Citat:
Precis så har det varit för mig också, det handlar inte bara om att sluta dricka alkohol eller missbruka droger, det handlar om livsstilsförändringar. För mig var just livsstilsföränringarna jobbigast, hur man agerar socialt, rutiner, förhållanden, vänskaper, stress osv.
Jag trodde helt seriöst i nästan ett års tid (mitt första nyktra år på 30 år) att jag aldrig mer skulle kunna känna glädje eller skratta. Men det kom smygande och ibland är jag riktigt glad, och det bästa, jag kan skratta av hjärtans lust, helt spontant så det bubblar i kroppen.
För mig så hjälpte KBT jättemycket, det var en salig blandning av hjälp jag fick, behandlingshem, sjukvård, AA, KBT, kärlek från mina nära och kära. Svårast var nog att ta emot all kärlek och hjälp och verkligen göra som andra sa åt mig att göra.
7 år!!!! Helt otroligt egentligen, jag hoppas jag kan skriva samma sak om 4 år
Jag trodde helt seriöst i nästan ett års tid (mitt första nyktra år på 30 år) att jag aldrig mer skulle kunna känna glädje eller skratta. Men det kom smygande och ibland är jag riktigt glad, och det bästa, jag kan skratta av hjärtans lust, helt spontant så det bubblar i kroppen.
För mig så hjälpte KBT jättemycket, det var en salig blandning av hjälp jag fick, behandlingshem, sjukvård, AA, KBT, kärlek från mina nära och kära. Svårast var nog att ta emot all kärlek och hjälp och verkligen göra som andra sa åt mig att göra.
7 år!!!! Helt otroligt egentligen, jag hoppas jag kan skriva samma sak om 4 år
Tack för den fetade påminnelsen. Som många här skriver, vi har ett hål i oss. Alkohol och droger fyllde det och räddade oss - en tid - från ångesten hålet i själen utsöndrar. Jag söker själv - men jag har just börjat efter över femton års missbruk - efter vad det hålet består av och vad jag ska göra för att fixa det utan droger. Tredje dagen nu. Med ett växande svart ångesthål. "Vem fan är jag, varför blev jag och gjorde så här." Bedövningen tog bort det, tillfälligt, sen blev det bara än värre.
Tack och kämpa på!