Universum är oändligt, finns det oändligt många jordar? [/mod]

Så här ligger det till.

Mediumet som allt är sprunget ifrån kan skapa massa från ingenting, och då finns det alltså oändligt med kopior på jorden.

Om mediumet skapar en rumtid eller om rumtiden är mediumet går dock inte att härleda,dvs om det finns oändligt många universum eller bara ett oändligt stort universum.

Vi kan inte heller härleda om ett oändligt stort universum har oändlig massa/energi eller ändlig, men det lutar mot oändlig pga att dagens vetenskap säger att rumtiden består av energi

Att det inte skulle finnas oändligt med jordar skulle betyda att en ändlig massa/energi alltid funnits, och så kan det förstås också vara.

Dvs 4 scenarion,3 av dom ger upphov till oändlig mängd jordkopior. Vi kan inte härleda vilken av dom med dagens tillgängliga information.


Man kan försöka spekulera djupare, och det blir väldigt spekulativt. Tex kan man hävda att om en ändlig mängd energi finns, och alltid funnits, som är ett av scenarionen, så lutar det mot att mängden energi är oändlig för om mängden energi är ett slumpmässigt tal av alla möjliga tal, så är sannolikheten att talet är oändligt stort oändligt. En kritik till detta är dock att naturen inte har denna struktur av oändligt många tal att välja mellan.

Samlad bedömning är att det lutar mot ändligt många jordkopior då alla scenarion i stort sett ger detta förutom stycket innan.

Rent praktiskt kan naturligtvis en planet inte bli större än en stjärna innan den självantänder eller kollapsar till ett svart hål.

Hur som helst så kan det inte vara någon ingen skillnad på att befinna sig inuti en tänkt planet med en radie av 10^100 ljusår respektive en tänkt planet med en radie av 10^1000 ljusår. Givet att de är likadana på insidan så finns det inget som skiljer dem åt ur vårt perspektiv.

Hur vet vi för övrigt att vi inte befinner oss inuti en jätteplanet? Det kanske är så här det ser ut på insidan.

Vad händer med en planet som består av järn eller tyngre element som inte fusionerar utan energitillförsel? Den kanske kollapsar till neutronstjärna eller svart hål vid en massa mindre än en stjärnas, att den elektromagnetiska kraften och rumtiden bryter ihop av gravitationstrycket på centrum.

Det där är nog en extrem förenkling på universums oändlighet. Att det finns någon som ser ut som jag tvivlar jag på. Men att det finns någon som är som jag är nog mer logiskt.

Vi lär nog aldrig få något svar på vad som döljer sig bortom oändligheten

Det händer samma sak som när en stjärna brunnit ut och börjar kallna. Vid en massa lite större än solens så kollapsar planeten till en neutronstjärna. Är den ännu större så kollapser den till ett svart hål.

Att levande stjärnor inte kollapser beror på att värmen trycker isär gasen så att densiteten blir väldigt låg.

På vilket vis är det en förenkling? Beskriv gärna hur du tänker dig att alla skall kunna ha ett unikt utseende i en oändlig population.

Är det inte lustigt att all materia, när den "get's together, gets outta here!"? Och med eftertryck. Kommer aldrig mer tillbaka. Det enda man behöver göra är att lägga materia intill vartannat, si så försvinner de från vårt universum in i ett svart hål bortom någon händelsehorisont. Dessutom graviterar all materia mot varandra för att åstadkomma just det. Det här känns som ett långsiktigt existentiellt problem. Tur att vi evolutionärt är små gnagare som kan gömma oss i hålor i kalla dammkorn runt all plasma och mörk materia och ännu värre saker där ute.

Tidens tand tär även på de svarta hålen och när de slutligen dunstat bort är det som en gång varit för alltid borta.

Min existentiella reflektion är att liv bara är möjligt under några få miljarder år i svallvågorna av Big Bang, en försumbar parentes av universums eviga liv.

Vid entropiminimum (big bang) fanns det inga strukturer utan bara en homogen soppa av energi. Efter att de svarta hålen dunstat bort inträffar entropimaximum och universum är återigen en homogen soppa utan strukturer. Människor kan bara existera i den korta övergångsfasen.

Och kanske är det som så att det välstånd och överflöd som förgyller vår tillvaro bara kan existera i övergången från det förindustriella samhällets hårda slit, svält och sjukdomar till det postindustriella samhällets ödesbestämda dekadens och överbefolkning?

Vi kunde inte valt en bättre tid att leva.

Såvida inte tiden är rund och det kommer bli oändligt många fler big bang i framtiden också.

Det finns alltså en vägg därborta?
Om vi färdas tillräckligt långt.

Vet vi att Big Bang verkligen har inträffat?

Tidens riktning drivs av entropigradienten och om universum är periodiskt så kommer tiden att växla riktning både vid big bang (entropiminimum) och vid värmedöden (entropimaximum). Allt enligt Ludwig Boltzmanns modell från 1800-talet som också förutsäger att universum kommer att vara en livlös homogen soppa 99.999999999999999% av tiden. (Jag glömde nog några miljoner nior på slutet.)

Problemet är att samma model förutsäger att vi är Boltzmannhjärnor och inte riktiga människor. (Personligen är jag dock tveksam till det argumentets giltighet.)