Citat:
Jag läste i den svenska pdf-enAnkommer det på mig att bemöta en massa ogrundade påståenden?
Ta istället och ansträng dig lite genom att ge bevis för vad som påstås. Kunskap kräver som bekant grundläggning.
Länken innehåller en pdf-fil som kan laddas ned om så önskas. Det är inget fel på den.
Annars hittar du skriften även på denna koreanska websida, också här som nedladdningsbar:
http://www.korean-books.com.kp/en/
Ta istället och ansträng dig lite genom att ge bevis för vad som påstås. Kunskap kräver som bekant grundläggning.
Länken innehåller en pdf-fil som kan laddas ned om så önskas. Det är inget fel på den.
Annars hittar du skriften även på denna koreanska websida, också här som nedladdningsbar:
http://www.korean-books.com.kp/en/
Det
Citat:
Ljuger dokumentet?
förekommer organiserad insmuggling i landet av såväl radioapparater
som mobiltelefoner, DVD-skivor och USB-minnen som kan förse
innehavaren med information och innehåll från omvärlden. Innehav av
sådan apparatur är dock riskfyllt och det saknas trovärdiga uppgifter om hur
utbrett innehavet är. Bland annat avhoppare rapporterar att sedan 2014 har
regimens kontroll av innehav av otillåten teknisk utrustning skärpts.
Mobiltelefonnätet har byggts ut i snabb takt och antalet
mobiltelefonanvändare uppgår enligt officiella källor till närmare tre
miljoner. På Pyongyangs gator är förekomsten av mobiltelefoner lika stor
som i många andra delar av världen. Dock kan nordkoreaner endast ringa
inom landet med dessa telefoner, medan utlänningar använder ett annat nät
som även är öppet för samtal till utlandet. Det går inte att ringa mellan dessa
två nät och nordkoreaner och utlänningar får med få undantag inte tala i
telefon med varandra.
Internet är i praktiken endast tillgängligt för en ytterst begränsad krets inom
elitens högsta skikt. Det finns ett nationellt intranät som innehåller utvalt
material som hämtats från internet av myndigheterna. Tillträdet till detta
intranät ökar långsamt men är fortfarande begränsat.
som mobiltelefoner, DVD-skivor och USB-minnen som kan förse
innehavaren med information och innehåll från omvärlden. Innehav av
sådan apparatur är dock riskfyllt och det saknas trovärdiga uppgifter om hur
utbrett innehavet är. Bland annat avhoppare rapporterar att sedan 2014 har
regimens kontroll av innehav av otillåten teknisk utrustning skärpts.
Mobiltelefonnätet har byggts ut i snabb takt och antalet
mobiltelefonanvändare uppgår enligt officiella källor till närmare tre
miljoner. På Pyongyangs gator är förekomsten av mobiltelefoner lika stor
som i många andra delar av världen. Dock kan nordkoreaner endast ringa
inom landet med dessa telefoner, medan utlänningar använder ett annat nät
som även är öppet för samtal till utlandet. Det går inte att ringa mellan dessa
två nät och nordkoreaner och utlänningar får med få undantag inte tala i
telefon med varandra.
Internet är i praktiken endast tillgängligt för en ytterst begränsad krets inom
elitens högsta skikt. Det finns ett nationellt intranät som innehåller utvalt
material som hämtats från internet av myndigheterna. Tillträdet till detta
intranät ökar långsamt men är fortfarande begränsat.
Eller varför är det så viktigt att begränsa utlandskontakt?