24 år gammal okysst oskuld

Menar bara att sexköp är inte en garanti för sex o Seriemördare i las vegas e ett exempel på de. De kan nog hända även den bästa.

Red light distrikt ksk vore ngt.

För ditt förslag att han ska köpa en hora är ju däremot helt originellt och har aldrig förekommit i något av trådens 2400 svar.

Det är inte frågan om att jag inte kan föreställa mig att någon har en annan uppfattning än mig i frågan (det fanns rentav en tid då jag själv skulle svarat att prostitution borde vara lagligt), men däremot har jag väldigt svårt att tro att svenska kvinnor i allmänhet, och feministiska sådana i synnerhet, skulle anse att det är moraliskt acceptabelt att köpa sex bara för att man är oskuld och närmar sig 30. Då jag anser att du ger en falsk verklighetsbeskrivning baserad på dina subjektiva uppfattningar är det väl fullt rimligt att jag också ger mitt perspektiv i frågan?

Om du sedan inte ens själv tror att sexköp kommer lösa TS:s situation på riktigt ser jag inte vad du försöker uppnå genom att argumentera för att han ska prova det. Det verkar bara vara ett uttryck för din personliga moral där du tycker att det är acceptabelt att köpa sex. Eller kanske ska du rekommendera honom att pröva på våldtäkt också? Du kanske inte tror att det är någon lösning på hans situation, men om han ändå ska ta livet av sig skadar det väl inte att prova, eller?

Det handlar om hur det läggs fram och av vem. Horhetsen har främst kommit från oseriösa skribenter, om även mer seriösa skribenter tar upp det som en realistisk och moraliskt godtagbar möjlighet till att just få oskuldsbiten ur världen.
det har inte varit tal om några som röstar f!, utan det handlar om personer som kallar sig själva för feminister. Märk väl att det bland dem även finns personer som vill legalisera prostitution (vilket nog 2/4 jag diskuterat frågan i inte hade brytt sig om nämnvärt, alla är inte så politiska).
för att jag efter ett år av att ha argumenterat för en den typ av förändring du pratar om (bli självständig, etc etc), ha öppnat mitt hem för och träffat Markus med mera, till slut insett att han inte har ork, lust, motivation, möjlighet eller ja, kalla det vad du vill, till arbeta så hårt som skulle krävas. Jag tror fortfarande att han skulle kunna lyckas men det kräver ett driv och en enorm kampvilja. Att han med sitt mående inte har ork för att ge allt har liksom gått in nu. Om jag dessutom börjar titta på vad han faktiskt säger att han vill ha (och ombeds specificera) så framgår det att det är just sex. Inte ett självständigt vuxet liv med arbete, ansvar etc. Det är för svårt och för jobbigt just nu.

Ja, då känner jag till slut att det är dags att lyssna och ge det enda rimliga förslaget som i det sammanhanget är troligt att resultera i sex.

Kommer han må bättre av det? Kanske, kanske inte. Men han kommer ha en sak ur världen och jag är tveksam till att han skulle må sämre.
När du menar att han inte ska köpa sex, är det ett uttryck för din personliga åsikt om sexköp eller vad som du tror vore bäst för Markus? Det är olika saker. Min egna syn på sexköp är splittrad. Jag skulle säga att det generellt är omoraliskt men inte alltid. Jag är för den svenska lagstiftningen men menar inte att alla enskilda sexköpshandlingar är omoraliska eller av ondo.
Du håller en ovanligt hög nivå på diskussionen idag.
Jag hade hellre tagit livet av mig än begått en våldtäkt. Desamma kan jag inte säga om att gå till en prostituerad, eller att prostituera mig själv för den delen.

Du får gärna antagonisera mig i andra mer politiska trådar men just här är det bra om du kan lugna ner dig lite, höja nivån och försöka vara lite lösningsinriktad. Att sitta och tjafsa kommer inte göra Markus någon nytta.

Hej Markus,

Ett antal månader har passerat sen vi senast talades vid, eftersom du bad mig lämna tråden - en önskan som jag respekterat. I ärlighetens namn så hade även jag fått nog vid det laget, då jag (och flertalet andra användare) ständigt bemöttes av oresonliga aggressionsutbrott, som jag dessutom har noterat eskalerat den senaste tiden.

