Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Allt kan ju förstås gå till överdrifter, sunt oskyldigt hejande på sitt hemmalag, kan gå
över i huliganism. Det fenomenet kan man se överallt. En får lägga band på sig.
Jag har levt ett sekulärt liv vid sidan om tidigare. Jag har kännedom om hur lätt det är
att gå till överdrifter. Men ungdomar är ungdomar, alla har väl haft en rebell i sig någongång.

Frågan man kan ställa sig: Är en överdrivet fanatisk hållning till ett idrottslag, att framställa
vid religion? Som jag ser det är man väl inte direkt lurad av något av dom.
Man känner helt enkelt att: "det här är rätt", eller?

Egentligen tycker jag att man kan inte hänga ut makterna med dylika videos..
Det är enligt min mening en liten risk med att göra det. Men man får ju avgöra själv..

Jag tror också att det ligger i den pubertala "naturen" att revoltera och spränga gränser, testa ny mark och ibland revoltera för revoltens skull.. men inte alltid och inte alldeles givet heller, eller inte lika gränslöst.. man vill väl mest skaffa sig erfarenheterna, få sig bevisat.. och inser vissa sakers komplexa tillstånd, som detta med religion eller en riktigt, riktigt rigid dogma som man absolut inte får "gå utanför" , då kommer alla varför-frågorna, som i sig är sundhetstecken.

Men å andra sidan, är religionen en naturgiven referenspunkt att befinna sig i? eller gudsdogman?

Enligt mig, nej.. den är raktigenom konstruerad. Frågar du en teist kan kan redan beskylla mig eller annan som inte ser gud som "det naturliga fenomenet" att därför stå i maskopi med djävulen, man vill ont, man är illvillig och DÄRFÖR har man alltså.... en "annan religion" , typ pengar, musik, konst, vetenskap.. you name it.

Det är ju en infantil nivå att tvunget fösa in andra i n¨ågon domän där annan också måste vara totalfixerad, för att man själv enbart svalt berättelsen, eller visionen eller idealet eller haft bibeln omkring sig 24 tim/dygnet och tvingats i princip bryta sig loss från sådanmental fångenskap, eller blivit passiviserad... och gillar den tuggade , omtuggade vällingen i den form den nu kommer i, so may be.. total acceptans, underordningens saliga lycka.. slippa ansvara , slippa värdera.. bara låta maktpositionerna fortsätta och om de förtrycker.. håll-bara-tyst.. det-lönar-sig-inte-mentaliteten.

Nu tycker jag att lagsport och religion, inte platsar i samma kategori av resonemang, det utifrån att den ANDAN som sportsmannaskap och idrottandet bygger på, är väsensskilt ifrån den mentala innötning i människor som gudsidén genom tiderna använt sig av.

Så att säga "ja men din religion är ju din sablans fixering vid materia, pengar, jobb idrott musik osv, osv" , njaee.. att behöva pengar för att bygga upp ett drägligt liv eller engagera sig i jobb och utveckla sig och behöva njuta älska koppla av och orka.. har inte mkt gemensamt med gud och den "ordning och moralism" som gudsidén ju skapat...

Tänk ändå på att den aktuelle aktive guden, är luktfri, osynlig odetekterbar, ett idrottslag (presumtiva motståndare...) kan man fortf. snacka med, resonera med mellan matcherna, vara vän med på olika sätt.. det är människor med människor i stimulerade utmanande kamper vilka inte avser att på riktigt, radera ut el konkurrera ut för då finns inget att leka med,...

men ja, huliganism uppstår! det är ju hysteri, fanatism dock kan man svårare "involvera" elelr applicera fotbollsstrategi och det primitiva huligan-beteendet på andra områden än i den eller de arenor där man medvetet står beredd på ytterligare ökad adrenalinkickar, och btw.. så är det välkänt att där huliganism uppstår där finns dels pengatvätt, narkomani och rubbade impulskontroller med i bilden..

jag anser ändå att det är två skilda diskussioner : 1/ idrottsfanatism 2/ religiös fanatism

de har sina liknande extrema moment av förstörelsegrad, men en religiös fanatiker.. kan ju mer obemärkt jobba extremt fanatiskt utan omgivningen ens reagerar.. eftersom den alltid kan hänvisa till den sociala kontexten, den politiska och kulturella.

en fotbollshuligan som vill andra illa, får ev. inte samma gehör.. medan en religiös fanatiker (ex.vis muslimska brödraskapets lobbyister) de lyckades nå otroligt långt in i samhällskroppen.

en fotbollshuligan har alltså större begränsningar.. dörrar som stängs, medan religionsfantasten kan ses som fantast och med enbart pyttelite utstuderad återhållsamhet, slipper den ses som fanatiker, utan ses enbart som "en brinnande själ" , eldsjäl.

Så huliganen kan inte huliganisera samhället, så som en religiös fanatiker skulle iaf prsumtivt om inget annat, förvandla välfungerande demokrati till ett kaotiskt mörker.

