Vilken film såg du senast?

Jag anar att många yngre som inte är uppväxta med svartvit film (10-20-30 och tom. 40-åringar) kan ha tankar om att "det är daterat", "allt ser likadant ut" eller så. Givetvis är färg eller svartvit en relativt liten detalj, men jag tror många gör en större sak än vad det är. Jag sätter en liten varning så det framkommer tydligare än i flytande text. Inget negativt om det som sådant

Nu har jag inte sett just den filmen, men jag tänker att svartvita filmer från 1960-talet KAN det finnas anledning att varnas för. Min erfarenhet i alla fall är, att när färgfilmen väl hade tagit över så försvann konsten att göra svartvit film snabbt. I nyare svartvita filmer är det bara gråskala, inte det där spelet mellan skuggor och dagrar som de var så skickliga på i både Hollywood och Svensk Filmindustri på 1930- och 40-talet. Det kan också vara ett medvetet val av moderna/re/ regissörer att filma i svartvitt (grått) just FÖR ATT det ska bli mer deprimerande.

Framförallt inom noir-facket, så valde man medvetet svarvitt just för att få nättetna, miljöerna, allt, lite mer obehagligt.
Någonstans runt 1960-61-62 började bli svårare att publik att betala för, sån där gammal svartvit film, nej, färg skulle det vara.
Sedan gick det snabbt utför för de svartvita, och 1970 var den stendöd.
Antar att det även blev billigare att producera färgfilm.

Too late for tears (1949. Med berått mod

Av en händelse kommer ett yngre par över en väska med väldigt mycket pengar, kanske är det ingen som vet att dom har väskan, eller.

Underbar noir-film, har allt man önska sig, lögner, svek, mord, och en underbar Elizbeth Scott, ungefär lika pålitlig som en giftorm.

Det här var verkligen en bortglömd pärla 4+/5

http://www.imdb.com/title/tt1854513/?ref_=fn_al_tt_2

Påtal om svartvitt så såg jag denna filmen svartvit stumfilm med klassisk filmmusik, i början var det svårt att uppskatta filmen. Men i mitten märkte jag att man kan fokusera mer på känslorna hos karaktärerna i filmen, så var det iallafall för mig! Jag har inte kollat på så mycket svartvit stumfilm förutom Charles Chaplin, vilket jag hade svårt för. Men denna film som jag länkade öppnade mina ögon lite så om ni har några tips dela gärna med er!

Varför är det så svårt att skriva ut filmens namn, istället för att bara lämna någon länk ?

Wallander - Den vita lejoninnan | Året var 1996
http://www.imdb.com/title/tt0118096/?ref_=nv_sr_1

Första Wallander med Lassgård var egentligen en mini-serie jag tyckte mycket om. Det handlade om Sverige på ett rätt realistiskt sett. Med mycket humor, vanligt polisarbete och privatliv för huvudpersonen. Andra Wallander var en lång film (ovanligt lång för sin genre) som breddade graderna för sin genre. Tog ett steg internationellt. Fungerande ganska bra då filmen var så lång och mycket hann hända i lagom tempo. Den här gången går dom ett steg längre och för filmen till Sydafrika, men filmen är lika lång som andra liknande filmer. Resultat?

Det här känns knappt som en Wallander / Beck utan något helt annat. Ungefär som att du ska gå och se Terminator, men bioduken visar Alien. Det tar en bra bit in i filmen innan man ens greppar att det är samma film som på fodralet. Det gör inte filmen automatiskt dålig, men mycket som gör filmer likt dessa rätt kul finns knappt med här. Humorn finns knappt och istället för en polisarbete är det någon Mission Impossible-handling nästan.