Jag har dock fortsatt följa tråden på håll och har den senaste tiden känt en stegrande oro över tillståndet du befinner dig. Det är tydligt att du mår fruktansvärt dåligt och hamnat . Så nu bryter jag löftet om att inte skriva mer i tråden, eftersom jag som medmänniska helt enkelt inte klarar av att bara se på hur dåligt du mår utan att försöka erbjuda någon form av hjälp eller stöd. Som medmänniska så känner man sig väldigt maktlös när någon mår så dåligt att han öppet börjar prata om sina självmordstankar. Jag hoppas du förstår mitt perspektiv och inte tar illa upp.

En sak som jag reagerat på är gnället på habiliteringen. Att du inte får någon hjälp därifrån. Men det stämmer ju inte. Jag minns att du erbjöds att delta i en kurs (med flera möten, om jag minns rätt) i Stockholm för aspergare. Där hade du inte bara chansen att träffa nya människor, utan även att utvecklats som människa genom att få större kunskap om Aspergers syndrom och lära dig/träna på dina problemområden. MEN... du ville ju inte delta och struntade i det eftersom du inte tycke det var värt din dyrbara tid som arbetslös pojkrumsrunkare att åka buss hela 50 minuter till Stockholm.

Det får mig att undra hur mycket du silar sanningen här om hjälpen du erbjudits. Vad har du erbjudits för hjälp genom åren? Vad har du tackat ja/nej till och varför? Är du själv aktiv och kontaktar habiliteringen regelbundet för att höra vad de har att erbjuda? Har du kommit med några egna konkreta förslag till dem som du vill ha hjälp med? Intrycket jag har fått är att det är dina föräldrar som sköter i princip all kontakt med psykiatrin/habiliteringen. Om det stämmer att du själv inte aktivt söker/ber om hjälp så år det inte konstigt att du blir utan. Det finns garanterat gott om hjälp att få där, men kanske inte så många platser. Då kommer de - precis som en arbetsgivare - välja den som visar motivation till platserna.

Det är precis som med din arbetslöshet. Du har sökt fyra jobb i ditt liv. Samtliga under samma dag i vintras, när Flashback uppmuntrade dig att åtminstone ge det ett försök. I 2-3 år har folk här tjatat om att du måste skriva ett CV och personligt brev och vara aktiv i ditt sökande, men absolut nada har hänt. Häromdagen så fick du frågan av någon användare om vad du hade för planer i sommar. Då ville du vara ledig och inte jobba. Med andra ord som de resterande 26 åren i ditt liv med fyra dagars undantag innan du slutade på Mobilia för att det var för "fysiskt tungt" att fronta varor.

Det är riktigt tråkigt att se hur hätsk ton du har mot nästan alla användare numera. De allra flesta har förståelse för att en person som mår dåligt kan bli utåtagerande. Men det gäller till en viss gräns. Tillslut så blir man en energitjuv som folk börjar undvika. Du måste också ha klart för dig att ingen människa är en ö. Kallar du X för något förolämpande eller elakt så kommer du även sumpa chanserna till vänskap med personerna omkring. För folk undviker skitsnackare. Du borde t ex ha i åtanke att ALLT du skriver i tråden är synligt för hela Sverige. Framtida potentiella vänner, bekantskaper, studiekamrater, arbetskamrater, chefer, dejter, flickvänner, etc, kommer lätt hitta tråden eftersom du valt att inte vara anonym.

Bland all skit så kommer de hitta tillmälen som "hora", "slyna", "skata", "häxa", "bitch", med mera som du kallat mig upprepade gånger. Tro mig, det ger inga pluspoäng i någons ögon. När du kallar mig för slyna så är det inte bara mig du kränker, utan varje framtida potentiell dejt/flickvän som får syn på dina tillmälen och utbrott här (där majoriteten enbart vill dig väl och är väldigt hjälpsamma) kommer hissa en röd flagga. Det är fullständigt oacceptabla tillmälen, oavsett hur arg man blir. Du kallar dig feminist och har flertalet gånger rackat ner på andra användares kvinnosyn i tråden (bland annat när prostitution kommit upp till diskussion. Trots detta så är du den enda självutnämnda manliga "feministen" i tråden.

