Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

det går inte på viljestyrka att låta bli, då gör du nåt du inte vill, du kommer hela tiden konstant kämpa emot vilja att dricka. mycket enklare att på riktigt inte vilja dricka, inse att det är ett mycket potent gift som kapar dig pågrund av missuppfattningar om drogens natur. du måste leka ordentligt med tanken att det inte är roligare eller nödvändigt att dricka när du är med folk, tvärtom...lär dig umgås som det är tänkt istället, det är 10 gånger roligare..

Jag har också druckit varje dag innan, sen bara lagt ner. Nu åtta år senare har det eskalerat rätt mycket så har lagt ner på allvar nu då det kommer bli värre och värre, åtminstone för mig.

Många som tänkt som du tror jag. En polare skötte sitt jobb perfekt på en flaska vodka, lite vin och tio starköl dagligen. Han la av när det var två flaskor vodka, några liter vin och lite öl till det. Jobbet gick åt helvete och han var nära sex i promille och höll på att stryka med. Det går snabbt utför ibland. Var vaksam.

Helvete, så där mycket skulle jagnog aldrig kunna dricka och vara fungerande. Men man vet väl aldrig innan man hamnar där hur långt man kan gå.

man får en del tidiga signaler, men oftast tänker man inte så mycket på det. Fungerande klämde jag en bag in box om dagen 14%, och då ringde mina klockor till sist att jag inte ville mer.

Skulle trappa ur på stesolid. Blåste 1.5, fick inte det jag behövde. Drack sju stora stark på 2-3 timmar efter detta, sen gick jag på AA kalasfull, men dit igen nykter två dagar senare.

Jag har vaknat och insett att jag spytt sovande för många år sen. Då borde poletten trillat ner. Jag har supit på 7 liter sprit på knappt fem dagar. Njurarna jobbade på högtryck. Kroppen svullnade. Kunde inte äta salt på några dagar. Demoner när man varit mellan vaken och sovande. Sjöblöta sängar. Hjärtrusning där jag trodde jag skulle dö efter att ha slutat tvärt.

Det går snabbt utför om man alltid gick all in när man var yngre.

De gånger det är gott, skönt och trevligt väger inte upp helvetet man får efter fyra- eller sexdagarsfyllor.

Sen slutar det ju inte här för alla. Min kamrat drack kontrollerat dygnet runt men var på enorma mängder till sist. Jag är mer periodare men har lagt ner nu då jag inte vill mer även om jag både får och kan 😀

Usch nej, där skulle man inte vilja hmna det låter fruktansvärt. Ska verkligen tänka efter vad jag sysslar med så man inte hamnar i skiten. Som sagt dricker inte de mängderna men kanske hamnar där tillslut.

"Sjöblöta sängar. Hjärtrusning där jag trodde jag skulle dö efter att ha slutat tvärt." Vad menar du med det? sjöblöta sängar och det andra?

Abstinens med enorma svettningar. Går inte sova knappt. Man svettas! Mitt hjärta rusade en gång efter att ha krökat. Visste och vet inte vad som hände men det kändes som 250 slag i minuten. Det var sjuk känsla,antagligen kopplad till alkohol och sen någon panikångestattack efter jag slutade tvärt. Så det finns lite baksidor. 😀

Är på samma resa som många andra här.
Är inne på dag 5 i nykterheten denna gången.. har försökt mer gånger än jag kan räkna med att lägga av, men har alltid trillat dit. Gång på gång efter bara 2-3 dagar.
Ett missbruk som pågått i 3-4 år. Antal liter vin varje vecka, antal flaskor whisky/ vodka.

Dag 5. Jag hatar det. Jag hatar det av hela mitt hjärta.. Ångesten jag alltid har kunnat bli av med efter några stärkande innan för västen, varför kan den inte bara försvinna?

Dag 5. Jag avskyr det, jag avskyr min korkade hjärna som bara inte kan släppa det. Släppa den konstanta tanken och suget efter att få bedöva sinnena.

Dag 5, fem ynka dagar. Fem dagar i helvetet.
Jag vet, innerst inne, att alokoholen inte ger mig den friden jag behöver. Jag vet att det inte är lösningen, men det är svårt.

Dag 5, snart läggdags. Den värsta tiden på dygnet.

Detta låter kanske som en klyscha men, håll ut. Det blir oerhört mycket lättare. Så fort ditt GABA får återhämta sig så blir det lättare och lättare.
Stå på dig gubben, det är så jävla värt att ta kontroll över sitt liv igen.
Det är inte lätt, men det blir lättare

Jag har lätt för att svettas på natten också, vet inte om det har med alkoholen att göra? Har dock ofta drömmar laddade med mycket ångest så jag tror mest att det äe det. Brukar ibland vakna med ångestkänsla, men det släpper vanligvis så fort jag kommer till jobbet.
Har nog en massa annat skit i skallen som jaginte kommer på just nu som bidrar till ångesten.

Tack för allas ord i alla fall, ska försöka dra ner på skiten, sluta helt tvärt kommer jag ändå inte klara nu direkt, men kanske i framtiden :3

Om du har druckit alkohol den kvällen eller under en längre tid innan dess så har det definitivt med det att göra. Så här är det: alkohol fungerar utmärkt som en ångestdämpare och får dig att må bättre i början av missbruket men efter ett tag så är det alkoholen som skapar ångesten. Den fuckar sönder ditt belöningssystem i hjärnan.

Lägg ned skiten i ett halvår och känn efter. Du vill inte hamna i renodlad alkoholism, det kan jag lova dig. Du har bevisligen besattheten att bruka alkohol dag ut och dag in - varför inte kanalisera denna energi till att leva nyttigt och hälsosamt i en period istället och se vad som är bättre? Så brukar jag se det. Bra sömn och en rejäl & nyttig kost är fina hjälpmedel i kampen mot alkoholen.

