Citat:
Ursprungligen postat av
Durien
Anledningen är att vi har och ska ha höga beviskrav i Svenskt rättsväsende. Argument av typen " skär kuken av han" platsar inte där, helt enkelt. Att sen opinionen annorlunda en helt annan sak, jag tror dock att ingen skulle vilja bli dömd av en lynchmobb.
Varför skriver jag nu detta inlägg och vad är mitt syfte?
Jag avskyr när vi som art, påstår oss vara mer utvecklade. Samtidigt, när drevet går, tillåter vi oss att bara se allt i svart eller vitt.
Om denne man nu har begått handlingar som är straffbara, låt då Svenskt rättsystem ha sin gång. Att spekulera, fyller knappast någon funktion, annan än den att fylla sitt egna behov. Om nu GM fälls så kommer jag avhålla mig ifrån att kasta den första stenen, GM har anhöriga som säkert har fullt upp med egna funderingar.
Något som jag tycker är komplicerat att förhålla sig till just när det gäller sexuella övergrepp, är att det är så vansinnigt svårt att bevisa.
Gärningsmännen är i nästan samtliga fall väl medvetna om att deras beteende är straffbart och ser till att deras övergrepp, oavsett hur de yttrar sig, sker i slutna rum.
Att ha redcucerad empatisk förmåga innebär inte att man har låg IQ - dessa män kan vara lika intelligenta som du och jag, men kan fortfarande bete sig som svin gentemot sin omgivning. En empatistörd person som i alla lägen sätter sin egen sexualdrift i främsta rummet och saknar förmåga att bry sig om offret, ser därför naturligtvis till att hålla sig undan situationer där det kan finnas bevis som skulle kunna hålla rättsligt (vittnen, kameror, biologiska spår).
Detta innebär att gärningsmännen i stort sett alltid klarar sig undan, om de inte utfört en fullfjädrad våldtäkt där det finns biologiska spår, och så långt går de sällan eller aldrig just på grund av risken att åka fast. En empatistörd person kan därför traska runt en hel livstid och begå övergrepp på övergrepp utan att rättsväsendet någonsin har förmåga att nå denne.
Hur markerar då samhället gentemot dessa individer att detta inte är okej? Det finns inte så många sätt. Deras diagnoser innebär som regel att de inte känner skam, skuld och ånger - mekanismer som hos andra människor fungerar som självsanering. Kvällstidningskrönikörer och andra självutnämnda moralväktare kan skriva spaltmeter om varför man inte ska begå sexuella övergrepp, men de predikar i kyrkan - det är inte normalempatiska personer som beter sig som JCA, Virtanen och andra som nu synliggjorts, och man kan inte socialisera bort ett genetiskt fel hur många kolumner man än skriver i sin tidning.
Att samhället under alla år misslyckats med att hantera dessa män är ett tydligt bevis på att rättssystemet inte räcker till. Att några empatistörda, men inte rättsligt dömda, sexförbrytare nu i följderna av #metoo får löpa gatlopp och blir av med sina uppdrag och sin position i samhället, går rakt in under huden på andra empatiskt störda män med samma beteende; detta är inget de själva vill råka ut för och de kommer tänka sig om både en och två gånger. Men effekten kommer vara kortvarig. Snart har #metoo fallit i glömska och de går tillbaka till sina tidigare beteenden.
Så, hur stoppar man män utan förmåga att känna skuld, skam och ånger från att bete sig så här? Moralpredikan fungerar uppenbart inte. Under barnuppfostran har man vissa mindre möjligheter att socialicera dessa pojkar att lära sig att lägga band på sin sexualdrift då de saknar egna begränsningsmekanismer såsom förmåga att känna ånger. Men detta räcker som regel inte och vetenskapen visar gång på gång att personer som är genetiskt predisponerade att begå sexuella övergrepp, i hög grad gör det oavsett hur kärleksfull uppväxt de haft. Dessutom har skolan snarare gått åt andra hållet. Tidigare sorterade man ut sådana här personer i särskilda mindre klasser och hade möjlighet att jobba med dem individuellt, men den postmoderna föreställningen/önskan att ”vi alla är ett oskrivet ark som kan socialiseras till vad som helst”, har gjort att man nu blandar alla barn. Lågempatiska barn har därför lite eller ingen individuell hjälp, och har som bonus en hel skolklass av normalempatiska barn att trakassera.
Så hur gör man?