Ska jag vara helt ärlig somnade jag in mot slutet. Gick tillbaka och såg om. Har lite att göra med att jag säkert var trött, men om jag kunde se första Wallander timme efter timme utan att förlora intresse och denna stod sig en timme innan jag slockade till säger en del. Det här är en dussinfilm. Inte värdelös eller hemsk, men inget jag direkt kan rekommendera.

http://www.imdb.com/title/tt4805316/

A dark song (2016). En kvinna som förlorat sin lille son under hemska omständigheter hyr ett gammalt atmosfäriskt hus i Wales och anlitar en svartmagiker för en lång, omfattande ritual. Från början är det oklart vad hon egentligen tror sig få ut av ritualen. Svartmagikern talar dialekt, är inte alls snygg, ser slummig ut och lider av dålig kondition och abstinensbesvär från för hög alkoholkonsumtion. Han tänder inte på henne heller, utan säger till och med åt henne att byta kläder, borsta håret och sminka sig för att han ska kunna genomföra sexritualen med henne... (Karlar! )

Nu ska detta osannolika par gå igenom en lång rad ritualer, för att rena sig själva, inviga de olika rummen, ha rituellt sex o.s.v., och de måste stanna i huset i flera månader.

Som så ofta i moderna skräckfilmer, så tycker jag att det var för rörigt och episodiskt. Det är för många scener som man inte vet vad de betyder - om det är verklighet, drömsekvenser, hallucinationer, tillbakablickar eller vad. Det gillar jag inte. Man blir heller aldrig direkt skrämd.

Slutet var hyfsat - det var mer religiöst/bibliskt än vad jag trodde att det skulle vara i en sådan här film. Overkligt men samtidigt ganska mäktigt. Huset var helt rätt valt och musiken med mörka stråkar, dova bastrumslag och - var det mungiga? - var helt rätt för att skapa den mörka atmosfären.

5/10

Down three dark streets (1954). Till polisens förfogande (ännu en spänningslockande översättning)

En FBI agent mördas, och en kollega får ta över de tre fallen agenten höll på med.

Vi får en hel del inblick i dåtidens polisarbete, vilket jag tycker är ganska kul.
Tyvärr blev den lite rörig.
Utspelas i Hollywood, och redan då fanns de där jättestora bokstäverna, har aldrig tänkt på hur gamla dom kan vara.
Som sagt, lite rörigt upplägg, men får väl i alla fall 3/5. man körde ju mycket Nash och Hudson.

Young Guns | Året var 1988
http://www.imdb.com/title/tt0096487/?ref_=nv_sr_1

Om jag varit 13 år 1988 och sett denna på bio. Hade jag då tyckt det varit en genuint bra västern och astuff? Kanske!

Jag vet inte exakt vad jag förväntat mig av denna film, men det var inte detta. Filmen känns betydligt mer "lågbudget" än vad jag skulle trott. Kameraarbetet känns ofta rätt amatörmässigt med några undantag. Hela projektet känns mer "r-rated" och oslipat också.

Filmens grundidé är inte dum alls och resan är underhållande om inte annat. Den sviktar dock i ton så ofta att den är svår att ta på allvar. Handlingen i sig är ganska tung, men speciellt Emilio Estevez bryter dom momenten med humor och glimten i ögat. Jag vet inte hur bra han är. Han däremot underhållande. Ingen Jack Nicholson, men det är kul att se den "goda" brodern byta roll med sin bror Charlie Sheen som också är med i filmen.

Inte 80-talets "The Good, The Bad And The Ugly", "Rio Bravo" eller "The Magnificent Seven", men jag var/är på bättre humör efteråt hur som helst. Ganska skön/oseriös tonårsrulle.

Count to five and die (1957). Räkna till fem och dö

Ett krigsdrama om hur de alierade fick tyskarna att tro att landstigningen skulle ske i Holland 1944.

Man tänker se till att tyskarna tror att landstigningen sker i Holland, men det måste verka övertygande.
En tysk agent misstänks ha tagit sig in i gruppen.
Börjar segt, men tar sig på slutet.
3+/5

Common law wife (1963)

En äldre, rik, man vill kasta ut sin älskarinna och ersätta henne med en yngre, det visar sig inte vara så enkelt.

Ett besynnerligt telationsdrama till överdramatserad musik, i vissa fel heltokig.


Mycket märklig film, men en trevlig Buick stationsvagn räddar filmen till 3-/5