Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jaha, men då vet du vad den mildaste abstinensen är i varje fall...

Alltid haft ett svagt alkoholsinne. Alltid vart den där snubben som super mest, blir fullast, gör dummast saker och glömmer inte sällan bort hela alltet efteråt vilket ger en mysig ångest.

Vill nog påstå att droger överlag har en skuld till att mitt själsliga liv är så dysfunktionellt så det påverkar min vardag väldigt negativt varje dag.
Kung alkohol... Ger fortfarande en bismak på tungan. En ful sådan. De orden har jag hört min hårt försupne fader upprepa så många gånger, många gånger i förtvivlan men också många gånger i desperation, i hopp om förståelse.

Jag vågar påstå att alkohol och min syn till det förstört många förhållanden för mig. Fått mig att göra och även säga saker som jag aldrig skulle drömma om i nyktert tillstånd.
Nu är det ju mitt egna ansvar att kontrollera mig själv. Ett egenansvar har vi alla. Nu har jag dock inget sådant i drift så fort jag får i mig ett par öl. Bortblåst.

Just ja, jag har missat många viktiga möten, arbetsintervjuer, arbetsdagar, listan sträcker sig vidare på grund av bakfylla. Ångest. Jag är denna som får ångest i flera dagar efter en hård fylla.

Jag har bestämt mig många gånger att kontrollera alkoholen, jag har misslyckats.
Jag har bestämt mig många gånger för att sluta dricka, jag har misslyckats.

Har haft ett överkomligt förhållande till alkoholen det senaste året, har supit helger, lediga dagar men även klarat av att jobba, sköta mitt liv och, ja, dumma saker har jag gjort.

Drack nu i lördags, allt var kul. Slutade med en blackout och en trasig telefon. Dagen efter, baksmällan var inte nådig. Botar den med 1 öl. Den slank ner, tätt följt av 6 till. Var hemma sex timmar senare och ringde in en sjukanmälan till jobbet den kommande morgonen.
Bakis, ynklig och fylld av ångest. Härligt! Härligt med kontroll!
Bakis än idag, ännu sjukanmäld. Tvingade mig till gymmet, känns bra. Är driftig hemma och sedan 2 timmars promenad.
Ringer chefen för att friskanmäla mig.

Satan.
DU SKALL ICKE SUPA SÅ DU INTE KAN JOBBA!
TA INTE EN ÅTERSTÄLLARE!
TRO INTE ATT DU HAR KONTROLL!

Kung alkohol...Tydligen fortfarande kung över mig.
Alkoholist, ja. Eller en blivande, om jag inte tar kontroll.

Spelar inte så stor roll. Jag kan inte kontrollera det.

Alltid lovat mig själv att inte bli som min pappa.

Nu är tiden här för att börja jobba för det löftet.

Jag tänker klara det här.

Du är riktigt packad nu eller hur?

Hoppas du tar tag i saken och söker den hjälp du uppenbarligen behöver. Jag känner igen mig i mycket du beskriver. Alla chanser man supit bort. Skönt om dig!

Nej jag är helt nykter.

Tack ska du ha! Vid nästa lockelse ska jag läsa mitt inlägg och visualisera de senaste dagarna och förmå mig själv att välja ännu en nykter dag/kväll.

Jag ursäktar det felaktiga antagandet!

Det låter bra. En dag i taget bara. Som sedan blir en vecka i taget i takt med att det blir enklare. Jag lyckades hålla upp i 3 månader från januari. De bästa 3 månaderna i mitt liv. Har aldrig känt mig så alert, så skärpt, så produktiv och sovit så sinnesjukt bra. Bara att stänga ögonen och sen vaknar jag kissnödig med morgonstånd 8 timmar senare. Helt otänkbart under krökperioder.

Dessutom började jag träna utan helvete och gick ner 10 kilo. Noll bråk längre i förhållandet och bara harmoni.

Så skönt att slippa den där förbannade ångesten i flera dagar efter en hård helg. Fy fan för den ångesten.

Tyvärr gick det sedan åt helvete och jag känner att alkohol-karusellen är farligt nära nu igen, men jag ska försöka stå emot!