Det är naturligt att känna ilska när man mår dåligt, men du måste lära dig hantera den. Inte bara för din egen skull (utbrott leder till adrenalinpåslag och vad är då adrenalin? Jo, ett stresshormon som påverkar kroppens och hjärnans funktioner på samma sätt som när du t ex blir rädd, får ångest eller blir stressad. På sikt - om du ofta går runt och är arg och bitter (som du t ex verkar vara på livet och din livssituation i störst allmänhet), så börjar adrenalinet bryta ner både psyket och kroppens funktioner. Vanliga symtom på höga nivåer av stresshormon i blodet är t ex sömnsvårigheter, andningsproblem med för snabba och korta andetag, vilket bland annat leder till yrsel/snurrighet, dålig koncentration, minnesproblem, en känsla av att benen/kroppen blir till bly, en känsla av att att allt blir suddigt och man kan få overklighetskänslor. Går det riktigt illa så svimmar man eller börjar hyperventilera. Inget farligt, men obehagligt.

Adrenalinpåslag ger även ökad puls och högt blodtryck. I kombination med allt annat så kan det trigga ångest, i synnerhet om man haft det tidigare. För då blir det som en pavloveffekt i hjärnan där den kopplar alla symtom/signaler till det din hjärna känner till väl sen tidigare - nämligen ångest. Förstår du vilken ond cirkel det kan bli Markus både fysiskt och psykiskt att ständigt gå runt och vara arg, ilsken, negativ och bitter? Jag säger absolut inte att man inte får lov att vara det ibland, men du har en skyldighet mot dig själv att jobba på problemområden som t ex ilskan om du vill komma ur din nuvarande livssituation och må bättre. Lägg inte ut din lycka på entreprenad. Med det så menar jag att inte binda upp din förhoppning om ett lyckligt liv bara för att du t ex blir av med oskulden.

DEL 1 - to be continued...

DEL 2.

En annan punkt som är viktig att ta upp apropå ditt humör och eventuella aggressionsutbrott är hur du reagerar och uttrycker din ilska i dina föräldrars närvaro; oavsett om det handlar om ett bråk mellan er eller om dina föräldrar bevittnar ett av dina egna utbrott som inte är riktade mot någon. För att ta några exempel på hur bråk/utbrott kan manifestera sig: om du kastar, slänger eller slår sönder saker, slår/sparkar på väggen, dörren, en möbel eller en person, om du börjar slå eller skada dig själv så att dina föräldrar eller andra får hålla fast dig, självskadebeteende, hot om självmord, vilka ordval och-/eller hot du riktar mot dina föräldrar när ni bråkar, om det främst är du som drar igång bråk eller om det varierar ungefär lika mycket (att dina föräldrar blir arga på dig och börjar tjafsa - och vad tjafset från deras sida vanligtvis beror på), om ett bråk vanligtvis leder till du blir arg eller får ett utbrott med dina föräldrar närvarande (oavsett om det handlar om ett bråk er emellan. Jag säger/påstår inte att punkterna ovan är vanligt förekommande i ditt fall. Du kanske riktar ilskan inåt istället för utåt, eller vad det nu kan vara.

Hur ofta du får utbrott är smått irrelevant just i det här sammanhanget. Det intressanta ligger i hur du reagerar när du blir arg. Hittills i livet så har ditt kontaktnät nämligen i princip enbart bestått av dina föräldrar och några enstaka andra släktingar. Du har enligt egen utsago inte haft några vänner eller någon flickvän, så utöver familjen och släkten så har väl kontakterna mest varit skolpersonal och habiliteringen.

Saken är att föräldrar förlåter så gott som allt, precis som skolpersonal och psykiatrin har högre förståelse än gemene man för personer med funktionsnedsätningar eller psykiatriska/neuropsykiatriska diagnoser. Och i ditt fall med aspergerproblematiken, där det är välkänt bland anhöriga och personal att extrema utbrott är vanligt förekommande (självklart så är alla människor, inklusive aspergare, unika individer och all har inte alla symtom. Så självklart finns det undantag. Men faktum är att merparten av alla aspies/autister regelbundet får helt sinnessjuka utbrott och det är inte ovanligt att de skadar sig själva (t ex dunkar huvudet mot väggen eller slår sig själva). Autistiska utbrott brukar inte vara riktade mot någon speciell person, utan beror t ex på plötsliga förändringar (tja, förändringar över huvud taget) ruckade rutiner och-/eller ändrade planer som personen inte har kontroll över, "för mycket på en gång", stora folksamlingar/trängsel, för många intryck på en gång som blir överväldigande, att något blir "fel", "tvång"/krav, etc, etc. Jag har bevittnat en hel del autistiska/aspieutbrott i mina dagar. Allt stämmer inte på alla, men jag vill ändå påstå att jag listat några av de vanligaste orsakerna till vad vi NT:s ser som överdrivna eller ologiska utbrott för "struntsaker". Värt att tillägga att personer med autism är betydligt känsligare än aspergare och kan få helt sinnessjuka utbrott. Det kokar helt enkelt över- Så ja, det finns en röd tråd, men allt är individuellt.

