Citat:
Ursprungligen postat av
Herr.Dittling
About time (2013)
Medans eftertexterna ännu rullar.
En ung man får, av sin far veta, att dom kan göra tidsresor.
Och sonen börjar genast att leta efter en flickvän.
Vad i........ Var det här ?
Något tråkigare har väl sällan skådats, karln använder knappt sin gåva, och finner förvisso, en mycket söt och trevlig dam, och sedan lever dom lyckliga sista timmen av filmen.
Det är nästan så att filmen som visar ljusen som tänds och släcks i en skyskrapa under en natt känns mer engagerande.
1/5
Ta inte illa upp om jag citerar dig igen,
Herr.Dittling, ville mest bara återknyta till en existerande recension.
Jag säger: en
svag 1/5.
Jävlar vad jag ogillar den här filmen. (halv-spoilers följer)
För mig är problemet dock inte att den är tråkig, utan att den är
moraliskt motbjudande. Finns andra filmer på det här temat vad jag vet (dock aldrig sett
Groundhog Day), och jag fattar inte att folk kan gilla detta och tycka det är "romantiskt". Grejen är: tidsresandet används av killen för att
manipulera tjejen till att falla för honom. Typ, hon har en kille, men då reser snubben tillbaks lite och gör sig av med honom; eller när de ska ha sex första gången och det går lite åt helvete, då reser han bara tillbaka två gånger till för att få det att bli riktigt perfekt.
Den premissen -- vilken alltså är vad filmen bygger på -- är så jävla motbjudande, då den mer eller mindre
berövar tjejen hennes fria vilja. En sorts raffinerad våldtäkt, skulle man kunna säga.
Ett faktum som dessutom understryks av att killen (Domhnall Gleeson) egentligen är rätt ful, eller åtminstone porträtteras som en lite "gullig" känslig och blyg kille, medan tjejen (Rachel McAdams) förstås är het. Hon är som det heter way out of his league. Men inte om man kan manipulera hennes psyke med tidsresande förstås.
Ok, självklart vill filmen övertala oss om att romansen är ömsesidig, och att också Rachel faller för den tafatte snälle beta-typen. Antar att det är det alla ser som tycker filmen är fiiiiin. Särskilt tjejer, vad det verkar. Men seriöst, tänker man på det är filmen helt enkelt moraliskt förkastlig just för att den negerar kärleken som
fritt val.
(Tror man skulle kunna argumentera att
There's Something About Mary är den dialektala motsatsen till den här filmen; kommer inte ihåg alla detaljer, men om jag minns rätt försöker Matt Dillon få omkull Cameron Diaz just genom manipulation och information han fått från Ben Stillers karaktär, som älskar henne utan att i slutändan använda sig av lögner. Well,
About Time är en film där Matt Dillon och Diaz de facto blir ett par. Vilket är helt jävla fel.
)
Vidrig rulle, helt enkelt.
