Citat:
Ursprungligen postat av
Chess77
Nej, nån uppfinnare var han definitivt inte. Han gillade att skruva på saker och ting. Men för att bli minsta framgångsrik och kunna sjösätta den där skorven, behövde han massor med kunnigt folk omkring sig. För själv klarade han inte av det.
Jag är också övertygad om att han såg sitt liv gå i putten nu. Det enda av värde, raketuppskjutningen, blev inte av. Han var luspank med 1,6 miljoner i skulder. Han hade bara värdelösa relationer och inga intressen att tala om, förutom två katter.
Under en lång tid, flera år, hade han frossat i tortyrfilmer - med "autoerotik" (vad f-n är det?). Det vittnades om i rättegången att en kvinna (som vittnade) befann sig i verkstaden och sett honom titta på datorskärmen med fullt stånd. Tror inte det var Kalle Anka han tittade på. Dessa år, med tortyrfrossande, har gjort honom så helt inne i fantasierna att filmer inte räckte längre. Nu var tiden att göra verklighet av fantasierna. Han började i maj att köpa in stropparna och skruvmejslarna. Han började, även här i maj, bjuda in kvinnor till ubåten för att göra verklighet av sina sjuka lustar. Ingen nappade. Utom Kim, som nappade pga sitt jobb. Madsen höll på i över två månader att försöka få ner en kvinna i ubåten. Han var så desperat att han t o m bjöd in Deirdre - men hon klarade sig eftersom Kim blev offret under natten till den 11:e aug.
Tack och lov att han inte lyckades sopa igen spåren. Då är jag övertygad om att en hel räcka kvinnor rapporterats som försvunna i Amager och Refshaleöen. För att inte tala om vinddrivna existenser på Christiania som ligger i närheten.
Tack för bra inlägg!
Att Madsens brott hängde ihop med tilltagande misär, depression och nedmontering av gamla livsmönster, det anade jag tidigt.
En så djupt störd person som Madsen kompenserar på ett väldigt udda sätt.
Får han inte sina vanliga kickar går han hur långt som helst, också utanför lagen, i jakt på en kick, adrenalin osv.
Han är en sorts missbrukare, och mina tankar går åter till Dahmer (en annan intelligent pervomördare). Madsen och Dahmer är lite lika ibland.
Strax innan sitt första mord var Dahmer vilsen, sökte "some kind of fullfillment", och till slut blev seriemördandet det som fyllde hans tomrum, gav honom mening.
Detta är mkt extrema personer, vars hantering av tristess och nedstämdhet tar sig groteska uttryck.
Dessa psykopater har förvisso känslor, starka känslor, men de kan bara referera till sig själva, och deras brott måste förstås i förhållande till en total själslig ensamhet, i alla sammanhang.