Citat:
Andrés Lokko!!
Du har valt att sätta ett barn till världen!
Hur kan du (som aldrig träffar din dotter) sitta och slå dig på bröstet och insinuera att du är en bra pappa? En bra pappa är en närvarande pappa!
Vad vet du egentligen om din dotter?
Vilken hennes favoriträtt är? Vad hennes bästa kompis heter? Vad som gör henne rädd? Vad som gör henne glad? Vilka drömmar hon har? osv osv
Och främst av allt: Vet du vilken vård och omsorg hon behöver pga av sin sjukdom och dennes följdsjukdomar? Vet du hur betungande det är att dygnet runt, året runt, ha jour för sitt sjuka barn alldeles själv? Hennes mamma får dra ett enorm lass med sin egen hälsa på spel.
Du, Andrés, är inbillningssjuk och mentalt rubbad. Du skriver själv (förvisso i ett annat sammanhang, men det är högst aktuellt här också) att du behöver vård, men att det får vänta.
Och medan du väntar på att få vård växer en underbar, klok och känslig liten flicka upp och undrar var hennes pappa är och om han inte älskar henne!!
Väx, för fan, upp och ta ditt ansvar istället för att vara en uppärksamhetstörstande martyr som kör med härskartekniker du inte riktigt bemästrar utan som endast får dig att framstå som tragisk och gnällig. DU ÄR VUXEN NU!!
Fast vid närmare eftertanke kanske du, med din frånvaro, ser till att din dotter slipper få en negativ och sjuk bild av omvärlden.
Du har valt att sätta ett barn till världen!
Hur kan du (som aldrig träffar din dotter) sitta och slå dig på bröstet och insinuera att du är en bra pappa? En bra pappa är en närvarande pappa!
Vad vet du egentligen om din dotter?
Vilken hennes favoriträtt är? Vad hennes bästa kompis heter? Vad som gör henne rädd? Vad som gör henne glad? Vilka drömmar hon har? osv osv
Och främst av allt: Vet du vilken vård och omsorg hon behöver pga av sin sjukdom och dennes följdsjukdomar? Vet du hur betungande det är att dygnet runt, året runt, ha jour för sitt sjuka barn alldeles själv? Hennes mamma får dra ett enorm lass med sin egen hälsa på spel.
Du, Andrés, är inbillningssjuk och mentalt rubbad. Du skriver själv (förvisso i ett annat sammanhang, men det är högst aktuellt här också) att du behöver vård, men att det får vänta.
Och medan du väntar på att få vård växer en underbar, klok och känslig liten flicka upp och undrar var hennes pappa är och om han inte älskar henne!!
Väx, för fan, upp och ta ditt ansvar istället för att vara en uppärksamhetstörstande martyr som kör med härskartekniker du inte riktigt bemästrar utan som endast får dig att framstå som tragisk och gnällig. DU ÄR VUXEN NU!!
Fast vid närmare eftertanke kanske du, med din frånvaro, ser till att din dotter slipper få en negativ och sjuk bild av omvärlden.
Berätta mer om vad du vet istället för att antyda
Har hans barn en sjukdom? Vilken?
Träffar han inte sitt barn? Hur vet du det? Hans partner kanske inte vill ha delad vårdnad?
Har du några fler detaljer ?