Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Har ett rätt så krökigt studentliv, där jag kanske dricker ett helt flak på en vecka som max (under typ två dagar haha). Har dragit ner lite och ligger väl närmare ett halvt flak öl i veckan än ett helt, men försöker minska ännu mer.

Dock svårt... Allt socialt uteliv kretsar kring alkoholhets. Någon annan student här som känner samma sak? Börjar kännas lite som att samma film spelar upp sig. Förfesten, beerpongen, hetsen, flip-the-cup, skitfull, minnesluckor, fyllejakt på tjej, fyllesex, fyllekäket, bakiskäket, baaaakfyllan.

När jag reflekterar över hur mycket studenter dricker inser man ju nästan hur absurt det hela är. Man ser också att många studenter i de högre klasserna, framförallt tjejerna, börjar se rätt så slitna ut.

Ska se ifall jag kan ersätta en del av alkoholen med cannabis istället. Andra tricks på festen för att dricka mindre alkohol är att ta med sig ett par lättöl, återfylla sin burk med vatten, aldrig dricka förutom när man "måste" (torskar på drickspel och liknande) och att inte ha egen ensam-hemma-förfest.

Bara lite tankar och funderingar generellt sätt... Men man måste kanske gå all in, hardcore, och sluta dricka helt?!? Bara för att se att man kan det?!

Är student och kan verkligen relatera till det fetstilta. Är själv inne på min andra vita helg. Senast jag hade en vit månad var för 1,5 år sedan.

Jag är så innerligt less på alkohol. Jag har typ druckit nästan varje helg (ibland haft vita helger) men det är samma sak på repeat. Förfest, hinka i sig 8 öl, gå ut, dricka mer, bakis dagen efter och whoops är helgen borta och man har bränt flera tusenlappar. Hälsar man på kompisar så är fest och alkohol, är det fotboll är det öl som gäller.

Igår imorse vakade jag upp runt 9-tiden. Det var otroligt skönt. Ingen ångest och bortkastad dag. Jag blev så chockad att jag hade så mycket tid över. Var på en förfest nykter i helgen och det var så pinsamt. En massa studenter i en liten 1a som stod och skrek, sjöng trötta sånger och allmänt odrägliga. Helt sinnes vad socialt acceptabelt det är att bete sig på ett viss sätt, när man har hällt i sig alkohol.

Jag börjar med en vit månad sedan får jag se. Min förhoppning är att sluta då jag inte orkar längre. Det är så hjärndött på något vis, det är samma sak som sker man missar inget nytt. Har aldrig druckit för mig själv och så, men jag känner att jag inte vill fortsätta med detta. Finns så mycket mer vettigare saker att göra.

Intressanta reflektioner. Funderat på att byta berusningsmedel alternativt bara dra ner? Menar då såklart cannabis och att man kanske tar fyra öl istället för tio på en kväll. Dricker folköl istället för starköl, osv.

Börjar mer och mer gå ut på att få ligga med ONS på helgerna för egen del och det behöver man egentligen inte alkohol för. Tycker alkohol i vissa mängder är jävligt gott, men föredrar hellre cannabisruset. Blir man inte lika "bakis på".

Men vad som faktiskt händer när kroppen bryter ner alkoholen är faktiskt skrämmande. Det är ju ett riktigt gift vi pratar om och som student skojar man bara bort det och gnäller lite på att man är bakfull. Händelser då man skadat sig, gjort bort sig brutalt eller har grova minnesluckor, det skämtar man bort. Och visst, livet är inte så jävla allvarligt, sådana saker måste man få göra. Men när det är samma person varje gång som blir drängsuperfull??? Då börjar man tyvärr se ett mönster...

Det är ju ingen som planerar att utveckla ett alkoholmissbruk.

En del borde verkligen ta och läsa denna tråd för att förstå hur långt det kan gå egentligen...

EDIT: Rör mig lite offtopic nu inser jag. Återkommer till tråden om det blir helnyktert i framtiden!

95 dagars nykterhet idag, Öppenvård KBT, Campral, Antabus, Träning.
Lagt på mig min idealvikt på 85 kg, Sambon flyttat hem igen.

För 3 månader sedan trodde jag aldrig att det skulle gå, Men fyfan vad jag mår bra som nykter!!

Gött e de! Snyggt jobbat! Håll hårt i den tillvaro som du nu har skapat för dig själv.

Nu har jag också återigen, bestämt mig för ett nyktert liv.
Senast höll jag upp i sex månader. Sedan, en vacker och glad dag i juni. Så var jag på vansinnigt glatt humör, i goda vänners lag.

Och jag drack mig stupfull och började sedan successivt, dricka mer ofta och i större mängder.
Sedan kom tjacket och kokset, en fin midsommardag.

Trauman av diverse slag utspelades och jag rättfärdigade mitt missbruk och stillade smärtan med berusningsmedel, där alkoholen spelade en central del.
Nu idag, var det senast i lördags jag drack. Jag är trött på skiten och vill inte dricka eller leva såhär längre.

Fruktansvärt jobbigt just nu, ångesten är total och tanken på ett återfall har aldrig varit större.
Ingen specifik anledning, håller bara på att gå sönder verkar det som.

Dag 26. Jag hatar det, jag hatar det något så fruktansvärt.

Imorgon kommer du tacka din lyckliga stjärna att du lät bli. Kämpa på!

Hej,

Jo det är skitjobbigt, här med. Ligger som sagt en vecka bakom dig, med ett bland(miss)bruk om 15 - 20 år, där alkoholen eskalerade mot slutet.
Du är grymt stark - fortsätt med det. Hur trist tiden än är just nu. Jag tror - måste det - på de härinne som lovar det blir bättre om säg sex månader.

Just nu kan jag inte sluta tänka på ett par kalla bira. Men vet ju vad som händer. Det blir aldrig två. Det blir race, det blir förlust, det blir skit.
Imorgon bitti är både du och jag glada att vi fortsatte vara nyktra. Tänk att vakna i bakfylla och veta att man kraschat igen.

Tror på dig - kör vidare, ligger just bakom.

Hur länge brukar en antabusbehandling pågå egentligen, någon som vet?

Hej,

Det varierar. Om du är på väg att börja så räkna med två mån om du är en måttlig alkis. Är du en ordentlig alkis blir det längre. Jävla dåligt för levern dock. Men bättre än sprit. Jag äter dem tre mån, sen en tab inför firmafest, julen etc. Just in case...

Okej jag har gått ett antal månader nu men funderar på hur länge man brukar gå.. Tycker jag inte behöver dem längre. Hur brukar läkare ställa sig till att man vill sluta?