• 41 928 online
  • 1 128 504 medlemmar
  • 58 557 827 inlägg
2011-05-18, 16:50
  #1
Medlem
Kanske lite missledande rubrik till vad jag nu kommer inflika. Men jag anser det ändå tillhöra ämnet.

Många forskare hävdaar att Universum är oändligt. Men betyder inte det att det finns oändligt många planeter som jorden? Betyder det inte också då att det finns oändligt många DIG därute? Samt att det måste finnas oändligt många planeter med flygande människor också då chansen är oändligt stor att detta scenario fortgår.
Citera
2011-05-18, 16:52
  #2
Medlem
swasis avatar
Så finns det också oändligt många exakt likadana fotografier på mig?
Citera
2011-05-18, 16:54
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av swasi
Så finns det också oändligt många exakt likadana fotografier på mig?

Ja
Citera
2011-05-18, 16:57
  #4
Medlem
swasis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Cork
Ja

Då är du en idiot. Detta är inte filosofi utan ren idioti. En bild som du bara har en kopia av kan inte vara oändlig efter som jag själv har den ända kopian! då kan den inte finnas i oändligt många exemplar?
Citera
2011-05-18, 17:00
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av swasi
Då är du en idiot. Detta är inte filosofi utan ren idioti. En bild som du bara har en kopia av kan inte vara oändlig efter som jag själv har den ända kopian! då kan den inte finnas i oändligt många exemplar?


det jag menar är att långt bort i universum finns en person exakt som dig och som tog exakt samma foto och som sedan skrev ut det. Det är självklart inte samma foto utan bara ett likadant intill minsta detalj.
Citera
2011-05-18, 17:01
  #6
Medlem
Denoms avatar
Många hävdar att universum är oändligt. Inte att massan är oändlig. Lär dig förstå skillnaden.
Citera
2011-05-18, 17:14
  #7
Medlem
saftad_burks avatar
Det hade möjligen stämt om varje planet var ett slutet ekosystem, självförsörjande på strålning, kometer och liknande.

Tyvärr är det inte så. Vi påverkas dagligen av vad som sker runtom i universum, vare sig det är av supernovor och meteoriter.
Ta bara det att vår stjärnhimmel ser ut som den gör. Detta har lett till utvecklingen av olika religioner, navigationsmetoder, folksagor osv. osv. osv. För att andra planeter skall kunna vara exakt likadana som vår måste de alltså ha samma stjärnhimmel, vilket förutsätter att planeterna som kretsar kring sjtärnorna på stjärnhimlen måste ha exakt samma stjärnhimmel som de som kretsar kring... osv osv osv. i all oändlighet.

Kortfattat behövs det alltså minst ett universum för varje exakt likadan position/utvecklingsmöjlighet eller vad man nu bör kalla det.

Det här "det finns oändligt många sandstränder som ser exakt ut som den här, eftersom universum är oändligt" känns som ett väldigt underligt ressonemang. Bara för att det finns utrymme för fler planeter som är precis som jorden betyder inte det att det nödvändigtvis används, precis som bara för att rummet jag sitter i inte är dräller runt av exakt likadana tändsticksaskar bara för att det finns plats för sådana.
Citera
2011-05-18, 17:41
  #8
Medlem
Filosofi --> Fysik

/MOD
Citera
2011-05-18, 17:45
  #9
Avstängd
Universum är inte oändligt, däremot så har det ingen ände
Citera
2011-05-18, 19:13
  #10
Medlem
Denna artikel handlar precis om tradskaparens amne. I artikeln kallas det som avses i traden for level I parallella universum. Forfattaren ar Max Tegmark en av varldens ledande kosmologer.

Trevlig lasning!
__________________
Senast redigerad av Dr.Drex 2011-05-18 kl. 19:15.
Citera
2011-05-19, 00:42
  #11
Medlem
FruGondols avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dr.Drex
Denna artikel handlar precis om tradskaparens amne. I artikeln kallas det som avses i traden for level I parallella universum. Forfattaren ar Max Tegmark en av varldens ledande kosmologer.
Trevlig lasning!

