Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej vi vet inte vad rektorn tänkt eller var på väg att göra. Men sedan ett 1/2 år var även andra dottern så sjuk att hon inte kunde gå i skolan - för övrigt insjuknad i samma ålder som storasystern som inte hade blivit bättre. Enligt rektorn var det en familj i kris sedan länge.

Vi vet att Soc inte hade fått minsta hint om familjen och inte hade varit inkopplad, enligt polisens utsago. Det är minst ett halvår som rektorn vilat på hanen. Det är alldeles för länge!
Vad väntade rektorn på?? Att allt skulle gå över?

Bup kanske var inblandad. Och rektorn tänkte att om det är något som är fel i familjen så kommer det fram vid bupsamtal. Bup är specialutbildad i barns mående. Kan det då vara så att bup var på väg att göra en socanmälan. Nu efter att även den andra flickan inte klarar av att gå i skolan för att hon blivit så sjuk. Och fått hemundervisning.

För att det gemensamma beslutet (utgår här från polisens analys) ska bli begripligt bör framtiden för döttrarna ha tett sig nattsvart, och på den mödosamma vägen mot det oundvikliga svarta också förväntas bli så full av besvikelser och vånda (kanske också bortfall av olika kropps- och hjärnfunktioner mm) att man ville bespara sina barn en sådan framtid där varje hopp om förbättring garanterat skulle komma att grusas och där varje trösterikt ord skulle vara en statistiskt bevisbar lögn. En av de viktiga frågor som utredningen kanske inte kunnat besvara. - F.ö. verkar man inte heller ha klart för sig i vilken ordning de olika familjemedlemmarna avlidit; än mindre tidpunkten för dödsfallen - och allra minst hela händelseförloppet. - Det man har, har man i form av två namnteckningar.

Det vore önskvärt att få rätsida på vilka uppgifter som kan tänkas stämma överens med verkligheten. - Iakttagelsen betr. OH:s chock- eller förvirringstillstånd är i sammanhanget en sådan uppgift/pusselbit, och inte minst är ju tiden för iakttagelsen viktig. - Blackout till följd av en längre tids anspänning, krav/eftergifter och - inte minst - den långa ledighetens av allt att döma konfrontativa och nedbrytande effekt där redan hårt spända nerver närmade sig bristningsgränsen utan möjlighet att hinna återhämta sig?

10% arbetstidsförkortning verkar f.ö. ha gällt fram till nyårsafton 2018 , dvs under ett drygt år.
https://www.expressen.se/kvallsposten/framgangsrika-parets-liv-fore-mordbeslutet/
Ja, det låter närmast osannolikt: Det är utrett att man kan räkna i familjen samt torde ha varit väl medveten om skillnaden mellan dos och dunderdos. Undrar om han inte då hade slängt sig på telefonen och samtidigt inlett avd. livräddning..? - Hade han ”skälig grund” att vilja framstå som (trippel)mördare? - Samma sak bör gälla om han mötts av beskedet att döttrarna ”somnat in”. - Däremot kan han själv ha företagit sig något som ej kunde göras ogjort och rusat ut för att få luft.

Jag var ironisk. Jag tycker barnen ska om möjligt företrädas av sina föräldrar till de är myndiga. Det är endast föräldrarna man kan tilltro och pröva en bestående, livslång oegennyttig välvilja gentemot barnen. Det är endast med föräldrarna som part som ett givande och tagande kan ske eller tillförsäkras som är för barnets bästa. Det finns bara praktiskt godtycke i en ungdoms behov och framtidsutsikter om man avlägsnar föräldrarna från diskussionen. Barnen är inte kapabla att bedöma vad som sker i deras namn, särskilt om inte föräldrarna är närvarande. Om det så går att hitta två fall på tusen där detta visat sig gå fel, så jävar det inte att det måste vara utgångspunkten. Barn utan föräldrar, barn vars förtroende för föräldrarna brutits av ingripande myndigheter är på sikt 8-9 ggr av 10 sämre rustade för att överleva som vuxen. Flockar av barn där "samhället" utger sig för att vara förmyndare, men förr eller senare i realiteten sviker och lämnar individen utan relationer och kapacitet till förtroende är inte eftersträvansvärt och eller ens realistiskt. En (halv-)dålig förälder är bättre än ingen alls.