Det räcker med x antal mentala verbala eller konkreta hot med lite verkställande emellanåt, för att se vad "religionen" kan, ställa till med för hela och inte bara delar av samhälle.

Huliganerna, har bara tur att polismakten är så lam och inte vågar sätta gränser, men i samhällsflödets struktur och unerförstådda regler kan varje fanatiker bli herre på täppan. Oavsett riktning egentligen...

För samhällen var ju en gång i tiden totalägda av kompatk religiös "logik" med moralism därefter, fördömanden därefter... nej?

De samhällen förföll , men nya viljor till totalitär teism, saknas inte.... jag ser ingen risk att idrottshuliganioster kommer kunna "ta över" , men inte lika säker på att slipade religiösa fanatiker inte kan lyckas tillräckligt långt iaf. Det kanske handlar om hur många som förstår att uppskatta vad man har, innan båset är tomt.


Religiös lobbyism är ju vinstdrivande, idag står t.o.m påven och vill frottera sig med evolutionsteoretiskt resonemang. Strategi. Allt är inte fromhet eller att -vilja-nästan-väl.

Då menar jag inte att han är illvillig alls, dock är han inte heller alltför skärpt så länge blind tro ges sådan fördel och belönas som det gör.


En teist ska ju iaf inte klaga, han kan inte bevisa sin gud, men kan ändå fortf. rida på andras "meriter" att ha ingjutit blind tro i så pass många, att efterföljande religionspaket bara kan fylla i lite och dra till med ngt högtflyende , missionera och vips.. går dogma i repris.. sekel efter sekel , allt utan bevis.

I idrotten, ska de aktiva åtminstonde kunna bevisa sina färdigheter, men i religion finns ingen som checkar av att det där folket de gjorde verkligen rätt och tänkte rätt.. guden/gudarna har enbart ställföreträdare, dvs bedjaren själv, bekräftar sig ha blivit bönhörd...

Statuerar det, och får t.o.m rätt... det tycker jag är underligt - därför kan vilken wacko sekt som helst, komma upp med något häftigt attraktivt argument, och det kan komma att realiseras. Så länge tillräckligt många är halvt nersövda och inte ens bryr sig.

Se bara hur det ser ut i slumorådena.. det är ju enastående........

brydde man sig? svar nej.

Men tänk om någon skulle lyckas att bevisa att Gud finns. Vad blir resultatet då?
Blir det inte samma sak som att religiösa samfund sätter agendan?
Det är därför jag sagt att jag är lie ambivalent till den här tråden tidigare.
Jag menar bara att religion kan inverka på obildat folk på ett lite oönskat sätt.
Men jag vill säga det att sund kristendom, gärna i sekulär form, är tryggast för oss, tror jag.

Vad morgondagen har i sitt sköte är svårt att veta, somliga föredrar att förhålla sig som ommorgondagens överraskningar redan är statuerade och framtiden är nu, dvs efterlivet är här och vi är i princip döingar som inte ens vet om vi lever..

Andra föredrar att ta livet som det är. Det är där jag trivs, med den referensen, att taga existensen på allvar och inte förskjuta det som är.. men öppen för att det som är, redan imorgon kan vara helt ogiltigt, t.ex att jag inatt får besök, av en gud som uttrycker sig så övertydligt att jag behöver revidera hela mitt existentiella underlag. Jag är öppen för det, men då vill jag ha samma bevis för de bevisen jag redan har, som säger mig att om jag ska jobba, så ska jag kunna räkna med att överleva på lönen.. dvs jag antar, att jag befinner mig i en konsensus där vi tar för givet, att ett bevis på min tro, om att det är lönt att jobba (och inte alltigenom enbart för att jag vill ha pengar, utan också andra kvaliteter ....)

så vill jag se lite proportion, när jag inte ser proportion och skulle behöva t,ex leva som slav för slaveriets skull, då skulle jag göra uppror, men som jag tycker mig veta, så lever så spom jag noterar, teister knappast teistiskt, tvärtom lever teister enligt sekulära normer, dvs materian är livsavgörande.. när de köper hus, så driver de inte någon slags välgörenhet, utan letar efter bästa räntesatser, och vill knappast köpa ett bröd för 1200 kronor.. betalar de en genomsnittlig elräkning låt säga lägenhet, så accepterar de knappast en räkning på 30 000 kr /kvartalet. nej .. de drar ingalunda in gud, utan har guden som sin maskot. som förstås förhöjer det personliga status, där man upprättat hierarkier.. i ädelhet...

man vill förädla sig, för att säga det mindre smickrande så har den gudssökande otvivelaktigt anammat eller förvärvat eller inom sig genetiskt, en variant av narcissism. Den narcissistiska strävan att förstora sin betydelse i en ytterst fysisk värld, där allt står o faller med det medvetandet och vad det kräver och inte lär upphöra.. i livstiden, ändå vill se mission om ett gudomöligt status utan friktion.. redan här.. som en flykt.

