Citat:
Ursprungligen postat av
Rufos
Myndigheterna vet mycket väl att de flesta som tar droger inte är missbrukare enligt ordets sanna bemärkelse.
Vi är brukare - helt vanliga människor som tar våra preparat och berusar oss i rekreationssyfte. Vi är klassade som olagliga livsnjutare, och jag börjar nästan tro att det är detta som gör att myndigheterna vägrar ge upp jakten på oss. Man får nog inte ha för roligt i Sverige om staten inte kan profitera på det och få en del av kakan. De vill hellre att vi ska hålla oss till spriten - statens godkända gift och kassako. Då blir dom nöjda.
Det är i första hand sådana som mig staten vill åt, och ibland får jag nästan en känsla av att polisen njuter av att jävlas med oss. Deras vansinniga behov av att straffa mig, ta mitt körkort och göra så jag tappar mitt jobb, är något som spiller över och även slår mot sjuka människor som har hamnat i missbruk.
Narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri. Att rasera tillvaron för brukare eller att slå missbrukares liv i spillror, på grund av en förseelse som tydligt saknar offer om inte missbrukaren anses vara offret, är givetvis urbota dumt om syftet är att minska narkotikaproblemen. Det bör även inses av de som har ett uns slutledningsförmåga.
FN:s första narkotikakonvention tillkom för att bekämpa tillverkning och försäljning av narkotika, avsikten var inte att straffa människor för narkotikabruk. Någonstans på vägen har fokus flyttats till att även narkotikabrukare ska jagas. Sverige har gått ett steg längre än andra länder då även bruket är kriminaliserat. Kriminaliseringen av bruk och innehav för eget bruk har lett in narkotikabekämpningen på fel väg med straff istället för vård. Idag uppmanar FN att inte straffa människor för narkotikamissbruk som av WHO är en klassad sjukdom.
Allt fler EU-länder tillämpar skademinimering i större utsträckning samt erbjuder bl.a. alternativ till straff för innehav för eget bruk. Portugal har gått längst och har avkriminaliserat innehav för eget bruk, vilket har visats vara en effektiv åtgärd för att minska narkotikaproblemen. Sverige bedriver restriktiv narkotikapolitik där missbrukare fortfarande jagas, trots världssamfundets uppmaningar att inte straffa narkotikamissbrukare, för att eftersträva målet om ett ouppnåeligt narkotikafritt samhälle. Sverige är ett av få länder i Europa som har kriminaliserat narkotikabruket. Begrunda att här anmäls flest narkotikabrott i hela Europa och narkotikadödligheten är fem ggr högre än snittet i EU.
Vi behöver påminnas om att avsikten med FN:s narkotikakonventioner är att värna människor och samhälle. Emellertid har konventionerna skapat lidande och död, miljontals människor är kriminaliserade och fängelser är fyllda. Missbrukare blir sjukare, brottsligheten och narkotikadödligheten ökar, vilket såklart drabbar brottsoffer och anhöriga. Missbrukare är offer som döms och får straff. De betalar ett högt pris för illegal självmedicinering tillsammans med samhället, en situation som skapats pga. narkotikabekämpningens fokus flyttats.
Sedan tillkomsten av FN:s narkotikakonventioner har narkotikaproblemen förvärrats. Kriminaliseringen av missbrukare leder till ökad utsatthet, brottslighet, sjuklighet och dödligt. Kriminaliseringen av narkotika driver upp priset och den illegala narkotikahandeln är faktum. Våldet når inga gränser när narkotikan omsätter stora ekonomiska belopp.
En sak är i alla fall säker, om konventionerna inte skrivits eller formulerats annorlunda hade Nixons ”war on drugs” inte bedrivits. Cyniskt kan det sägas att FN:s narkotikakonventioner utgör en grund för illegal narkotikahandel och Nixons krig.
