Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
För mig ser din förklaringsmodell fortfarande ut som ett universum som skapar sig själv: X (en transcendent entitet) orsakar universum som orsakar Y (en intelligent agent) som orsakar X som orsakar sig själv (universum). Om du kritiserade i ett tidigare inlägg att ett hypotetiskt ”självstartande” universum är kontraintuitiv och finner det därför inte troligt anser jag att samma kritik gäller även din modell.
Skillnaden mellan ett självstartande universum och ett som beror av en levande skapare är uppenbar. Det är ordet Gud. X är inte universum. X och Y hör ihop. Universum är bara en temporär maskin som är framtvingad av X och Y.
Citat:
Nu anser jag inte att ”kontraintuitivt” är giltig kritik då det gäller en förklaringsmodell till universums existens, eftersom varje form av förklaringsmodell kommer att vara kontraintuitiv eftersom detta är utanför vår erfarenhets-sfär.
Så tycker du, men det tycker inte jag.
Citat:
Däremot har jag följande kritik mot dina postulat och förklaringsmodell:
1. Har tiden en början eller inte?
Svar: Ur ett vetenskapligt perspektiv än så länge mig veterligen en öppen fråga.
2. Har tiden en ”orsak” om tiden hypotetiskt har en början?
Svar: Så länge inte ”orsak” kan definieras då det gäller tidens hypotetiska början anser jag inte att det går att besvara denna fråga.
Jag såg CCC hypotesen. Men jag tror inte på den. Jag tror fortfarande att universum har en början, och en orsak. Det enda som för min del, efter vad jag hittills hört, skulle kunna falsifiera min förklaring, är ett universum utan början. Men ett bevis för detta tror jag aldrig kommer. Filosofiskt och intuitivt kan man förstå att det finns en början, detta tillsammans med att så gott som alla modeller som har "försökt" formulera ett oändligt förflutet har i efterhand bevisats vara tvivelaktiga i den slutsatsen, därför är det fullt rationellt för mig att anta att det finns en början. Men du tycker som du gör. Jag definierar orsaken i någon mån längre ner i detta svar.
Citat:
3. Vilken natur och egenskaper har tidens hypotetiska ”orsak”?
Svar: Jag anser inte att det går att besvara så länge som denna ”orsak” inte definierats, annat än att den inte förmodligen är en kausal relation mellan denna ”orsak” och tidens uppkomst eftersom ingen tid existera innan tiden om tiden hypotetiskt har en början. Vilka övriga egenskaper den har går inte att besvara förrän dess att ”orsaken” definieras och den kan ställas upp som en falsifierbar hypotes.
Den förklaringen på orsak som jag gett är visst en kausal relation och den kräver inte heller att det finns en tid innan tiden eftersom den inte är skapad "innan" tiden.
Citat:
4. Har tidens hypotetiska ”orsak” själv en början i tiden eller är den tidslös?
Svar: Detta kan tyckas vara ett märkligt påstående att X orsakar tiden men behöver samtidigt tid för att uppstå, vilket kan tyckas vara en paradox eller logisk motsägelse. Men eftersom ”orsak” inte är definierat går det inte att utvärdera om denna paradox är en äkta logisk motsägelse.
Tiden är sannolikt en egenskap av universum, att det finns rum och materia osv., så vi kan istället kalla det universum (som innefattar
tid, rum, materia och alla naturlagar). Nej, det är ingen paradox att en orsak som skapas i universum och som är av högre natur än det fysiska kan orsaka universum. Kvantfysiken visar genom sammanflätning och superposition att även fysiken, som enligt mig alltså har en orsak, har egenskaper som kan övergå rummet och även i viss mån tiden, hur mycket mer bör inte då orsaken till allt detta vara av en natur som transcenderar det fysiska?
Citat:
Dina övriga postulat om att den hypotetiska orsaken till universums uppkomst är skapad av en intelligent agent och sen börjar argumentera för att denne intelligente agent är Jesus blir irrelevant att diskutera så länge inte 1-3 kan besvaras och paradoxen i 4 lösas.
1 till 3, är förklarat, men inte bevisat, eftersom det inte går att falsifiera. Men alternativen; ingen början, ingen orsak, ser jag som närmast komiska i jämförelse. Och jag ser ingen paradox i 4.
----------------------------------
Citat:
Jag vidmakthåller att så länge hypoteser om universums existens är icke falsifierbara och eftersom detta befinner sig långt utanför vår egen erfarenhets-sfär kan man bara spekulera och den mest rationella positionen anser jag vara ”jag vet inte”.
Själv anser jag att det är fullt rationellt att tro på en skapare och inget som framkommit hittills har visat sig vara mer rationellt.
Citat:
Med andra ord anser jag att även den klassiska "kosmologiska argumentet" för en hypotetisk guds existens (och inte enbart din speciella variant av argument för en hypotetisk guds existens) fallerar och diskvalificerar sig som bevis så länge det är på detta sätt.
Detta leder mig till att undra över dina intentioner. Du har tydligen bestämt dig för att det inte går att svara på frågan och du ser din position av ateism som den mest rationella. Vad gör du här? Vill du övertyga de troende att släppa sin tro, eller vill du visa upp din vetenskapliga excellens? Eller är detta rent av mellan dig och Gud? Tror du att du kan säga till Gud att "du har inte gett mig tillräckliga skäl att tro på dig, därför har du ingen rätt att anklaga mig för något"? Tyvärr, det är inte så det funkar: Det är synden som skiljer dig från Gud och det är den du blir dömd för. Problemet för din del är att du kan inte övervinna synden utan tro.
Människor av alla intelligensnivåer, i alla tider, har, helt utan vetenskapliga djupdykningar i 21:a århundradet som inte heller ger svar, intuitivt fattat att det måste finnas en Gud. Som jag ser det behöver inte intellektet vara ett hinder. Förklaringen du fått är rationell och även om du tycker det är mer rationellt att inte veta så finns det inget hinder för dig att tro. Din position är självvald, och jag tror att det är där du helst vill befinna dig av olika skäl, din argumentation rättfärdigar alltså inte din position av otro, om det nu är det du tror.
Jag vill tillägga att förklaringen jag gett inte motsäger något vi vet om varken kosmos eller fysik eller biologi. Den har även en viss förklaringskraft bortom sig själv i och med att den rätar ut två enormt stora teologiska frågetecken. Det ena är teodicéfrågan: Om Gud har fötts som människa i tiden så går det inte att anklaga honom för något ont, varken för hur världen ser ut, eller för vad människorna gör. Han kunde inte bestämma sig för att göra världen på ett annat sätt, den är vad den är. Den andra frågan som rätas ut är frågan "var kommer Gud ifrån om han nu skapat världen": Svaret som förklaringen ger är att han är sin egen orsak.