Hej Doktorn! Som jag ej begriper utrikiska förstår jag ej artikeln.

För ungefär 20 år sedan läste jag en del om en teori som menade att
universum hela tiden spaltas upp i ett oändligt antal nya i samband med
"varje ny händelse". Den teori kändes i någon mening "logisk" och jag
funderade mycket på detta. På senare år säger dock en slags magkänsla mig,
att detta är för tillkrånglat (vilket naturligtvis icke innebär att teorien är fel)

Jag tycker att - här på jorden som i världsaltet - det finnes en inneboende
naturlig och okomplicerad enkelhet i allt som är "skapat". Detta är som sagt bara
en magkänsla hos mig, som jag dessutom har svårt att på rak arm redogöra för.

Nu kanske den artikel du hänvisar till, icke alls handlar om detta...
Citera
2011-05-19, 03:25
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av FruGondol
Hej Doktorn! Som jag ej begriper utrikiska förstår jag ej artikeln.

För ungefär 20 år sedan läste jag en del om en teori som menade att
universum hela tiden spaltas upp i ett oändligt antal nya i samband med
"varje ny händelse". Den teori kändes i någon mening "logisk" och jag
funderade mycket på detta. På senare år säger dock en slags magkänsla mig,
att detta är för tillkrånglat (vilket naturligtvis icke innebär att teorien är fel)

Jag tycker att - här på jorden som i världsaltet - det finnes en inneboende
naturlig och okomplicerad enkelhet i allt som är "skapat". Detta är som sagt bara
en magkänsla hos mig, som jag dessutom har svårt att på rak arm redogöra för.

Nu kanske den artikel du hänvisar till, icke alls handlar om detta...

Det du hanvisar till ar en tolkning av kvantfysiken och tas upp i artikeln som level 3 parallella universum. Jag kan forsoka oversatta en del av artikeln for att ge en battre bild an vad jag kan ge sjalv da jag inte ar expert pa omradet: (men tycker det ar valdigt spannande )

"I borjan av 1900-talet visade man att vissa fenomen inte kunde forklaras med klassisk Newtonsks mekanik. Teorin om kvantmekaniken revolutionerade fysiken och kunde pa ett mycket precist satt exakt beskriva dessa fenomen. Teorin specificerar inte universum i klassiska termer (som positioner och hastigheter hos partiklar), men istallet som matematiska objekt som kallas vagfunktioner. Enligt Schrodingerekvationen utvecklas dessa over tid pa ett satt som matematiker kallar "unitary" eller "enhetligt", vilket betyder att vagfunktionen roterar i en abstrakt rymd med ett oandligt antal dimensioner som kallas Hilbert-rymd. Aven om kvantmekaniken ofta beskrivs som inneboende slumpmassig utvecklar sig vagfunktionen helt deterministiskt. Det finns inget osakert eller slumpmassigt alls med den. Det problematiska ar att koppla ihop vagfunktionen med vad vi kan observera.

Manga legitima vagfunktioner ger upphov till situationer som gar emot var intuition, som t ex Schrodingers katt - bade levande och dod samtidigt, en sa kallad superposition. Pa 20-talet forklarade fysiker (Kopenhamnstolkningen egen anm.) bort detta genom att havda att vagfunktionen kollapsade sa fort nagon gjorde en observation vilket ledde till en klassisk definierbar utkomst. Denna pabyggnad forklarade vara observationer, men gjorde en elegant "enhetlig" teori till en krystad icke-enhetlig teori. Den inneboende slumpmassigheten hos kvantmekaniken ar ett resultat av denna postulering.

