Gammelmedias annalkande död

Mellan 1980 och 1986 var Lars ”Laban” Arnesson förbundskapten i fotboll för Sverige. En mörk tid för landslagsfotbollen enär han vägrade att ta ut det bästa laget och matcha de bästa spelarna. En mörk tid, landslagsmässigt, men en period då IFK Göteborg firade oväntade och allt mer stegrande triumfer, bland annat med UEFA-cupsegern 1982.

Nu går ”Laban” igen, styr i en annan bransch, men med samma brist på takt och fason nästa lagbygge mot haveri. En målvakt ska bli forward, men tyvärr, det kommer inte bli många mål gjorda och poängen kommer sakta utebli.

Tragiskt tänk, så var och är ju ”Laban” ingen visionär att hålla i handen när det blåser i motvind mot framtiden.

I flera år har det talats om en ”tidningsdöd”. Branschpressen har rapporterat om svindlande tapp i upplaga: på vissa håll har tio procent av papperstidningsprenumeranterna fallit bort varje år. Inte minst tycks läsarna dö av hög ålder... Journalistikens framtidsutsikter har tyckts i bästa fall grå.
Det är förstås ingen idé att låtsas som att läget inte är allvarligt. Men det är också viktigt med perspektiv.
För även en höstdag som denna börjar närmare hälften av hushållen i landet dagen med en prenumererad dagstidning på köksbordet. Ytterligare några kommer under dagen att gå och köpa en kvällstidning.
Även om de ekonomiska utmaningarna är högst verkliga så har den här tidningen en unik ställning och förankring i lokalsamhället. Tvärtom mot vad som antyds när det i den politiska debatten ryas om en ”Stockholmsfixerad” journalistik så står landsortstidningarna starka år 2017.
--------------
Tidigare försök att införa ”betalväggar” har fallit på att man inte har förmått tillräckligt många att göra rätt för sig. Det har helt enkelt kostat mer än det smakat för tidningarna, då baksidan med låsta artiklar är att de går ut över annonsintäkterna då färre exponeras för reklam för nya bilar och billig köttfärs. Den här gången ser det ut att kunna bli annorlunda.
Dagens Nyheter stoltserade i somras med att man passerat 100 000 helt digitala prenumeranter, att jämföra med de ungefär 200 000 som betalar för papperstidningen. En bidragande förklaring är förstås att priset för den tryckta tidningen ökat rejält de senaste åren (inte minst i landsbygd där DN ärligt talat är ohemult dyr). Men den snabba tillväxten av digitala prenumeranter är ändå en bedrift och visar att det kan löna sig att låsa in materialet.
---------
En avgörande förklaring till varför något som tidigare inte gått nu tycks möjligt är att tjänster som Spotify (musik), Netflix och HBO Nordic (teveserier och film) i någon mån vant människor vid att betala för att konsumera media på nätet. Vetskapen om att urvalet inte bara är brett utan också bra, att det finns tillgängligt omedelbart i hög kvalitet och att man slipper krånglet (och den rättsliga risken, om än liten) förenad med att jaga samma underhållning på skumraska och ofta olagliga fildelningssidor på nätet, är helt enkelt värd att betala för.
Att även journalistik börjat kosta pengar på nätet har dock gett upphov till en ny och på flera sätt skruvad debatt. Personer som inte betalar för tidningen – varken digitalt eller på papper – är nämligen mycket upprörda och menar att det är fel, ojuste och inte sällan ”odemokratiskt” när den som klickar på en lockande länk från tidningens sajt möts av uppmaningen att teckna en prenumeration.
I någon mån kan man förstå att de som vant sig vid att läsa gratis nu knorrar när det så länge varit i stort sett fritt fram att vräka i sig av nyheter på nätet. Personligen tycker jag i stället att det är rätt åt dem. Den praktiska och principiella innebörden av kritiken är nämligen bara att du som läser detta – och alltså är med och finansierar lokaljournalistiken i denna tidning genom din prenumeration – ska betala även åt dem som inte gör det.
---------
Med ”betalväggar” så återfås en i min mening helt nödvändig balans mellan i grunden ganska olika incitament i verksamheten. Tio prenumeranter i byn som vill veta om det blir en ny förskola, eller om politikerna ska göra något åt maten på äldreboendet, är mycket mer värda än 1000 utsocknes gratisläsare som flyger förbi en gång i månaden för att se en kort filmsnutt med en älg som sparkar sönder en robotgräsklippare (förvisso kul, men betalar inga journalistlöner).
------------
Även år 2017, då ”(tidnings)döden” länge vandrat vid vår sida, så är lokaljournalistiken i Sverige i allra högsta grad levande. Det måste den vara även i framtiden och att ”betalväggarna” och Plus-märkningarna nu blir fler – och att de den här gången tycks hålla över tid – är det i särklass mest positiva som hänt sedan jag började arbeta på tidning.
Så nästa gång du hör någon knorra över att journalistik kostar pengar, säg som det är: det gör det! Det är du som betalar och det kan du gott upplysa kritikern om. Hälsa från mig!