Sant föräldraskap är betydligt mer än att få sina brister serverade av en teknokrat som lyckats läsa innantill. Barnens rätt är det ytterst främst föräldrarna som förvaltar och garanterar, som seniora samhällsmedlemmar, medborgare och lagstiftare. Alla synpunkter mottages förstås med tacksamhet.

Barnets bästa hanteras vid korsvägen av samhällets auktoriteter och myndigheter. Inte på "hem". Det är ett misslyckande.

Ok. Men i det här fallet hade förmodligen flickorna varit i livet om de fick komma till ett fosterhem/fosterfamilj. Eller fått en kontaktfamilj/avlastningsfamilj. Då gör det inget att man trampat föräldrarna på tårna.

Jo visst kan BUP varit inkopplad utan att det framkommit. Men då har familjen onekligen hamnat mellan stolarna om vem som skulle gjort en orosanmälan. Om rektorn inte säkert vet att en sådan är gjord - och till och med om den redan gjorts - ska rektorn göra en egen.

En hel termin utan något barn klarar att gå till skolan och välkänt att familjen var i kris. En pappa som ser allt mer sliten ut och knappt håller näsan över ytan. Den familjen behöver mer stöd, det går ju utför. När träffade rektorn sin elev Moa sist? Tycker att skolväsendet onekligen brustit i att se till att familjen och barnen fick chansen till mer stöd genom kontakt med Soc.

Soc bedriver ingen uppsökande verksamhet, vet de inget agerar de inte. Den instans som hade mest inblick i barnens situationen var skolan. Skolans högste företrädare, rektorn, uttalar sig om att de väl kände till att familjen var i kris och att detta förvärrats när även yngsta dottern blev sjuk.

Men skolan har inte agerat!
Det måste vara tjänstefel enligt mitt förmenade. Det kan helt enkelt inte skötts rätt.

Varför skulle Soc blandas in när barnen hade läkarintyg, hade kunnat observeras såväl hemma som i skolan av ett stort antal lärare och annan personal (och detta under flera år); när föräldrarna hade suttit i protokollförda möten med rektor, kurator, skolsköterska m fl under vilka döttrarnas sjukdom genomlysts samt åtgärder så småningom vidtagits i form av hemundervisning som enligt såväl skolan som föräldrarna fungerat bra?

Att människor har olika agendor, eller gör olika kalkyler, har Soc knappast kunnat göra något åt. - Det är klart att det handlar om en familj i kris när ett par syskon drabbas av samma "ofattbara" sjukdom. - Döttrarna var söta, glada, läraktiga... men oförklarligt trötta och orkade i det långa loppet inte med skolmiljön; förmådde inte följa gängse undervisning på plats. - För hur ska ett par sjuka barn orka med alla lektioner när det är knappt att de friska barnen förmår koncentrera sig i en allt mer kaotisk klassrumssituation till följd av besparingar, obehöriga lärare, ringande mobiler, allsköns aktiviteter, osv?

Ja. Det är mycket märkligt att ingen kontakt med soc tagits av skolan. Det har jag tyckt hela tiden. Har skrivit att om det vore en ensamstående mamma. Så hade kontakt med sos gjorts direkt vid en liknande situation. Ett undantag gjordes i det här fallet. Med den här familjen. Det har nog alla inblandade vid det här laget lärt sig var fel.

Jag tvivlar starkt på att Rektor brutit mot Skollagen och begått tjänstefel, fått med sig ett helt skolteam (lärare, psykolog, skolläkare, kurator) som varit inblandade i flera år samt lurat med sig Kommunen. Dessutom har andra säkert varit involverade.

Så Nej, det tror jag inte alls på.

En utredning kommer visa hur det förhåller sig med den saken.

Det är inte bra för barn och ungdomar att befinna sig isolerade i hemmet även om det kommer vuxna lärare dit regelbundet. Hur mådde dessa flickor egentligen?
För att flickorna inte kan delta i skolans undervisning, men klarar att följa sina respektive läroplaner med hemundervisning behöver ju inte betyda att hela familjen därför måste hamna i kris. Det finns rätt många familjer där både ett, två eller flera barn har det jobbigt i skolan, anpassad skolgång etc utan att man för den skull betecknar familjen som i kris.

