Citat:
Exakt! Och då får vi ju på sätt och vis en (åtminstone informell) "lex A och M" som vi skrivit om så ofta här i tråden...
Och dessutom: vi måste börja våga tala om det som är så känsligt att vi inte vill låtsats om att det finns: nämligen att skolors (och andras) benägenhet att göra orosanmälningar kan påverkas av föräldrars sociala ställning. Detta är väldigt jobbigt att erkänna, ens för sig själv, men det skulle man kunna lyfta som en generell fråga, i olika sammanhang.
Och dessutom: vi måste börja våga tala om det som är så känsligt att vi inte vill låtsats om att det finns: nämligen att skolors (och andras) benägenhet att göra orosanmälningar kan påverkas av föräldrars sociala ställning. Detta är väldigt jobbigt att erkänna, ens för sig själv, men det skulle man kunna lyfta som en generell fråga, i olika sammanhang.
Det sista stycket är tyvärr allt för sant. Inom den verksamhet jag jobbar, sjukvården, finns det alltför ofta personer som med kraftfull stämma myndigt kräver allehanda undersökning, utredningar och åtgärder med sin position och pondus i ryggen. Med tanke på att den offentliga sjukvården är lika för alla är det lite anmärkningsvärt att vissa på fullt allvar kräver specialbehandlng, inte för att de är sjukare utan för att de i sina egna ögon står över andra och har rätt till mer. Nu brukar de oftast inte få igenom sina krav, men det tar tid att lägga kraft på att neka.
I mina ögon - utan att känna till alla bakomliggande faktorer - är det onekligen lite uppseendeväckande att två flickor i samma familj får hela sin skolundervisning förlagd till hemmet dit olika lärare kommer tre respektive fyra dagar per vecka.
Och att detta pågått så länge. Och utan att någon orosanmälan till Soc gjorts?
Hur många familjer har det så i Sverige? Finns det överhuvudtaget någon till?
Har även den familjen i så fall också haft vältaliga juristföräldrar med god argumentationsförmåga?
Det är inte utan att misstanken gnager.