Sexuell makt förbises trots att det är en essentiell del i jämställdhet och feminism.

Jag vet faktiskt inte då det ju bara är ett första möte. Jag är nog inte en människa man tycker om helt enkelt

Ja och gissa varför? Därför att modern genusteori får kvinnor att objektifiera sig själva och får dem att se sig som objekt för mäns sexualitet, på ett sätt som är ett halvt decennium - eller ett helt decennium - efter hur det verkligen var för länge, längesedan. Du kan ju börja med att se sex som en ömsesidig akt där båda får ett utbyte av interaktionen.

Du köper teorier som bara ger ledande feminazister makt på din bekostnad och ditt lidande. Din syn på sex är någonting helt annat än vad det egentligen är. Feminazismens objektifiering och infantilisering av kvinnor, medelst att se män som djur, är avskyvärd, skadlig dehumanisering. Du kan ju börja att kritiskt se på den moderna feminismen som det ideologiska monster det är, om du någonsin vill ha ett riktigt förhållande med någon av det motsatta könet.

Det är lite för sent för att mitt begränsade intellekt ska hänga med. Men för att återgå till topic så är sexuell makt ingen absolut. Jag får noll utbyte av sex med män, och jag har alltmer börjat utesluta män ur mitt liv.

Ja, då har vi väldigt mycket gemensamt då, eftersom jag uteslutit kvinnor ur mitt liv och kommer leva ensam resten av mitt liv. Och orsaken beror på en och samma ideologi. Jag hatar inte kvinnor på något sätt, men jag kan inte leva med dem och jag har inte träffat en enda attraherande kvinna som jag kan ha ett meningsfullt och intellektuellt utbyte med. Det slutar alltid i rabblande, ideologiska mantran och att jag letar efter utgången.

Skulle jag leva med en kvinna, skulle det vara att resa till Asien eller liknande och hitta en partner där, men det är jag inte intresserad av.

Nej det gör det inte

Lägg ner, det finns alltid någon.

En kvinna som inte kan hitta någon att älska henne låter helt overkligt.

Fast det är ju något ni män verkar tro. Att ett sexuellt kapital är tillräckligt. Så är det inte. Jag har varit intensivt avundsjuk på vänner som hade förälskade män efter sig (även om jag nu förstår att det inte är särskilt kul om det inte är ömsesidigt). Jag är nog lite för udda, för mycket. För "ofin"

Men hallå!
Går du på autopilot, eller tror du att det du gör kan påverka om någon vill träffa dig igen?

Allt du gör, och allt du säger kan påverka om, eller inte.

No nonsence guy på youtube har sin teori.
Jag är säker på att frågan är bredare.

I ett kollektiv är allas prestationer lika.
På individnivå är "same old" pest och tråkigt.

Jag tror att du är unik, men vad gör dig unik.

Ju närmare svaret DU du kommer desto bättre svar har du.

Det är känslan nästan varje ärlig man har. 8/10 i alla fall.

Ja man kan ju inte göra så mycket mer än vara sig själv. Jag är inte otrevlig eller har dåligt bordsskick. Jag är nog ganska rak.Norrbottnisk. Det har inte funkat.

Jag står fast vid att det inte lyckas för alla.

Eller hur? Men om en man skulle påstå detsamma skulle ingen ens lyfta på ögonbrynen. "Jaha, som vanligt då?"

Jag vet inte hur många överviktiga, fula, korkade och allmänt oattraktiva kvinnor jag känner , samtliga som vill ha pojkvän har hittat en pojkvän. Jag fattar inte hur de gör det och hur i helvete de lyckas. Det är som magi.

Och jag vet inte hur många normalviktiga, åtminstone godkänt intelligenta män som jag känner som inte har kvinnligt sällskap, fastän många vill det. Vem fan ifrågasätter rubriken och tråden?

Ja och då är det ju så. Livet har inga garantier.