Starkt jobbat! Håller alla tummar att din styrka räcker hela vägen. Vore ju onekligen idiotiskt att kasta iväg 3 underbara månader för att vara tillbaka på ruta 1 igen!

Livet här på jorden är ju bra jävla roande. Alla lockelser. Droger, spelande, knullande. Allt leder dig ner i fördärvet om du inte är vaksam. För vad? För ensamhet och självförakt. Lidande.

Okej, imorgon! Imorgon då ska dessa dagars självömkande sluta i alla fall.

Är inte den mildaste formen av abstinens ångest? Ångest som kommer på kemisk väg och inte för att man gjort något dumt.

Nja, det är ju vanlig bakfylleångest pga kemisk obalans i hjärnan. Men visst kan man se det som någon form av abstinens kanske. "Riktig" abstinens brukar kicka in efter några dagar. Efter en extrem period fick jag skakningar, yrsel, kallsvettningar ungefär en vecka efter jag slutade dricka. Det är abstinens och kroppen bara skriker efter att få ta sig en lugnande grogg så man slipper eländet.

Ok. Har bara noterat att när jag dricker oftare får jag allt som oftast "bakfylleångest" men om jag inte dricker så ofta får jag aldrig ångest dagen efteråt. Det i sig bevisar dock förstås inget.

Har lyckats bli drogfri men bytte smart nog ut droger mot alkohol. Intalade mig själv att jag inte dricker lika mycket som jag tog droger, men har insett att jag försätter mig i samma situationer som när jag knarkade, tar liknande dåliga beslut och mår psykiskt sämre av att dricka 1-3 gånger i veckan.

Problemet är dock att jag inte riktigt förstår mina egna triggers och hur jag beter mig när alkoholsuget kickar in. Tänkte igår när jag gick förbi bolaget att "Idag ska jag verkligen inte dricka" och LYCKADES gå förbi utan att köpa något, klappade mig på axeln och var nöjd. Meeen sen så kom det ju ett annat bolag och allt gick som på automatik. Jag skojar inte alls. Det var som att jag var på ett rullband rakt in på bolaget, köpte en öl och en liten flaska vin och ba "Fan köpte jag det här för?", korkade upp och sen var det igång.

Jag förstår hela det där med att alkoholen är kopplat till belöningssystemet och att hjärnan ber om ett dopaminutsläpp, men tänker att det är inte svårare att sluta än att jag helt enkelt programmerar om huvudet och betingar in en ny vana att göra när suget kommer igång. Vanligtvis är det när jag går på stan och går förbi systemet efter jobbet. Hemma är det ganska lugnt eftersom jag slutat köpa hem lager och på krogen går jag bara om jag väl börjat dricka, går aldrig dit nykter.

Har provat NA och det gav tyvärr ingenting och behandlingsprogram i ungdomen mot droger hjälpte inte heller. Så kom med era bästa förslag på vad jag kan göra vid mina triggers! D.v.s när jag går på stan och rullar in som på ett jävla rullband.

Hoppa inte på karusellen, suget går över
Jag har nu klarat ca 9 månader utan fylla, ca 6-7 månader helt utan alkohol. Ibland märker jag att jag snappar upp alkohol/supning/fest från låttexter eller att jag fastnar vid någon alkoholreklam, hade en period för nån vecka sen när jag kom in på alkoholtankar hela tiden. Så pass att det störde mitt arbete...
Men det går över.

Fyra månader har gått sedan jag skrev i denna tråd senast. Jag har spenderat runt 25' kronor på alkohol och cig (hemma) sedan dess, och är inte ens en halv centimeter närmare att kunna ta mig till någon slags hjälp, eller att kunna hjälpa mig själv. Hur gör jag för att inte gå under? Jag känner pirret i mina fingrar och tår, vilket jag antar betyder att blodkärlen där så sakteliga förstörs.

Vårdrädd som fan på grund av tidigare erfarenheter. Vårdrädd betyder att jag inte ens klarar av att kontakta vården för att förnya mina recept på värkmedicin. Skit!

Starta egen tråd någonstans på forumet?

Edit:
Du beskriver det väldigt bra. Jag är hemma. Jag vill inte handla något. Sedan så händer något, och det är bråttom, och tar jag mig till bolaget och handlar och sedan dricker jag. Igen!

Ni som har lösningen. Berätta!