Okej, nästa inlägg. Här ska jag försöka resonera om vilka förhållanden som har gjort att det finns så mycket liv på jorden. Jag tänker börja med att tala om solen, vår sol.
Solen
Det är väl inget speciellt med solen, tänker ni kanske. Men det är det nog. Ni kanske har hört folk säga att vår sol är en väldigt vanlig stjärna, men så är det faktiskt inte. Vår sol är ovanligt stor, tung, ljus och het. Faktum är att 95% av stjärnorna i Vintergatan förmodligen är mindre och ljussvagare än solen!
Vår sol är också en "snäll" stjärna. När rymdteleskopet Kepler gjorde noggranna mätningar av kolossalt många stjärnor i ett litet område i stjärnbilden Svanen, så fann man att de flesta stjärnor som är lika massiva och ljusa som solen är lite mer variabla i sin ljusstyrka än solen. Det vill säga, solen lyser med ett lite mer stadigt sken än andra stjärnor av solens spektralklass. Solen har också ganska få och ganska små "utbrott".
Nåja. Det faktum att solen är så ljus och het innebär att jorden kan ligga ganska långt ifrån solen, cirka 150 miljoner kilometer ifrån solen, och ändå få tillräckligt mycket värme från solen för att genomsnittstemperaturen på jorden ska vara omkring 16 grader Celsius.
Att jorden kan ligga så långt ifrån solen innebär också att vi inte blir alltför obehagligt påverkade av solens gravitation. Jorden roterar kring sin axel, så att vi varje dygn upplever både dag och natt. Om vi hade legat mycket närmare solen än vi gör nu så hade vi förstås blivit stekta, men dessutom skulle jordens rotation ha blivit bunden. Det betyder att jorden alltid skulle ha visat samma sida mot solen, och den sidan skulle förstås ha blivit fruktansvärt varm. Den andra sidan skulle alltid ha haft natt, och den skulle förmodligen ha varit ganska kall. En annan möjlighet är att hela jorden ändå skulle ha haft en någorlunda likartad temperatur, men vår planet skulle i så fall ha upplevt fruktansvärda stormar.
Med andra ord: Man vill inte bo på en planet som ligger alltför nära sin sol. Ifall solen skulle få ett ilsket utbrott, så är det inte bra att ligga för nära den. Och i vilket fall som helst skulle planeten få "bunden rotation" ifall den ligger alltför nära sin sol, så att den alltid vänder samma sida mot solen.
De flesta solar i universum är små och svala och rödaktiga till färgen. För att en planet som kretsar kring en liten sval stjärna ska få tillräckligt mycket värme för att kunna ha flytande vatten på sin yta, så behöver den planeten ligga så nära sin sol att den får bunden rotation. Dessutom kan planeten lätt bli stekt ifall den lilla solen av någon anledning skulle få ett kraftigt utbrott.
Tänk er en planet som kretsar kring en liten sval röd sol. Planeten ligger tillräckligt nära sin sol för att den ska bli varm nog att ha flytande vatten på sin yta. På en sån planet skulle den lilla solen se väldigt stor ut, just därför att planeten ligger så nära den lilla solen.
Eller med andra ord: De flesta stjärnor i universum är antagligen för små och svala för att deras planeter ska vara tillräckligt varma för att ha flytande vatten på ytan och samtidigt slippa bunden rotation.
De flesta stjärnor i universum är förmodligen för små och svala för att kunna skapa "livsvänliga" förhållanden på någon av sina planeter.
Vår egen sol, som värmer och ger liv åt jorden, är därför förmodligen ovanlig.
Jag hinner inte skriva mer nu, utan återkommer i morgon. Kanske.
Solen
Det är väl inget speciellt med solen, tänker ni kanske. Men det är det nog. Ni kanske har hört folk säga att vår sol är en väldigt vanlig stjärna, men så är det faktiskt inte. Vår sol är ovanligt stor, tung, ljus och het. Faktum är att 95% av stjärnorna i Vintergatan förmodligen är mindre och ljussvagare än solen!
Vår sol är också en "snäll" stjärna. När rymdteleskopet Kepler gjorde noggranna mätningar av kolossalt många stjärnor i ett litet område i stjärnbilden Svanen, så fann man att de flesta stjärnor som är lika massiva och ljusa som solen är lite mer variabla i sin ljusstyrka än solen. Det vill säga, solen lyser med ett lite mer stadigt sken än andra stjärnor av solens spektralklass. Solen har också ganska få och ganska små "utbrott".
Nåja. Det faktum att solen är så ljus och het innebär att jorden kan ligga ganska långt ifrån solen, cirka 150 miljoner kilometer ifrån solen, och ändå få tillräckligt mycket värme från solen för att genomsnittstemperaturen på jorden ska vara omkring 16 grader Celsius.
Att jorden kan ligga så långt ifrån solen innebär också att vi inte blir alltför obehagligt påverkade av solens gravitation. Jorden roterar kring sin axel, så att vi varje dygn upplever både dag och natt. Om vi hade legat mycket närmare solen än vi gör nu så hade vi förstås blivit stekta, men dessutom skulle jordens rotation ha blivit bunden. Det betyder att jorden alltid skulle ha visat samma sida mot solen, och den sidan skulle förstås ha blivit fruktansvärt varm. Den andra sidan skulle alltid ha haft natt, och den skulle förmodligen ha varit ganska kall. En annan möjlighet är att hela jorden ändå skulle ha haft en någorlunda likartad temperatur, men vår planet skulle i så fall ha upplevt fruktansvärda stormar.
Med andra ord: Man vill inte bo på en planet som ligger alltför nära sin sol. Ifall solen skulle få ett ilsket utbrott, så är det inte bra att ligga för nära den. Och i vilket fall som helst skulle planeten få "bunden rotation" ifall den ligger alltför nära sin sol, så att den alltid vänder samma sida mot solen.
De flesta solar i universum är små och svala och rödaktiga till färgen. För att en planet som kretsar kring en liten sval stjärna ska få tillräckligt mycket värme för att kunna ha flytande vatten på sin yta, så behöver den planeten ligga så nära sin sol att den får bunden rotation. Dessutom kan planeten lätt bli stekt ifall den lilla solen av någon anledning skulle få ett kraftigt utbrott.
Tänk er en planet som kretsar kring en liten sval röd sol. Planeten ligger tillräckligt nära sin sol för att den ska bli varm nog att ha flytande vatten på sin yta. På en sån planet skulle den lilla solen se väldigt stor ut, just därför att planeten ligger så nära den lilla solen.
Eller med andra ord: De flesta stjärnor i universum är antagligen för små och svala för att deras planeter ska vara tillräckligt varma för att ha flytande vatten på ytan och samtidigt slippa bunden rotation.
De flesta stjärnor i universum är förmodligen för små och svala för att kunna skapa "livsvänliga" förhållanden på någon av sina planeter.
Vår egen sol, som värmer och ger liv åt jorden, är därför förmodligen ovanlig.
Jag hinner inte skriva mer nu, utan återkommer i morgon. Kanske.
