Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Fast nu blandar du ihop subjektiva och objektiva rekvisit. Det subjektiva rekvisitet handlar inte om att föräldrarna objektivt visste bättre, utan att de var subjektivt förvissade om att de visste bättre. Men även detta blir naturligtvis svårare att hävda ju mer medicinskt välutredda flickorna var.
Om det nu är så att det inte fanns någon officiellt ställd diagnos - det är väl inte hundra procent utrett - så håller jag med dig. Jag är kanske beredd att gå så långt som till att hävda att också om ME hade satts som diagnos är det bekymrande, med tanke på hur otypisk ålder flickorna var i.
Jag funderar nu på det objektiva och det subjektiva rekvisitet.
Om man skulle ha hamnat i en domstol, så menar jag att man kan inte övervinna alla de hinder som föreligger när man ska få till ett försvar som ska lindra påföljden, utan att få gärningsmannen att framstå som en tokstolle. En sak dessa personer inte skulle gå med på. Vi har ett fall där, jag tror gärningsmännen väljer döden, livstids fängelse och andra plågor, om alternativet är att framstå som misslyckade. Utifrån orimliga kriterier på livskvalité mördas barnen, en sak som är svårt att relatera till. De objektiva rekvisiten gör de subjektiva omöjliga att framföra med trovärdighet med tanke på gärningsmännens yrken och samhällsförankring.
Jag kan inte se hur dessa mördare skulle kunna övertyga psykiatrin och domstolen, med framgång att de menade väl utan att framstå som fascister. Folk som haft med mördare att göra är inte korkade och lättmanipulerade. Att uppnå
tokstollerabatt när klinterna är jurister utgår jag ifrån som osannolikt.
Efter vad som framgått om föräldrarna så var de framgångsrika inom sina yrken, fram till en tid före de planerade denna mordorgie. För att få framgång i en domstol, med de subjektiva rekvisiten krävs det samarbete med klienten där en personlighetstyp som OH framstår som en megalomanisk person som var övertygad om sin egen förträfflighet. Men trots detta föra i bevis att han hade fel om sin egen roll på jorden.
Jag tror inte en person som OH vill framstå som en man med storhetsvansinne, för då blir han avslöjad. Tankarna om att alla ska gå i döden tillsammans tror jag kan härledas till att det är en felaktig och upphöjd självbild hos dessa gärningsmän som vilar på en bräcklig grund.
I övrigt är jag skeptisk till alla dessa diagnoser, och delar helt din syn. Det faller på sin egen orimlighet att två barn i samma familj har samma osannolika sjukdom. Jag tycker att det är fel att stämpla barn och unga mänskor med en diagnos, i tid och otid, då diagnosen blir självuppfyllande profetia som faktiskt stjälper mer än hjälper. Okunskapen om diagnos är ofta bättre för barnet, än en diagnos i de fall det rör sig om en diagnos på diffusa sjukdomar som inte kan medicineras och botas.
Av egen erfarenhet vet jag att diagnoser och intyg är mest till för att utgöra underlag i olika beslut om vård och insatser.