Vilken film såg du senast?

Vet du, jag hade lyckats glömma bort det där med den tyska brytningen.

Men ja, det var en bra film i övrigt.

Själv har jag laddat upp med en annan Top Gun imorgon lördag.
-86 var jag 21 år och dökär i Tom.
Så det får bli en nostalgihelg, när gubben min är i Mora på jobb.
Även Dirty Dancing skall plöjas igenom.

Birkebeinerne En norsk film om kampen om kungatronen under 1200-talet som stod mellan ett oberoende Norge eller att vara under danskarna med katolska kyrkan i spetsen. Filmen i sig hadlar om lille Haakon Haakonsson och de som skyddade honom. Vissa scener påminde mer om en av de äldre James Bond filmerna och planschen är snyggare än filmen.

4/10

Crime wave (1954). Livsfarlig stad

Några efterlysta banditer söker skydd hos en f.d. brottsling.

Sterling Heyden som polis denna gång, en roll jag tycker han passar sämre i än som skurk.

Charles Bronson medverkade som en av banditerna.
I övrigt, en lite småtråkig film
3-/5

Lite lustigt med två, vitt skilda, filmer med samma namn.
Nu har jag inte sett Top gun-86, i varje fall inte vad jag minns.
Det känns väl inte som någon film för mig.

Men återkom gärna med ett omdöme, kanske ändrar jag mig.

Coach Carter | Året var 2005
https://www.imdb.com/title/tt0393162/?ref_=nv_sr_1

Jag gillar denna film trots att jag inte är någon större fanatiker av hiphop eller gangster-livet al'a "in the hood" längre. Har nog vuxit ifrån sånt, men det är bara en liten del eller mer bakgrundsdel av denna film. Främst handlar den om en tränare, ett basketlag och deras öden. På och av basketplanen. Baserad på verkligheten är den också.

Personligen är jag inte sportintresserad så en film om t.ex. basket, fotboll eller ishockey lockar mig inte i grunden. Vill jag se sport kan jag väl lika gärna titta på en riktig match? Det är sakerna omkring som kan intressera mig.

Samuel L. Jackson har både humor och värme i denna film. Bra skådespel. Filmen är väldigt moralisk av sig. En typisk "bli vuxen film", men det tycker jag dagens ungdom och även vuxna kan behöva få en dos av ibland. Det tas upp ganska många aspekter i olika proportioner och även om inte allt är nödvändigt så är det inget som förstör heller.

Allt som allt en bra film. Bortklippta scenerna är också bra, men filmen är ganska lång så jag förstår att dom klippte bort det ändå. Ingen idé att vissa flera scener som säger ungefär samma sak.

Den slutgiltliga domen?

Jag har ägnat lite tid åt att titta på gamla favoriter. Mean Streets, Casino, The Silence of The Lambs och nu sist American History X (1998).

Den sistnämnda är en väldigt välgjord, välspelad och vacker film. Problemet? Den är för tydlig i sitt sätt att föra fram ett budskap. Om man är uppmärksam och läser mellan raderna, så finns det ett klart väljande av sidor när det kommer till skildringen av kriminella svarta gängmedlemmar och vita neo-nazister. På ytan förefaller det som att filmen ger en rättvis skildring av läget, men när jag nu ser om filmen efter många år, så kan jag se en nästan religiös moral där "domen" faller över de vita neo-nazisterna via den svarte mannens hand. Vi har Dr. Bob Sweeney (Avery Brooks) som agerar någon sorts svart moralisk ledare/överhöghet över de båda bröderna Vinyard (Edward Furlong och Edward Norton). Den äldre släpps från fängelse efter att ha mördat två svarta gängmedlemmar som försökte bryta sig in i hans bil och har under tiden i fängelset ändrat synsätt. Sweeney agerar fortfarande moralisk mentor, på ett nästan pompöst auktoritärt sätt, (implict) rätt i sina åsikter, men på gränsen till dömande i sin hårdhet.

Filmen är absolut inte dålig. Men den är förutsägbar och även om den förefaller sympatisera även med neo-nazistbrödernas väg till att hamna i en värld, som förövrigt - bröderna åsido - skildras som helt ondskefull och korrupt (både i form av vit makt-rörelsen utanför fängelset och Aryan Brotherhood-sällskapet innanför fängelsets väggar), så är inte skildringen nyanserad; den är inte opartisk. Filmen är knappt två timmar lång, men jag hade gärna sett att den var 30-45 minuter längre om detta hade inneburit att skildringen hade blivit mer icke-dömande. Det finns ett politiskt/religiöst budskap där, som framgår som tydligast i slutscenen,
Lite lustig information, som dock gjorde mig glad: Filmen är regisserad av Tony Kaye, som är uppvuxen i ett ortodoxt judiskt hem, men denne var faktiskt så missnöjd med slutresultatet att han bad om att få sitt namn bortplockat från filmen helt och hållet (utan lyckat resultat):

"His feature film debut was American History X (1998), a drama about racism starring Edward Norton and Edward Furlong. Kaye disowned the final cut of the film, as he did not approve of its quality.[2] He unsuccessfully attempted to have his name removed from the credits.[3][4]"

https://en.wikipedia.org/wiki/Tony_Kaye_(director)

Som sagt: Filmen är inte dålig. Men den är inte perfekt; den generaliserar och tar vissa aspekter av skildringarna på för lite allvar. Ändå blir mitt betyg 7.5 ugglor av 10 möjliga. Jag är glad att regissören tog avstånd från filmen och hoppas att det var av anledningar liknande de som jag har angivit i min analys. Men jag är inte ledsen att filmen tillkom. Slutresultatet höll ändå god kvalitet, men om man gräver lite under den välpolerade handlingens fasad, så finns det mer att önska av filmen.