Så dyker jag upp i denna tråd. På ett konto jag skapade 2010 för att då skriva här. Jag har läst denna tråd sedan starten 2009. Så länge har jag fattat problemen.
Först, tack till alla er som kämpar mot alkoholen och andra droger. Speciellt har jag upplevt stöd i läsning av Morfar52, Moparornocar, Reviann, men också alla er andra. Tråden är både komisk, tragisk, ledsam och uppiggande. Ett bra tidsfördriv. Tack.

Jag är trebarnsfar plus 40 i långt förhållande med min hustru, som var bra fram till år 1999 då jag gick från att endast röka cannabis och dricka måttligt till att börja ta amfetamin, kokain och supa.
Jag lyckades ändå klara mig utåt sett. Haft bra arbeten sedan 2004, gjort något av en karriär, kunnat köpa hus, bil och betala hobbyer för mina barn, sommar och ibland vinterresor. För jag kunde hålla mitt knarkande och supande i schack, trodde jag. Kring 2007/ 2008 eskalerade det hela. Och det var alkoholen, som många här beskriver. Den där första biran som blir ett par shots som blir jakt på kickar, knark och utsvävningar. Och det var då jag började intressera mig för denna tråd och andra i drogrehab.
Konstigt nog kunde jag hålla mitt (miss)bruk gömt fram tills 2013, då åkte jag fast för smuggling, där flera kollegor som kom med samma flyg såg en tullhund hoppa på mig. Jag – som blivit en mästare på att ljuga - lyckades på jobbet skylla bort det på att jag tagit ett par öl på en coffeeshop. Annars har jag lyckats – med återkommande misstankar från olika kollegor – att hålla mitt missbruk hemligt, på jobbet. Jag har inte varit full på jobbet, utan från det jobbet för dagen är klart. Men jag har använt opioider (tramadol och oxikodon) på jobbet för att orka mer.

Förra veckan när min hustru hämtade upp mig, var jag full och aggressiv, hon grät och berättade i klara exempel (helt korrekta) hur jag under flera års tid allt mer negligerat barnen och henne, skrikit och slagit sönder interiör hemma. Kommit från krogen dyngrak och ibland påtänd, jobbig, äcklig. All tid jag lovat mina barn men missat. Dessutom har mina pengar gått till missbruk, främst alkohol. Så resorna och medel för familjen försvann de med.

Jag drack min sista fylla – hoppas jag – i helgen. För min fru tog barnen och drog till släktingar. Hon har också berättat för mina syskon och föräldrar (på deras inrådan och frågor) om hoten och den psykiska misshandel jag stått för, om mina barns rädsla för att pappa kommer hem berusad och hög. Hur mina barn är rädda för att ta hem kompisar ifall pappa skulle vara full – och det är han ju alltid.
Idag var jag hos företagsläkaren och berättade nästan allt. Jag plockade ut antabus och lite benso (för ångesten) samt bokade fler läkarsamtal följt av beroendeterapi varannan vecka fram till jul.

Jag borde nu vara med min familj, vill det så det värker, men om jag ens har kvar dem så har jag en lång väg till dem, några förlåt räcker inte längre. Resultat och en ny, den gamla ickeberusade jag, måste fram. Och vara. Och tros på.
Jag har skrivit ett brev till min fru att jag vill i parterapi och att jag verkligen vill satsa. Jag är bara så rädd och jävla ömklig över att jag kan ha förlorat henne och med henne barnen. Jag har varit ett jävla arsle, jag har förstört flera av deras uppväxtår, även om vi under tiden haft fina stunder och upplevelser. Som slutligen alltid förmörkas av pappas dyngfyllerace. Jag minns inte all skit jag sagt och gjort ens.

Ångesten är redan total, jag har just ätit 10 mg Stes. Och kommer trappa ut dem efter sju dagar. Benso har aldrig varit min drog, och jag ser inget problem med det. Min läkare kommer följa upp detta på min inrådan.
Jag tänker också gå på NA / AA och allt möjligt annat. Tiden ska jag sätta på att renovera (har ledigt 10 dagar från igår, ensam i vårt hus, i en ångest bara vi alkisar / knarkare känner till, fy fan). Dessutom hatar jag den här självömkan och efterklokheten. Att jag inte gjorde något förr.

Jag kommer hänga här då och då och läsa era historier, försöka lära av dem och peppa där jag kan. Någon här skrev att han har ett foto på sin sambo och sin son i plånboken, bredvid ett foto på sprit. När suget kommer tittar han på fotona och frågar sig vilkendera han väljer. Tack för det tipset.

Stå på er därute. Jag har druckit färdigt, och jag hoppas jag klarar att hålla det.

All kraft åt er som kämpar, kram,
/ SI

Det är starkt av dig, och jag - och du - vet att om du fixar fem dagar till så kommer det vara lättare. Hur tror du att du mår om fem dar om du drar en fylla eller två nu?
Har du något program att följa, mål att sätta upp. Mitt egna mål eller snarare val, är att kanske ännu ha kvar en familj med tre underbara barn jag ställt till det för, eller förlora dem. Det kan hända jag redan gjort det. Men jag måste ändå sluta, annars kommer jag - precis som du själv skriver att du kommer - aldrig hitta frid.
Kämpa på, hitta mål, små eller stora att nå. Döda tid med att göra något fysiskt blandat med att läsa eller skriva till exempel här. Vi har alla olika anledningar, mål och möjligheter. Men vi har ett gemensamt. Vi klarar inte av alkohol, den djävulen fångar oss på första ölen.
Styrka till dig och hoppas du får fem rena dagar till, för det kommer vara mycket bättre redan då. Det vet du.