Citat:
Ursprungligen postat av
teacher80
Enligt läkartidningen studerar nu en 15- och 16-åring på universitet till läkare. Universitet uppger att de är behöriga och att det regelmässigt inte finns någon åldersgräns bara behörigheten finns.
Detta leder till två frågor. 1) Hur har de blivit behöriga och vem har godkänt denna behörighet? 2) Vilka är de och hur har de fått denna ålder och kunna gå vid universitet?
Såg också nyheten och blev förvånad, men det kanske man inte borde ha blivit, antar att det bara var en tidsfråga. Tror inte det handlar om invandrare utan mer troligt om svenska ungdomar som hoppat över klasser, men vem vet i dagens Sverige.
När jag pluggade var yngsta personen på kursen 18 år och kom direkt från gymnasiet, tror det handlade om EN person. Resten var 19-23 plus ett lite äldre gäng som bytt karriär. Nu pluggar man i 5,5 år så t.o.m. en 15-åring kommer vara gott och väl myndig vid examen och 22-23 när vederbörande erhåller läkarlegitimationen efter genomförd AT och AT-prov. Blir ju många produktiva år, å ena sidan, samtidigt som den som aldrig sett något annat än plugget och sjukhuset kanske får svårt att relatera till vanliga människors problem och liv. Svårt med trovärdigheten också, när man knappt fått hår under armarna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Vaff...
Läkarbristen skulle inte behöva vara så hög om man stuvade om lite i intagningskriterierna. Utöka antagningen. En normalbegåvad och intresserad elev med hög social kompetens, vore att föredra framför de rigida och ibland nästan otrevliga läkare som det tycks finnas ganska gott om. För att inte tala om de som man inte förstår vad de säger, eller som inte förstår vad jag säger.

Trams. Har väl aldrig examinerats så många läkare i Sverige samtidigt som det aldrig utbildats så många utomlands och invandrat så många. Samma med sjuksköterskor. Huvudproblemet är inte att för få utbildas utan att arbetsmiljön och lönesättningen är för dålig i landstingen. Det är som att tro att polisens problem handlar om utbildningsplatserna. Politiska dimridåer för att flytta fokus från ett problem man saknar lösning på till ett där man kan framstå som handlingskraftig och konkret.
EDIT: Svenska skatter hjälper inte heller direkt. Jag, och många med mig, jobbar förstås hellre deltid än övertid när man skattar bort mer än man behåller på den extra lönen.