Vi vet inte heller hur sjuka flickorna faktiskt var eller vilken prognos de hade.
Så länge vi inte vet vad det var för "ofattbar fysisk sjukdom" döttrarna led av och någon kvällstidning tydligen gått ut med att de inte hade en fastlagd diagnos, medan andra pratat om ME eller "kronisk trötthet" är det svårt att riktigt förstå hur illa ställt det var. Vi vet inte ens om barnens mående var en reaktion på något som inte var bra i hemmet eller i skolan.

En sammanhållen familj som materiellt sett hade det väldigt bra med villa, bilar, pool, jobb för de vuxna varav den ene mycket framgångsrikt snart skulle få en efterlängtad proffesorstitel och med båda barnen fysiskt och psykiskt kapabla att följa sina respektive läroplaner, välorganiserat stöd från skolan, mor- och farföräldrar liksom mostrar i livet.
Det är onekligen rätt svårt att riktigt se varför denna familj kunde vara i långvarig kris. Att allt inte går på den framgångsrika räls man stakat ut kan naturligtvis resultera i en kris, men i allmänhet anpassar man sig till nya förhållanden. Krisen går över.

Om familjen enligt rektorn forfarande var i kris sedan länge borde föräldrarna antagligen fått hjälp att ta sig igenom krisen. Alldeles särskilt som det tydligen blev värre med tiden. Möjligen hade en orosanmälan till Soc kanske kunna hjälpa familjen med avlastning etc. Misstänker skolan att barn befinner sig i en miljö där föräldrarna är i kris eller inte orkar, ska en orosanmälan alltid göras. Det är väldigt tragiskt att skolan inte begrep eller insåg det i just det här fallet.

Tack för den Visheten!

Det finns ett talesätt som lyder, "Hur man än vänder sig har man ändan bak". Det går inte skydda mot allt, för det finns människor på båda sidor i ekvationen. Vad de ena försöker täcka upp för kan de andra givetvis slingra sig ur. Ishockey-matcher skulle vara olidliga tillställningar annars och alla barn skulle se exakt likadana ut och svara i kör, som nordkoreansk prostituerad låtsaspublik (som osökt får en att tänka på mer närliggande ting). Och Drottninggatan skulle tronat på väldiga cementlejon redan för hundra år sen. Lagom till osmanska väldets fall ungefär.

Inse att det finns ingen anledning för skolan att larma. De har inte sett några tecken. Barnen har i realiteten varit under utredning, men tydligen inte från soc sida, men där man dock kanske med fog litat på inlärnings-/utvecklingspsykologisk expertis som skolan själva borde ha kunnat koppla in, eftersom man valt mellan hem- och skolundervisning och måste ha ventilerat hur flickorna kan tillgodogöra sig de två respektive situationerna.

Inse att föräldrarna har slått knut på systemet där det är oskyddat för att en hotbild inte existerar. Du får skapa en fästning av skolan och inte släppa in elever eller rektor för att komma på ngt motsvarande. Ta alla nyfödda flickebarn från sina föräldrar och sätt dem på Nilen.

Men innan du gör det så invänta gärna närmare detaljer om vad som verkligen hänt och försök sen avgöra om det kanske borde vara så att barn med vissa sjukdomar borde med automatik få soc inkopplat och utredning göras om barnens mående och önskemål och om de inte borde läggas in för att avlasta föräldrarna.

Fast trenden i samhället går ju knappast mot att "lägga in" folk heller. Blinkar man vid förlossning så vaknar man hemma på kammaren. Samma med allsköns mentala dysfunktioner och operativa ingrepp. Har förståelse för det, eftersom riskerna är tiofaldiga på avdelning.

Och barn och föräldrar brukar tycka om och må bra av att vara tillsammans, så till den grad att det blir smärtsamt och hälsovådligt att vara ifrån varandra. Till och med djurparksdjur har ngt ljushuvve kommit på mår inte så bra av att sitta ensam på ett frigolitisflak o kika på en bild av en säl och läsa Expressen. Trots en ganska hygglig krönika av Robert Asckberg. Och trevliga polska parkarbetare.

Så kom inte o säg att det är enkelt.