Att ha gud som en flykt, är inget man behöver skämmas med - att dra kreationistiska slutsatser, må inte vara alltför intelligent, dock är det en godtagbar flykt som stora massor accepterar och därmed är eskapismen helt legitim, att därför blanda i "man kan aldrig veta om Jesus en dag står där i dörren.. "

nja.. jag vill mena att en (om det är jesus eller annan)ur den tiden, nog skulle undvika det kaos som människor lyckas skapa på denna planet, och hellre sover vidare i dödstillståndet isf, men det är min giv, att jag aldrig skulle medvetet söka mig tillbaka här , bland det jag ser över klotet ... att en frälsare kan se på saken annorlunda, vet man inte bättre för att man är hooked på jesus.

så länge en religion dväljer i mysticismens räddande mörker, antar jag att det är helt enkelt ett uttryck för att man har ingen som helst aning, men tenderar att vara ev. mer arbetsskygg.. det är skönare att sitta och konspirera.. sitta och tolka sig igenom livsdagarna. tacka tusan för det.

dock. livet pågår faktiskt.. det går inte att hävda att efterlivet bör beaktas, så länge liv kräver vad det gör, nämligen vetenskap i aktivitet.

det går att bevisa, varför vetenskap behövs, det är svårare att bevisa att religion behövs, och ännu svårare att bevisa att det är sinnets sunda vätskor som jobbar när folk under sin levnad, lever som att det är livsnödvändigt , att tro.. på Gud.

nej, man kan leva ett helt liv utan en tanke på gud, det går inte att påstå någonting om sådan människas framtid alls, det är en planet och utanför denna planet är det alldeles för stort att redan peka ut en gud, att vörda.. och vänta på.

isf,. är det troligare att det finns 38 000 gudar som kommer slåss om ens anlete. än att " en, skapare" står med klubban i hand. det förefaller djupt infantilt, i min värld

... man kan väl liksom inte vara satt i denna värld, på det sätt som det gförsiggår utan att "en gud" isf, fattar att det är bevekelsegrunden, ha din jord där i x antal år och skit i resten, det sköter sig ändå, för du kan ändå inte omfamna universum, det är lite för stort för den lilla skalle man har sig till livs, även dem som har turbohjärna.. de kan spekulera men till syvende och sist .. om de slungas ut i rymden, så vet de ingalunda vart. ingen vet vidden av universum..

fan vad jag skriver mycket, ska lugna ner mig!! ursäkta!

Jag vet inte vad du ser, men jag ser bara en massa fanatiker som i hysteri följer ledarens gester och utför vad man förväntar sig ska hända.
Tror du på riktigt att det är han som gör det?

Om någon skulle bevisa Gud hade saker förändrats radikalt, om han då även var en gud som bryr sig om ifall vi följer hans regler. Jag kan tänka mig att utan specifika resultat i den forskningen hade alla religioner hävdat att det var just deras gud och sedan påtvinga alla just deras levnadsregler.

Jag kan hålla med dig att kulturell kristendom i ett sekulärt samhälle förmodligen är att föredra över många alternativ. Åtminstone om vi ser till resultaten.

Jag är själv reiki-healer och har (anekdotisk) åstakommit "mirakler". Men det betyder inte att nån specifik 'gud' bevisas.

Men enligt mitt tycke så är det helt klart någon kraft som åstadkommer fenomenet.

Är det, den kristna guden? Ja, enligt dom kristna. Honey B Blue talade om självsuggestion,
men jag är inte helt säker på att den förklaringen håller.

Så för mig, enligt mitt sätt att se det, så är det en stark indikation på att Gud finns.

Kan vara att viljan är stark för att en gud ska finnas, man upprätthåller idén med inte bara visualiseringstekniker autosuggestion meditering , underlyder sig mission eller starkt passionerade tal som målar fram en gestaltning, det går också via ekonomiska vägar samt gruppdynamiskt via straff- och belöningssystem, som blivit olika framgångsrika men ändå tar sats och har sin rot i en och samma dröm.

Se hur det ser ut i Nordkorea. Det är bisarr vision in action, likväl befinner sig folket där under massiv belägring, så kan en showmaster belägra och trigga impulserna att vilja "hänga med"

Sedan vet man faktiskt inte vad var och en stoppar i sig, eller blev bjödna på? det flödar en hel del och inte så att folk går och öppet deklarerar vad de stoppar i sig. Det är vatr o ens ensak, men ändå..

Kom inte å säg att tabletter örter och annat, av diverse slag inte gör skillnad.. klart det gör! man kan tappa fotfästet, som en bra början.

Hur såg det ut under hippie-eran? kan man typ göra om det vid sina egna sunda vätskor tror du? en-enda-happy family, alla skulle åt ett enda håll.. (insane... men happy as one could be, det var inte bara harehare.. utan så mycket mer som etablerades då)

Ditt "tyckande" har inget med bevisföring att göra.