24 år gammal okysst oskuld

Det är enormt avtändande. Jag har varit tillsammans med en man som var så, att han inte uppskattade när jag lagade något utöver basmaten. Han såg inte finessen med en utsökt upplagd förrätt eller en hemgjord bearnaise. Helst ville han ha stora mängder "barnmat": spaghetti med köttfärssås, pannkakor med sylt, köttbullar med potatismos. Mögelost gick bort för att den var möglig, sushi gick bort för att det var rå fisk. Han fattade inte att det var själva GREJEN att det skulle vara mögelkultur i dessertosten och att fisken till sushi skulle vara rå. Och han drack inte vin för att det smakade "surt".

Som kvinna uppfattar man detta som brist på världsvana, petighet och omogenhet. Samt även, när det var jag som hade lagat maten som han inte uppskattade, som nonchalans och rentav oförskämdhet.

Fast nu var det ju alkohol det handlade om. Väldig skillnad på alkohol och mat.

Förvisso. Men TS problem med ryggläggning har minst lika mycket med mat som med dryck att göra. Kolla bakåt i tråden.

Pulvermos, våfflor, smågodis...

Han var likadan gällande det. Vin smakade surt, öl beskt och sprit "bränner i halsen"... Man riktigt KÄNDE att det var en världsvan James Bond man hade där bredvid sig i soffan...

Hur går det för dig? Du skriver knappt nu. Du kanske redan har kommit till skott och fått sexet ur vägen?



//Siegestor

Jag mår inte bra.

Jag kan inte finna nån mening med nåt. Ingen lust att göra nånting.

Jag har en hel mängd med böcker och serietidningar som jag aldrig kommer att läsa. En massa filmer och TV-serier som jag aldrig kommer att se. Flera spel som jag aldrig kommer att klara ut.

Jag klarar helt enkelt inte av så mycket mer än att sitta och titta på iPaden eller iPhonen flera timmar varje dag. Inte ens när jag försöker göra nåt annat kan jag lägga ifrån mig dem. Jag är helt enkelt beroende.

Inte heller klarar jag av att gå ut och träffa folk. Jag orkar ingenting. Jag orkar fan inte ens skriva i den här jävla tråden längre. Jag har inget liv.


Nej. Jag kommer aldrig att börja dricka.


Jaha, men då får det väl vara så då. Det kommer ändå inte att göra nån skillnad, för ingen kommer nånsin att intressera sig av mig ändå.


Det är inte alls troligt att jag nånsin blir 60.


Jag finner smaken obehaglig. Jag har ingen aning om hur det känns att vara berusad och kommer heller aldrig att ha det.


Jag äter inte pulvermos.


Spelar ingen roll. Finns ändå inget hopp för mig.


Nej, det är klart som fan att jag inte har. Vad i helvete får dig att tro det?

Hur som helst; snubbinna och gärningsman: kommer ni ihåg de där erbjudandena ni kom med till mig tidigare i år? Jag skulle vilja prata vidare med er om det via PM.

Nä ok men fråga inte då för helvete.

Klart det finns hopp för dig. Du är ju uppenbarligen blyg, så du har nog inte vågat utsätta dig för tillräckligt mycket kontakt med tjejer. Kan det vara så att du ger intrycket av att helst vilja vara ifred? I så fall är det möjligt att en tjej som eventuellt är intresserad helt enkelt inte vågar närma sig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på detta och hur. Jag är bara här sporadiskt och då har jag läst vad du har skrivit om att du velat ta livet av dig, och att du hatar dig själv.

Människor är olika och själv yttrar jag inte saker förrän jag tagit dem under övervägande, där är också en skillnad mellan yngre och äldre. Yngre tar ut svängarna mer och är mer dramatiska. Vad jag vill säga är att det kan vara svårt för NT's att läsa av aspiesar då vi inte delar alla sätt att kommunicera. Det är svårt att få en klar bild av dig, och en del av theory of mind är att det kan vara svårt för dig också att förmedla en.

Jag är oklar över vad som menas här, men tyvärr verkar detta mer handla om vem som ska ta ansvar än dina verkliga behov.

Hon kan ha menat att är mer ledsen och olycklig än kliniskt deprimerad. Men om man är ledsen så brukar man kunna vara glad mellan varven, men är man deprimerad så är man mer apatisk och orkeslös. Vilket jag tycker du skriver i ditt nya meddelande?


Nja jag skulle inte tolka det som att du är beroende, mera att du använder ipoden eller iPhonen för att distrahera dig från dina jobbiga känslor. Vilket inte är fel, det finns sämre sätt att distrahera sig.


Här tycker jag att en psykolog kunde hjälpa dig att tänka konstruktivt utefter de förutsättningar du har. Är det något du har tyckt varit roligt tidigare?

Det är svårt för alla som inte åker räkmacka, det är lätt att tro att livet bara tuffar på och fungerar för de flesta, så är det inte. Jag tror att du delar känslan av att livet är torftigt med ganska många människor. Känslan av att det borde vara mer i livet. Vi har alla saker som hindrar oss och som gör att vi kanske inte får drömlivet utan får nöja oss med mindre. Jag undrar vad mådde du bäst av att göra, i de tider livet fungerade bättre för dig?

Känns det ensamt utan dina föräldrar?

Det är bara att skicka iväg att pm till mig, erbjudandet kvarstår givetvis.

Det där kan jag också känna igen och alla kan lida av en plötslig depression när det känns hopplöst ibland och jag har inte aspberger. Jag kan typ slösa massor av tid på att kolla youtube-video eller twitch istället för att göra något viktigt. Mitt förslag är att du sätter upp enkla mål varje dag t.ex. läsa 20 sidor i en bok eller att avsnitt av någon TV-serie så borde du må bättre.

bli religös, då brukar de flesta problem lösa sig.