Diskussioner om The Sopranos

Haha. Det där med skon. Först och främst är han irriterad, trött och frusen på samma gång, plus att han är van att få som han vill. Därav ilskan på "skon"
Paulie Jr. Vad jag minns är han Paulies brorson, bara. Paulie hade varken fru eller barn.
Fri snubbe som var gift enbart med gangsterlivet.

Samtidigt så antyder Paulie Gaultieri att hans syskon är mer framgångsrika än honom; de har i alla fall inte valt brottets väg. Jag har för mig att han i avsnittet i s. 2 där han, Tony och Chris åker till Italien nämner att en av hans bröder är läkare. Jag är osäker på vilken koppling exakt Paulie Germani har till Paulie Gaultieri, förutom att han kallas för Paulies "nephew" eller "Little Paulie". Men det förklaras ju också i serien att det är vanligt att hänvisa till personer inom maffian som "uncle", "nephew" e.d. Exempelvis så kallar Tony och Chris varandra för "Nephew" respektive "Uncle", trots att (om jag minns rätt) Christopher Moltisanti är Carmelas kusin eller någonting sådant; blodsbandet är till Carmela, i alla fall. Tony var enbart nära vän och "kollega" till hans far, Dickie Moltisanti.

Det är så skönt med en tv-serie där personerna faktiskt äter mat och maten de beställer/lagar. Till skillnad från alla andra serier där karaktärerna pratar om mat och beställer pizza och korv på gatan men man ser dem aldrig ta ens en tugga, ofta slänger de det direkt efter att de fått det -"jag tappade aptiten".

En sådan liten detalj bidrar till en mer äkta känsla, att karaktärerna är "på riktigt". Det är också viktigt att personerna varierar i kroppsomfång och utseende, och inte därför att - det i dag trumpetade; "alla sorter måste finnas representerade" - utan för att det bygger upp intresset hos publiken och skiljer karaktärerna från varandra på ett verklighetstroget sätt.
Jag är skittrött på tv-serier där alla skådisar ser ut som modeller, är så jävla goda och aldrig äter någonting.

Btw, Tonys hus är drygt 500 kvadratmeter stort, jag tycker inte att man får den storlekskänslan när man ser husets insida, rummen är verkligen inte stora eller lyxiga och faktiskt ganska torftigt inredda, köket, t ex, är ju förvånansvärt litet. Utifrån dock ser man att det är ett stort hus med lite lyx-stuk över sig.

Fan vad bra Imperioli gör sin roll. Jag riktigt hatar och älskar Chris på samma gång.

Michael Imperioli säger i en intervju att folk tror att han är som Christopher, och han svarar " I´m NOT like Christopher !! " Tur det

Haha..aa,,när Tony blir irriterad på han så svarar han (Paulie) This is a big thing for me, T. My brother the doctor went here, but I didn´t, eller nåt.

Jag vet inte om jag håller med om Dr: Melfis diagnos på Tony: sociopati. Tony är mycket men jag tycker det är uppenbart att han faktiskt älskar sin familj och bryr sig om dem och deras framtid. Men samtidigt är han en produkt av maffian, att ha varit runt det hela sitt liv. Det är på många sätt det enda han vet och kan. Han kan liknas vid ett förvuxet barn som på en sekund kan skifta till iskall mördare när han går till jobbet och är bossen.

Maffian har format hans personlighet. Han är också smartare än de andra i hans gäng. Tony är komplex, så att avfärda honom som en simpel sociopat är att förenkla honom. Han är mångfacetterad och följer ingen rak linje även om han på ett annat sätt gör just det, men mycket angående det handlar om hans val av yrke. Chris, däremot, är en tvättäkta sociopat.

Sett Sopranos 2-3 gånger och nu funderar jag på att se denna underbara serie igen.


Vilka är era favoriter i serien? Mina är Christopher och Paulie och Tony. Gillar även att Steve Buscemi kom in och gjorde en underbar roll.

Första gången jag såg denna scen så trodde jag att det var Meadow.

https://youtu.be/ID0xo8s4xuQ

Paulie. Han är som en karikatyr på den italienska gangstern! Gillade Furio mycket också. Om vi bortser från Tony då...
Den jag gillade minst var AJ, speciellt då han var deprimerad.

