Citat:
Ursprungligen postat av
magiciadehex
Ja, man blir helt slut av att få en inblick i Madsens underliga tankegångar.
Hans intensitet i beskrivningen av helvetet, med alla olika personer och detaljerade beskrivningar av märkliga ting gör att det känns som att han nästan befinner sig i ett slags rus med total inlevelseförmåga.
Ja, han rent av skenar i den delen, som ett crescendo - fantasin blir helt gränslös. Som jag skrev: man kan rent av ta på stämningen han ramlar in i, en slags besatthet, extas.
Citat:
Vissa delar, av virrvarret av hans tankar, påminner en del om det vissa sataniströrelser förespråkar, där inte Satan är någon slags övernaturlig makt utan mer som en symbol för personen själv, d.v.s man är sin egen gud och skall bejaka självförhärligande, egoism, sina instinkter, drifter och vilka beteenden det än må vara.
Låter som en mix av det där halvpsykotiska half machine, nån skum, mörk kinky salong och älskarinnan D själv med hennes strømpebukser, højhælede sko og lide læbestift:
(fritt ö-satt av mig)
"När ögonen vant sig vid mörkret så framträder då ett häxverk där människors allra värsta, djupaste och djuriska sidor dominerar.
Ingenting är heligt - det finns ingen moral, etik - det är enbart ditt eget äckliga själviska djur med djuriska drifter här. Ögonen fixeras på en kvinnlig vampyr i Goth klänning som ler som om du vore en läcker maträtt att sätta huggtänderna i.
Hon är otroligt vacker, lockande, fruktansvärt sexig i sina högklackade stövlar med skosnören. Hennes vän vill också ha en bit av dig och innan de sätter sina långa blodröda naglar i dig måste du fly.
Du blir riven, blöder och de skriker "Mjau" som två katter på jakt efter en mus. Du flyr iväg från dessa sinnessjuka hundjävlar, genom den dansande folkmassan med sina svarta lakan och gothiska kläder."
För att skruva upp stämningen några grader så kan jag delge att Mozarts sista verk; dödsmässa – Requiem är PMs favvolåt. Vore väl lämplig bakgrundsmusik...
Citat:
Som motsats till t.ex kristendomen som de anser handlar om att kontrollera människan osv. Det blir som ett förakt för empati, harmoni och medmänsklighet, vilket jag tycker stämmer väl in på PM. "Satan-Madsen" - han är sin egen gud. Då går det bra att glorifiera sadism, våld och vad fan som helst.
Tänker också på saker som framkommit om PM:s barndom, hur han som vuxen nästan föraktfullt beskriver sin mamma, att hon var djupt religiös, visste ingenting osv, men däremot var pappan bra med sina krigshistorier, fantasi och att han gav PM "fria händer", typ.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/gVg5k/sadan-var-peter-madsens-barndom
Ja det har du baske mig rätt i. Religiösa, intetsägande, småkorkade mor vs den färgstarke, galne, fabulerande fadern. Han kan mycket väl ha blivit fullmatat med berättelser ända från barnsben som framställer världen i skarp kontrast.