Borde inte universum krylla av liv? (argument)

När väl något självspridande uppstått, borde det inte sprida sig obehindrat stort sett och ta över allt det når? Tänk växtriket på planeten jorden till exempel.

Nu tänker jag mig att någon gång under verklighetens existens så lär något motsvarande ha uppstått som sprider sig åt alla håll i universum, och då tagit över stort sett allting. Vi borde alltså se något sådant. Men universum verkar ödelagt .. här finns bara vi och vi är ensamma ..... om inte: Fysikens "lagar", "atomer", medvetandet eller liknande är en grej som sprider sig över hela verklighetens existens och vi och det vi ser bara är en isolerad liten konsekvens/del av det? Dvs, vi är lite av en del av en intergalaktisk motsvarighet till ett grässtrå, kanske bara ett litet "klorofyll" av det?

Vad tror ni? Eller är det mesta av "verkligheten" ödelagt kanske och inte "grönskande"? Vad "grönska" är behöver som sagt inte vara människor och djur, kanske är hela universum själva det som sprider och propagerar sig.

Om vårt universum inte är så gammalt, och dör om ett tag, så är det kanske inte konstigt att det heller inte kryllar av det vi vanligtvis kallar liv. Men denna ruta innefattar ju inte allting som kan anses vara någon form av liv, utan vara en del av en större livsform.

Jag tror inte vi är ensamma att kunna tänka till att här är vi och vi är intelligenta. Det finns helt säkert fler som kanske tom är mer intelligenta än oss. Problemet är att det handlar om så stora avstånd så vi intelligenta ena kommer förmodligen aldrig ens att kunna mötas.

Det kanske vi redan vet om men regeringen döljer det för oss "vanliga" människor för att inte skapa kaos eller att tekniken ska gå allt för snabbt fram.

I want to believe

Vi har inte ens utforskat Månen ordentligt. Nu är det extremt osannolikt att just Månen innehåller liv, men säg Mars då. Dessutom finns det ytterligare över 150 månar i Solsystemet.

We don't have a bloody clue.

Bakterier och sådant lär garanterat finnas. Inte minst autotrofa sådana som när sig på kväveoxider, solljus och annat under extrma förhållanden. Det är tveksammare om intelligent liv som oss människor finns, för det krävs gynnsamma förutsättningar och vatten. Det finns ju exoplaneter som liknar jorden, vi bör leta där i första hand.

Detta kallas för "Fermis paradox".

Tyvärr så är de flesta hittills tänkbara svaren på denna fråga ganska dystra, en del ganska läskiga och som jag anser att det bör göras filmer om.

https://www.youtube.com/watch?v=sNhhvQGsMEc
https://www.youtube.com/watch?v=1fQkVqno-uI
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fermis_paradox

Jag tycker att den mest filmvärdiga teorin är den som förklarar att det faktiskt finns liv där ute, och det har funnits mycket.


Men det finns ett liv där ute som är mycket fientligt inställda till andra organismer. Därför har man bara två val som resulterar i tystnad:
1. Håll käften och visa inte att du finns, göm dig
2. Elimineras

Det finns faktiskt många prominenta fysiker och vetenskapsmän som har varnat för att röja vår position i universum.

Vi människor är inte alltid jättevänligt inställda till icke-människor (annat än för vår egen gynning). Så det är väl inte helt osannolikt att en annan livsform skulle vara ganska likgiltiga eller fientliga inför vår existens.




En annan intressant tanke är att en intelligent livsform har utvecklat "Von Neumann-maskiner". Maskiner/robotar vars uppgift är att samla ihop information och replikeras. Och att dessa maskiner inte tar hänsyn till annat liv, för att den inte förstår vad det är eller liknande. Så den "äter upp" det mesta den stöter på. Det är därför jag tycker att det här klippet är så fångande: https://www.youtube.com/watch?v=anMOQ3vTy9k

Dessa typer av robotar är väldigt rationella att skapa om man har som syfte att veta så mycket som möjligt om universum. De hade kunnat färdas och ockupera hela galaxen väldigt snabbt, mycket snabbare än om man hade haft ett statiskt antal utforskare.

Det finns miljarder fler solsystem än vårt eget. Och det enda (väldigt bristfälliga) sätt vi har utforskat en handfull av dessa är genom lite ljus som träffar våra teleskop. När en planet passerar passagen mellan stjärnan som den orbiterar och teleskopen, så ser stjärnan ut att bli lite mörkare. Beroende på vad planetens atmosfär består av, så kommer teleskopen att träffas av olika sorters ljus.

Det man kanske främst letar efter är metan och syre. För metan förstörs av syre. Så om det finns både metan och syre så måste det finnas någon process som hela tiden skapar nytt metan. Sannolikt är denna process liv.

Vi är för små,

Jo det är bara att fundera på hur vi människor skulle reagera på om vi mötte annat liv. Det skulle liksom vara provtuber och in i lab för att granska detta nya liv in i det minsta. Om de detta nya liv var mindre intelligenta än oss skulle man se de som myror som inte hade något riktigt människovärde. Ungefär så kanske mer intelligent liv ser på oss om de nu upptäcker oss en dag att vi är typ som myror inte mycket värde i och inget att bry sig om.

Jo, men frågan är inte ifall det finns liv eller inte. Jag tänker mer såhär att när man "vaknar upp i existens" någonstans så är det mest sannolikt att det är bland annat liv.

T.ex. har vi människor vaknat upp bland en massa annat biologiskt liv, som ligger på väldigt nära avstånd. Men inte har vi vaknat upp i ett universum fullt av detsamma. Någon gång tänker man sig att det borde ha skapats någon livsform som tagit över hela universum och att det är i en sådan miljö vi borde ha vaknat upp i, inte en tom sådan som denna.

Eller så kanske syrebaserat liv är något (relativt) unikt för oss för tänk på vad det gör, det brinner som fan, är giftigt och äter järn. Rymdisar kanske gluttat åt vårt håll, gjort lite analyser på avstånd och upptäckt "Atmosfären består av 20% syre." vilket bara skriver av oss från utredningen.

Misstag och fyrkantiga principer behöver inte vara unikt för vår planet

Borde.
Helt säkert.
Garanterat.

Lots of strong words.
Lots of assumptions.

Show me the evidence.
Strike that.
Show me the proof.