Med tiden har manga fysiker overgett denna tolkning till forman for en ny som utvecklades 1957 av Hugh Everett den III. Han visade att det var onodigt att kollapsa vagfunktionen. En oforandrad kvantteori skapar faktiskt inte nagra motsagelser. Aven om den forutspar att den klassiska verkligheten splittras till superpositioner av manga sadana verkligheter sa upplever observatorer subjektivt detta bara som en slumpmassighet - med sannolikheter som exakt overensstammer med det gamla postalatet om det kollapsade tillstandet.

Tegmark menar vidare att det handlar om perspektiv. Utanforperspektivet som en fysiker har nar han studerar matematiska ekvationer ar som att studera ett landskap hogt fran ovan. Perspektivet innifran varlden beskriven av ekvationerna ar som en groda som lever inne i landskapet. Fran fagelperspektivet ar multiversum simpelt. Det finns endast en vagfunktion som utvecklas jamt och deterministiskt over tid utan nagra som helst splittringar eller paralleller. Den abstrakta kvantvarlden beskriven av denna utvecklande vagfunktion innehaller ett stort antal parallella klassiska historier som kontinuerligt splittras och slas ihop, saval som ett antal kvantfenomen som saknar klassisk beskrivning.
Fran grodperspektivet ser observatorerna endast en brakdel av denna verklighet. De kan se sitt eget universum men en process som kallas dekoherens forhindrar dem att se kopiorna.

Sa fort nagon tar ett slumpmassigt beslut som leder till tva skilda utfall gor kvanteffekter i hjarnan till en superposition av dessa utfall. T ex att fortsatta lasa eller sluta och gora nagot annat. Fran fagelperspektivet far beslutet personen att splittras till flera kopior. En for varje utfall. Fran grodperspektivet ar alter egona daremot omedvetna om detta och upplever bara en viss slumpmassighet.

Existensen av dessa parallella varldar hanger pa en avgorande punkt: att tidsutvecklingen av vagfunktionen ar "enhetlig". An sa lange har inga experiment motsagt detta och det har de senaste artiondena bekraftats for allt storre system, t ex buckyballs - molekyler som bestar av 80 kolatomer och kilometerlanga optiska fibrer. Pa den teoretiska sidan har "enhetligheten" fatt en skjuts iom upptackten av dekoherens...

... En fraga som uppstar ar: okar antalet universum exponentiellt med tiden? Det forvanande svaret ar nej. Fran fagelperspektivet finns det bara ett kvantuniversum. Fran grodperspektivet ar det enbart av betydelse antalet universa som gar att skilja fran varandra vid en given tidpunkt - dvs antalet Hubblevolymer (vart synliga universum, min anm.) som skiljer sig at - forestall dig planeter som finns pa ett annat stalle eller du gift dig med nagon annan. Pa kvantniva finns det 10 upphojt till 10 upphojt till 118 olika mojliga universa om man haller temperaturen under 100 miljoner Kelvin. Det ar ett oerhort stort antal, men det ar andligt. Fran grodperspektivet motsvarar utvecklingen av vagfunktionen ett evigt glidande mellan dessa universa - fran ett tillstand till ett annat. Nu nar du laser denna mening ar du i universum A. Nu nar du laser nasta mening ar du i universum B etc. Dvs universum B har en identisk observator till universum A forutom nagra sekunders extra minne. Alla mojliga tillstand existerar samtidigt sa var uppfattning om tidens flode kan bara vara en effekt sett ur betraktarens oga. Dvs tiden existerar egentligen inte - allt finns samtidigt overallt."


Min tolkning ar att aven om det ter sig komplicerat, markligt och icke-intuitivt ar "manga varldar" tolkningen den enklaste, simplaste, elegantaste tolkningen matematiskt, men vi kan inte se det eftersom vi lever mitt inne i det.

Sen om den ar sann eller inte... Jag vet en sak, intuitionen gar inte att lita pa i dessa situationer, den ar utvecklad for att overleva pa savannen, inte finna ut stora kosmiska, eller subatomara mysterier. Ska bli oerhort spannande att se hur det hela utvecklas!
__________________
Senast redigerad av Dr.Drex 2011-05-19 kl. 03:34.
Citera