Intressant perspektiv. Skriv gärna lite om dom andra filmerna du såg!

SSF: Predator (1987) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Ett team av legoknektar sänds in i den sydamerikanska djungeln för att undersöka en helikopterkrasch och leta efter överlevande. Efter en konfrontation med gerillasoldater upptäcker de att något mer finns i djungeln, något omänskligt, och det jagar dem.

Det börjar som en typisk actionfilm från 80-talet med pumpande muskler, stora vapen, folk som flyger genom luften i slowmotion av häftiga explosioner och Arnold Schwarzenegger som leverear one-liners medans han avrättar horder av fiender. Gott så - det är underhållande även fast jag inte är någon action-fantast. Det som däremot lyfter filmen är den fantastiska katt-och-råtta-lek med troféjägaren från yttre rymden som följer.

Regissören John McTiernan bygger skickligt upp en olustig stämning genom att hålla den dödliga Predator bakom kulisserna till stor del. Vi får små antydningar till hans motiv och tillvägagångssätt, men vet egentligen inte mycket mer än att han är otroligt farlig och ute på jakt. Den läckra designen och mystiken kring honom kombinerat med jakten på våra hjältar som man verkligen gillar skapar en oerhörd nerv som aldrig försvinner.

För jag älskar karaktärerna i den här filmen, trots att de såklart är sjukt överdrivna machomän. De är charmiga och känns som ett sammansvetsat team där alla spelar en viktig roll - jag blir genuint ledsen när en efter en faller offer för Predator. Hur kan man inte gilla Jesse Ventura's Texas-karaktär som spottar tobak och springer runt med en minigun? Det går inte.

Arnold Schwarzeneggers personliga uppgörelse med Predator på slutet är också den fantastisk och en underbar avslutning på vad som måste vara en av tidernas bästa actionfilmer. Det hänger en känsla av B-film över det hela men det är absolut inte negativt. Tvärtom, det är samtidigt så välregisserat och smart att det bara bidrar till charmen.

Jag gillar inte musiken som överdramatiserar alldeles för mycket och specialeffekterna visar verkligen sin ålder på vissa ställen, men det är detaljer man lätt förlåter när man bjuds på en sådan enorm actionfest. En sann klassiker.

Jag såg också den i veckan, och jag har samma betyg som du!
Tänkte börja introducera lite 80-talsklassiker för min son. Han gav den 6 av 10.

Swamp Thing | Året var 1982
https://www.imdb.com/title/tt0084745/?ref_=nv_sr_1

Det var ingen brist på fantasi här inte

Första scenen ger ett bra intryck. Sedan bär det utför. Försök till intelligens blandas med slumpmässiga actionscener och annat. När filmens riktiga syfte fylls upp blir den åtminstone lite underhållande. Actionscenerna som kommer är inte bra, men åtminstone roliga.

Filmen känns som en daterad hulken som slåss omkring lite Power Rangers mot skurkarna ifrån James Bond i en halvdan 80-tals serie. Hah. Filmen blir helt absurd. Mot slutet blir det ganska sexistiskt (från att varit helt oskyldigt på den fronten) och logiken känns ofta som bortsprungen.

Jag tror dom flesta förstår att filmen inte är vidare bra, men den har sina ögonblick och är så konstig att den faktiskt är lite underhållande på en låg nivå. Knappast något jag rekommenderar till gemene man, men gillar du oseriösa filmer med många udda företeelser kan det här vara något.

Den slutgiltliga domen?

Håller med i det mesta du skriver, långt ifrån en perfekt film har även jag insett på "äldre" dar. Dock är det fortfarande i mina subjektiva ögon en helgjuten fullpoängare tillika en av mina favoritfilmer. Den har en sån jävla slagkraft på mig, och flytet i berättandet är kanske det bästa jag sett.

Tony Kaye är annars en märklig figur, finns en del sjuka storys om honom. Bland annat så dissade han regijobbet till Con Air (1997) för att han inte fick ha med riktiga fångar som skådespelare i filmen.

Riktigt bra regissör ska sägas, Lake of Fire och Detachment som han gjorde senare i karriären är båda grymt bra filmer.
Är dock inte alls så säker på att hans vision/version av filmen skulle blivit så mycket bättre, men hade verkligen velat se den, det ska finnas en workprint på American History X som är nästintill omöjlig att få tag på (tror jag).