Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Du har fel:
Ur HD-domen:
J.R. inledningsvis bl.a. en ny undersökning av textilbandet som skulle utvisa att detta inte härrörde från I.A:s julbonad; denna undersökning har J.R. senare avstått från att åberopa.
Företagen kriminalteknisk utredning visade att det textilband som använts som snara vid dådet hörrörde från en julbonad som tillhörde I.A., som i likhet med M.P. var vårdtagare hos hemtjänsten i Sätra. Den enda rimliga förklaringen till att bandet återfunnits hos M.P. var att en person som genom sitt arbete haft möjlighet att besöka både I.A. och M.P. tagit bandet med sig och sedan använt det för att strypa M.P. Sannolikheten talade för att tillgreppet av bandet skett i nära anslutning till gärningen. J.R. hade besökt I.A. den 21 maj 1993 såväl under förmiddagen som under eftermiddagen.
Utredning vid hovrätten 3:e rättegången
1. Har strypsnaran suttit på julbonaden?
[genomgång]
Slutsats:
Gunnar Sparrs undersökning ger enligt hovrättens mening ett entydigt resultat som inte lämnar utrymme för tolkningar eller ifrågasättanden. Av undersökningen framgår otvetydigt att kantbandet av ett eller annat skäl är något kortare i dag jämfört med när det satt på bonaden. Detta kan exempelvis bero på att bandet sträckts ut när det satts fast på julbonaden och/eller att bandet har krympt. Oavsett vilket, kvarstår det faktum att strypsnaran med visshet härrör från I.A:s julbonad.
[...]
När det gäller mordvapnet, det vill säga strypsnaran, har hovrätten funnit att den utgjort en del av kantbandet på en julbonad tillhörig I.A., som J.R. hade besökt samma dag som mordet på M.P. ägde rum.
https://lagen.nu/dom/rh/2002:55
My bad, måste blandat ihop det med att man inte med säkerhet kunde fastställa varifrån T-gulen kommer ifrån, längesen jag läste domen. Dock blir jag än mer övertygad om att frisläppningen var korrekt nu när jag lite snabbt läste igenom den igen med tanke på att hovrätten kraftigt underminerar AR:s vittnesmål:
Det går inte heller att bortse från att A.R., enligt vad som har framkommit, hade alkoholproblem. Detta kan ha inverkat såväl på hennes möjligheter att hålla reda på den exakta tidpunkten den 21 maj 1993 som på hennes förmåga att minnas helt korrekt vid polisförhöret den 8 september samma år. Till detta kommer att A.R. vid förhöret i hovrätten, vid besvarandet av frågor om när vissa händelser ägt rum, inte på något sätt övertygat om att hon har en särskild förmåga att minnas tider. Sammantaget finns det anledning att bedöma hennes tidsangivelser med mycket stor försiktighet.
Från sammanfattningen:
Eftersom det i målet är fråga om indiciebevisning och då flera av indicierna är förenade med sannolikhetsbedömningar är det en självklar utgångspunkt att domstolen måste iaktta särskilt stor försiktighet vid bevisvärderingen. Det krävs med andra ord att indiciebevisningen är mycket stark för att den skall kunna leda till en fällande dom.
Hur kan någon överhuvudtaget argumentera emot frisläppningen efter dessa konstateranden?