F.ö har nog Sopranos ha flest youtubeklipp av alla serier. Oändligt många scener som ligger upplagda - ketchupscenen ovan var rolig bara den speciellt titeln.

Jag skulle nog inte rekommendera Sopranos till en djupt deprimerad person. Vad försöker David Chase göra med oss egentligen? Särskilt i de senare säsongerna med nästan ett dödsfall per avsnitt. Mycket sjukdomar och lite udda dödsfall. Och alla är olyckliga, arga och självmordsbenägna, känns det som.

En liten svaghet som serien då och då har är att vi inte får se mer maffiaaffärer och maffiaverksamhet. Avsnitt slösas bort på sidospår.

Men man blir berörd som fan av serien som helhet, den stannar kvar. Helt otroligt vilken hög nivå den håller på i princip allt. Maffians filosofilexikon.

Jag såg att någon hade beskrivit den som en välskriven såpopera. Hmm, jag kan hålla med om det till viss del, men de flesta stora såpoperor har karaktärsutveckling som en liten ledstjärna (även om det långt ifrån alltid blir bra), i Sopranos är känslan mer att tiden och personerna står stilla. Som om vi tittare har blivit inbjudna till något väldigt speciellt och får kika in i en sluten, rå, grym och hyperintressant värld under en kort tidsperiod.


Btw, hur ser ni andra i tråden på en ny Sopranos-serie där vi får följa Tonys pappa, hans gäng och tiden han var gangster och kanske fram tills Tony är 25 år och börjar etablera sig på allvar. Skulle det funka?

Även Paulie är en tvättäkta sociopat (eller psykopat om det råder någon skillnad). Tony skulle exempelvis inte börja bråka med kyparen och skjuta honom över ingenting som Paulie gjorde, eller när Chris brukade våld mot en civil inför mängder av vittnen på skådespelarkursen. Tony är mer en soldat som kan mörda andra soldater iskallt, och han pratar med Melfi om att soldater inte hamnar i helvetet. Tony är mer affärsman, han brukar våld eller hotar folk om han kan tjäna på det personligen eller i affärer, exempelvis när han besökte doktor Kennedy på golfbanan med "Mr Williams" som var en privat angelägenhet. Dock får ju Tony också sina psykbryt som när han åker hem till Irinas nya älskare och misshandlar honom med skärpet spontant, eller när han försöker krossa skallen på Coco då Coco sagt någon opassande kommentar till Meadow utan att tänka på att göra en kass relation med Lupertazzifamiljen ännu sämre, i slutet när Tony är allmänt paranoid och maktgalen.

Tony har en förmåga att stänga av sin empati när det gynnar honom, oftast kan han behärska sig när det gäller att fucka upp över skitsaker. Man ser ofta Tonys ilska på AJ eller Carmela som om han kan klappa till dem vilken sekund som helst, men på AJ är det maximalt en örfil. Imponerande av Tony att kunna behärska sig trots att han själv växte upp med stryk hemifrån. Chris, sociopaten, slår Ade i samma sekund som han blir förbannad, från att vara gullig med henne till hatisk och våldsam direkt. Tony är en stolt italienare men skiter i Columbusdagen där Patsy blir misstänkt för förargelseväckande beteende och t.o.m Silvio blir osmidig, då det är dåligt för organisationen. Om någon är kall och kontrollerad är det dock vanligtvis Silvio som sitter och dricker kaffe med Pus och Angie innan de ska ta ut Pussy på havet, eller när han hämtar upp Ade och får veta med mycket kort varsel att hon ska dö. Även Sil spårar dock när han hoppar upp på ryggen på Lupertazzimedlemmen på Satriales, eller när han skiter i Tonys och Chris order om att inte kapa en transport när Chris var acting capo.

Bra inlägg!

Jo, Chris, sociopaten, pucklar på Ade ganska så bra genom seriens gång, på en sekund har han knytävat henne i ansiktet utan att visa minsta ånger efteråt. Det kan jag omöjligen se Tony göra på Carm, hur arg han än blir. Eller kalla kvinnorna i sin familj för horor och fittor.

Tony är våldsbenägen men han har en slags kontroll över det som de andra saknar.

Paulie är läskig, om än jävligt rolig också, t ex när han kväver tanten som han rånar. Han är en rövslickare av rang om han får ut något av det. Paulie skulle utan att tveka hugga Tony i ryggen om det gagnade honom själv.