrupp 1 ska varje dag samla in skräp som kartongbitar, vispar och slevar från köket, plastprylar, ja allt ni kan komma på. Det insamlade ska ni lämna till mig i min cell.
Praktikantgrupp 2 ska varje dag samla in olika vätskor ni kan hitta, som har lite "styrka" i sig, som rengöringsmedel från städskrubben, hot chilisås från köket, rakvatten, diskmedel, ja allt ni kan komma på. De insamlade vätskorna ska ni sen lämna till min cell.
Nu kommer jag till geniet Raket-Madsens geniala flyktplan:
Av ert insamlade skräp så kommer jag att bygga en raket. Den första raketen i världen som konstruerats av sådant material.
Av era insamlade vätskor kommer jag att göra en mix och ur denna mix så utvinner jag raketbränsle.
Madsen ser helnöjd ut över sin plan och säger med självbelåten min: Sen drar vi härifrån i min egenbyggda amatörraket. Vilken spektakulär rymning och vilka rubriker det kommer att bli över min skapelse!
TYST MINUT.........
Sen, PANG, BOOM, KRASCH!!!!
Det sista Madsen minns är hur Lundin gör "tummen upp" åt honom, innan han går därifrån.
Vaknar nästa dag på fängelsets sjukavdelning, ordentligt omplåstrad.
Fängelsedirektören sitter vid sängkanten, säger: Du, lille styckmördaren, det har varit lite väl mycket bråk och våldsamheter kring dig. Det verkar som att drar till dig bråk, du har fått hemskt mycket stryk, både av män och av kvinnor. Det är inte bra för den allmänna ordningen och trivseln här, inte heller för ditt liv eller din hälsa. Då ser jag bara ett alternativ, det är att du permanent får bo i vår ljudisolerade isoleringscell i källaren. Finns inget fönster där, så du får inte in något dagsljus.
Ganska mörkt där alltså och cellen är liten och trång.
Men, det är väl kanske inget större problem för dig? För av vad jag har förstått så är du van och gillar att vistas i trånga, mörka utrymmen utan dagsljus.
Som i dina ubåtar.