Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Är det inte lite humoristiskt Hexen, att du har en massiv kritik på detta forum kring "pseudovetenskap" bla bla då det kommer till genusvetenskap/ genusteorier/ feministiska teorier etc. Man totalt ratar ALLT! ( som man garanterat för övrigt inte läst ett skit av)
Men älskar denne man som gojjar in sig i mytologi? det mest "pseudo" man förmodligen kan tänka sig? Och "förvirrande?" nääää allt han säger, bara han säger något som doftar kvinnoförakt är ju rätt bakom alla blå glasögon, eller hur? Jag finner det i vart fall vara humor.
Jag får se om jag kan hitta boken.
Positiv verkan? Massa misogyna högefjantar som får vatten på sina kvarnar? Varför skulle jag tycka det var positivt?
Men återigen; han tar upp exempel från bibeln/mytologi/Disneyfilmer etc för att göra liknelser och metaforer. När han säger att det finns något vi kan lära oss av Törnrosa så är poängen inte
”akta dig så att du inte sticker dig på en slända, för då kanske du somnar och sover i 100 år”. När han säger att det finns något vi kan lära oss av berättelsen om Adam och Eva så är poängen inte
”tacka nej till frukter som ormar erbjuder dig.”
Hur djupa (eller ens relevanta) hans ”kunskaper i mytologi” är kan jag inte bedöma, men det är ännu ett irrelevant sidospår. Han föreslår inte att vi utifrån lärdomar i Sagan om Ringen ska forma allianser med dvärgar och ge oss ut och leta ringar. Och det är här din jämförelse med genusvetenskap faller lite platt, han hävdar nämligen aldrig att myterna är sanna i bokstavlig mening. Han antyder inte ens det. Han säger saker som
”here’s what the story of Kain and Abel tells us”, eller
”here’s what we can learn from Sleeping Beauty”. Den bokstavliga sanning han för fram är den inom psykologin och det är i så fall den du ska jämföra med genusvetenskapen.
Se det så här:
En feminist kan ju såklart göra en analys av exempelvis
Robja Röverdotter och mena att där finns lärdomar att dra. Om jag då skulle vifta bort den slutsatsen med ett ”haha, tror hon att Ronja Rövardotter är på riktigt?” är sannolikheten ganska stor att det är jag som framstår som korkad. Och om samma feminist sedan hänvisar till forskning inom något område, är det då verkligen relevant om jag skulle argumentera för att vi inte behöver ta henne på allvar pga hennes fascination med Astrid Lindgren?
Det är lite det här jag menar med att ingen kritiserar de poänger han faktiskt för fram. Det är som att hans kritiker inte ser skogen för alla träd (obs, metafor, jag kritiserar varken deras syn eller floristiska kundkaper). Det är som att de är så ivriga att kritisera
något, vad som helst att de nöjer sig med att skrapa på ytan.
Om du är allvarligt intresserad av att sätta dig in i hans tankegångar, men kanske inte har tid att läsa hela boken kan jag rekommendera att du söker upp hans intervju på Rubin Report (som jag tror heter ”12 rules for life”). Där går han igenom kapitel för kapitel i ca två timmar. Man kan se det som en liten introduktion för den som inte känner till honom sen tidigare. Eller för den delen intervjun med Russel Brand, även om de inte gick in på djupet avseende boken.