Vilken film såg du senast?

Hade inte varit säker på att det blir en uppföljare. Den gjorde inte direkt strålande på Box Office.

Skammen (1968): Stark mardröms dystopia. Betyg 4/5

The fly (1958) : Bättre än 80tals versionen med den jobbiga Geena Davis. Betyg 4.5/5

Riaru onigokko (2015) : Finns en del gore scener man tappar hakan av, dessa finns det korta klipp av på youtube så man behöver inte se hela filmen för den var undermålig. Betyg 2/5

Såg om The Prestige igår. En briljant film som sänks lite på grund av slutet, och en ovanligt slö Christian Bale. Hugh Jackman är dock fenomenal och sättet handlingen sitter ihop och berättas är verkligen mästerligt utfört.

Läste att Nolan filmade majoriteten av scenerna som en dokumentär, med handhållet kameraarbete och där skådespelarna inte hade några så kallade "marks" att rätta sig efter. Riktigt smart val, då det får filmen att kännas realistisk och inte ett dugg "Hollywood".

Herkules i New York | Året var 1970
http://www.imdb.com/title/tt0065832/?ref_=nm_flmg_act_61

Arnold Schwarzenegger i sin första "riktiga" roll. Filmen är ungefär lika dum som man skulle kunna tro, men har rejält med humor och självdistans.

Herkules är en Gud som hamnar i konflikt med sin far Zeus uppe i himlen över att han är uttråkad av himlen efter tusentals år. Han vill åka ner till jorden. Zeus gillar inte detta, men i hettans stund skickar han ner Herkules för att klara sig själv.

Därefter hamnar Herkules snart i New York. Jag måste säga attt Arnold Schwarzenegger bjuder mycket på sig själv i denna film. Han spelar mycket på, vad jag antar många trodde om honom, en hjärnlös bodybuilder. Hans tyskt klingande engelska skapar många charmiga moment.

"Gud"-delarna i filmen är ett försök att bli seriös, men är bara tråkigt. Tyvärr blir filmen sämre och sämre när den börjar få en riktig handling. Det blir dåligt klippt slapstick-action, MEN, innan det... När Herkules träffar sin sidekick samt en tjej för att bara går runt på stan och göra vad han vill. När han bemöter alla med sin bristande kunskap och kaxighet? Det är kul. Hade hela filmen var så hade det här varit en kultklassiker.

Haha!

Jag har hört att när filmen först kom dubbade över man Arnold med någon som pratade ordentlig engelska. Versionen jag såg var inte dubbad heller och jädrar vad han pratar dåligt. Jag tror inte ens han pratar engelska, jag tror han har fått lära sig vilka ljud han ska göra liksom. Ibland går det faktiskt inte ens förstå vad han säger, svenska textaren verkade också gett upp för här och där lämnades vissa repliker helt utan text.

För den som inte orkar se hela filmen men vill njuta lite finns en kille som tänkte klippa ut alla Arnolds repliker och lägga dom i rad på youtube. Det orkade han inte men det blev en å en halv minut med skitdålig engelska: https://www.youtube.com/watch?v=w1e4bRgCBKs

Helt klart nolans topp 3.
Vad gillade du dock inte mot slutet?

Nighttrain to Munich (1940) Nattexpress

Vid krigets början försöker en Tjeckoslovakisk vetenskapsman fly till England. På tåget finns både tyska och engelska agenter.

Börjar väldigt lamt, men tar sig ordentligt sista halvtimman.
Kul detalj är att britterna från En dam försvinner är med även här, i liknande roller.
Det här är 1940, tyskarna visas inte så stygga som dom faktiskt var.
Det blev synnerligen dramatiskt på slutet, det räcker precis till 4-/5

Barbara (2012)

Utspelar sig på 80-talet bakom järnridån. Lågmält drama med mycket fint foto och framförallt fina exteriörer i Östtyskland. Barbara, protagonisten ställs inför ett svårt dilemma och farligt risktagande som kommer med hennes jobb inom vården. Hon har sin partner på andra sidan muren, men uppvaktas av hennes kollega. Filmen andas diskbänksrealism och målar upp en väldigt mörk bild av livet i Östblocket under Kalla-kriget. Hela filmen överskuggas av en gnagande Big Brother -känsla, förkroppsligad i ploten av en Stasi-anställd som går makthavarnas ärenden och trakasserar protagonisten. Nina Hoss är väldigt bra i huvudrollen!

Betyg: 3+/5

http://www.imdb.com/title/tt0067052/?ref_=fn_al_tt_1

Endless night (1972). Baserad på Agatha Christie-deckare. En ung arbetarklassman som arbetar som hyrbilschaufför har stora drömmar. Han är bland annat mycket intresserad av konst och arkitektur, och han har ett naturskönt ställe där han brukar stå och titta ut över marken och fantisera om att den är hans, och vilket hus han skulle bygga där om han en dag fick råd. En dag när han kommer dit är det en ung, blond kvinna där, som dansar omkring som ett lyckligt barn...

Spoiler en liten bit in i handlingen:


Jag gillade filmen nästan hela vägen. Det är spännande och mystiskt. Det är även fräscha bilder och vackra människor, och gillar man 70-tal så har man mycket att titta på här, för här är det typiskt - och äkta! - 70-tal i frisyrer, kläder, sminkning och inredningsstil. Som ett extra plus har våra egna Britt Ekland och Per Oscarsson stora roller i filmen.

Men på slutet spårar det ur. Jag kan köpa den första twisten, men sedan blir det bara konstigt. Man får inte heller svar på alla frågor. Det får dock bli ett ganska högt betyg ändå på grund av högt underhållningsvärde INNAN det spårade ur:

7/10

Paris Blues | Året var 1961
Varning: Svartvitt
http://www.imdb.com/title/tt0055278/?ref_=nm_flmg_act_53

Paris Blues handlar om jazz och kärlek. Jag är ingen jazz-entusiast, men det behöver man inte vara. Det är så här musik läggs in i filmen på ett snyggt sätt. Det är inte bara musiken utan scenerna omkring. När det är fest får tom. statisterna riktigt liv. När det är annat upplägg är även det upplägget mer än att någon bara står rakt upp och ner för att spela. Jag har aldrig varit på en jazzklubb i mitt liv, men det är precis så här jag tycker klubblivet borde vara. Fuck år 2017 på den punkten.

Kärleken i filmen är åtminstone i starten mycket bra. Bra dialoger och mycket detaljer. Det är inte bara mannen eller kvinnan som är charmig utan alla är charmiga. Mot slutet blir filmen tyngre och kärleken blir mer allvarlig. Det blir inte dåligt och filmens titel "blues" slår in.

Det jag gillar främst med filmen är upplägget för dom flesta scenerna. Både med idéupplägg, dialog och skådespel. Det är mycket mer rörelse och saker som händer än bara följa scenens huvudkaraktär. Scenerna får ett eget liv. Inte som i många av dagens filmer då scenerna bara har ett syfte att tillföra något längre fram.

Rasfrågan tas i denna film upp på ett betydligt mer sofiskerat sätt än diskussionerna i Sverige år 2017. Lite läskigt hur, trots all framgång världen haft med att sudda ut några rastankar/problem, det känns som att man kommit längre 1961 än 2017.

Gillar du musik och film rekommenderas denna varmt. Slutet blir som sagt lite väl "grått", men på det stora hela är det här är en bra film.

Varför är det varning svart vit film?