tråden om löpning

Har ni några tips på hur man ska göra för att orka köra längre pass rent psykiskt? Har nu efter många års uppehåll återupptagit löpningen och har väl satt något informellt mål att klara milen under 40 till nästa sommar. Under tonårstiden tävlade jag i medeldistans på hyfsat hög nivå (hur hög nivå man nu kan prata om när man är 17-18) så är ganska van med att träna hårt men då som nu är problemet att jag tröttnar på att springa när jag varit igår i 30-45 minuter. Detta funkade rätt bra när jag körde medeldistans då jag inte hade (har) några problem med att köra grisiga intervaller men nu när jag dels är äldre och när målet inte längre är att springa så snabbt jag kan två varv runt en löpbana känns det ohållbart att bara köra kortare högintensiv träning.

Givetvis är det naturliga svaret till min fråga att springa långsammare, men tyvärr är det inte enbart det som är problemet. Även när jag är ute och kör lugna pass utan speciellt hög puls blir jag helt enkelt uttråkad av att springa efter 30-45 minuter. Hur ska jag göra för att 1) sluta tycka det är tråkigt att springa en längre period, alternativt 2) ge fan i att lyssna på delen i hjärnan som säger att det är för tråkigt/jobbigt?

Började löpa för en månad sen och körde tre ggr i veckan, intervall ganska lugnt. För två veckor sen var jag tvungen att ta paus när jag fick väldigt ont i höger ben. Det blev ömt vid insidan av smalbenet och det gick knappt att sitta på huk.

Misstänker att min teknik kan ha ställt till det. Jag försöker jogga lätt och inte landa så tungt på fötterna, men det hjälpte tydligen inte. Jag tror inte att jag gick ut för hårt, körde inte mer än 15-25 minuter de första två veckorna.

Hur kan jag få hjälp med min löpteknik? Löplabbet? Naprapat?

Har ni några tips på hur man ska göra för att orka köra längre pass rent psykiskt? Har nu efter många års uppehåll återupptagit löpningen och har väl satt något informellt mål att klara milen under 40 till nästa sommar. Under tonårstiden tävlade jag i medeldistans på hyfsat hög nivå (hur hög nivå man nu kan prata om när man är 17-18) så är ganska van med att träna hårt men då som nu är problemet att jag tröttnar på att springa när jag varit igår i 30-45 minuter. Detta funkade rätt bra när jag körde medeldistans då jag inte hade (har) några problem med att köra grisiga intervaller men nu när jag dels är äldre och när målet inte längre är att springa så snabbt jag kan två varv runt en löpbana känns det ohållbart att bara köra kortare högintensiv träning.

Givetvis är det naturliga svaret till min fråga att springa långsammare, men tyvärr är det inte enbart det som är problemet. Även när jag är ute och kör lugna pass utan speciellt hög puls blir jag helt enkelt uttråkad av att springa efter 30-45 minuter. Hur ska jag göra för att 1) sluta tycka det är tråkigt att springa en längre period, alternativt 2) ge fan i att lyssna på delen i hjärnan som säger att det är för tråkigt/jobbigt?

Du vill under 40 minuter på milen nästa sommar. Tänk detta.

Har ni några tips på hur man ska göra för att orka köra längre pass rent psykiskt? Har nu efter många års uppehåll återupptagit löpningen och har väl satt något informellt mål att klara milen under 40 till nästa sommar. Under tonårstiden tävlade jag i medeldistans på hyfsat hög nivå (hur hög nivå man nu kan prata om när man är 17-18) så är ganska van med att träna hårt men då som nu är problemet att jag tröttnar på att springa när jag varit igår i 30-45 minuter. Detta funkade rätt bra när jag körde medeldistans då jag inte hade (har) några problem med att köra grisiga intervaller men nu när jag dels är äldre och när målet inte längre är att springa så snabbt jag kan två varv runt en löpbana känns det ohållbart att bara köra kortare högintensiv träning.

Givetvis är det naturliga svaret till min fråga att springa långsammare, men tyvärr är det inte enbart det som är problemet. Även när jag är ute och kör lugna pass utan speciellt hög puls blir jag helt enkelt uttråkad av att springa efter 30-45 minuter. Hur ska jag göra för att 1) sluta tycka det är tråkigt att springa en längre period, alternativt 2) ge fan i att lyssna på delen i hjärnan som säger att det är för tråkigt/jobbigt?

Om man kör fem pass i veckan tycker jag två av dem kan vara så kallade "kvalitetspass" - blodsmak i munnen är helt okej på dessa pass och man får gärna pressa sig så mycket man orkar bara man låter kroppen vila innan och efter. Det kan vara intervallträning eller att helt enkelt springa sträckan man är van vid fast i ett klart högre tempo som man ändå klarar av att hålla hela vägen.

Ett och annat långpass > 15 km är inte fel att köra när man väl blivit van att springa lite mer. Det blir viktigare ju längre sträckor man tänker specialisera sig på, läs milen och uppåt. Här gäller det att köra i väldigt lugnt tempo, om man inte vill springa snabbare och i så fall se det som ett "kvalitetspass". Samma regel i så fall - ordentlig vila innan och efter.

När man börjar komma upp i 6-7 pass i veckan eller mer, måste man ta ner tempot ännu mer på vissa pass och se dem som aktiv vila. Men det är överkurs här kanske.

Edit: Något av det viktigaste att tänka på, speciellt när man steppar upp träningen: våga vila! Hellre ett pass för lite än ett för mycket. Lyssna på kroppen, känn efter, är du sliten måste du våga vila. Annars kommer skadorna förr eller senare.

Känns spontant svårt att dra ner på tempot när man är van att springa på. Blir verkligen syreupptagningen/konditionen bättre av distans pass? Eller är det mera för att spara på kroppen/ variera sig?

Har nu tagit mitt första "lugnare pass" det blev 10km med ungefär en extra minut per km. Ska man springa ännu lugnare eller är det bra, vad säger ni?

Vi är nog varandras motsatser du och jag. Jag hittar på alla tänkbara ursäkter för mig själv för att slippa intervallerna.

Men prova att köra dina distanspass i varierad terräng. För mig kan det vara mycket behagligt att köra ett distanspass eller långpass på en snårig skogsstig. Lugnt tempo och en skön podcast i öronen kan också vara värt att testa.

Körde sista passet inför Hässelbyloppet idag. Blev 8x250m i 3.15-tempo för att få in lite fart i kroppen till söndag.

En bra dag och någon att ta rygg på tidigt så är under 40 inte omöjligt.

Klart "konditionen" blir bättre. Ökad mitokondrietillväxt bland annat. Grunden för alla löpare är (och bör vara) distansträning. Utöver det kan man köra stenhårda intervallpass.

Hur kändes det?