Nu kommer jag till en viktig punkt, Markus! Dina föräldrar - precis som majoriteten av alla föräldrar - har ett tålamod med dig som ingen annan någonsin kommer ha. Det är ovillkorlig kärlek föräldrar och barn emellan. Det är för övrigt samma sak som när syskon kivas. Jag och min syster kunde ha riktiga catfights och klösas och dra varandra i håret och driva varandra till vansinne. Dagen efter är det glömt. Men så funkar det inte utanför familjen/hemmet. Det låter kanske inte logiskt för alla aspies att samma sorts beteende är okej med en person men inte en annan. Det gäller t ex även jargongen man utvecklar med sina närmaste vänner, som man absolut inte skulle använda med andra. Jag och min bästa vän sen tio år tillbaka har extremt rå jargong. Vi kan inleda ett samtal med "Heil Hitler" eller "hej din gamle horbock". Varför nämner jag detta för dig? Jo, för att du saknar förståelsen/kunskapen för socialt samspel. Det är inte bara en del av AS-diagnosen utan även väldigt tydligt och ett återkommande fenomen under den här 200 sidor långa tråden.

Jag vet att det här är något du själv inte valt och dessutom lider av, men verkligheten - att du i princip bara har umgåtts med dina föräldrar under ditt liv - har garanterat haft en väldigt dålig inverkan på din sociala förmåga. Jag kan verkligen inte förstå att dina föräldrar inte jobbat med detta redan från när du var liten. Förlåt, men på många sätt så verkar de helt handlingsförlamade (vilket smittat av sig...)när det kommer till att att tvinga dig träna på diverse olika saker, tidigt - redan som barn - få iväg dig till habiliteringen (eller vad som nu erbjöds på den tiden) för att träna/jobba på att lära sig diverse saker - t ex sådant som rör socialt samspel - som inte kommer automatiskt för någon inom autismspektrumet.

Dina föräldrar har vaggat in dig i inlärd hjälplöshet. Du väntar fortfarande på att hjälpen du behöver/vill ha automatiskt ska komma till dog. Att någon ska kontakta dig och erbjuda hjälp. Det funkar inte så. Du måste själv kontakta instanserna du vill ha tag på och få hjälp av. Psykiatrin/vården är överbelastad i dagens läge och man måste tyvärr själv ligga på som fan själv om man ska få gehör/hjälp. Ge aldrig upp efter ett "nej" när det kommer till psykiatrin/vården. Ring igen. Tjata. Eller ring någon annan vårdcentral, etc. Är du osäker på något så googla, istället för att bara säga "jag vet inte hur det fungerar". Vad gäller psykolog så är det oftast långa kötider för att få träffa någon. Vi snackar år ibland. Så mitt förslag är att du söker dig till en privat psykolog. Helst någon med erfarenhet/inriktning på neuropsykiatriska diagnoser. Visst, det kostar en del och jag förstår att du inte har råd att bekosta det själv, men med tanke på att dina föräldrar försörjde dig helt och hållet när du bodde hemma - vi snackar tusenlappar - så borde det finnas medel från deras sida att bekosta 2-3 besök hos en privat psykolog i månaden. En timmes möte brukar kosta en tusenlapp. En stor fördel med att uppsöka privat vård är dessutom att man kan avsluta kontakten när man vill om man är missnöjd med personen eller om det saknas personkemi. På papperet så ska det gå att byta även i den offentliga vården, men det kan man bara glömma. Det råder akut brist på personal där.

Hej hopp.

Jag är inte så insatt i dataspelsvärlden, men så mycket vet jag att det finns "nätverksspel" där man spelar med andra. Jag har också hört talas om killar och tjejer som har träffats i chatten på sådana spel. (De där idioterna som dödat sitt spädbarn och som nu varit i långrättegång i Kristianstad, bland annat. Och det låter ju inte som ett bra exempel, men det visar ju att det går att träffas den vägen i alla fall.)

Markunator, du vet bättre än jag hur det här fungerar, men är det sådana spel du spelar? Annars skulle du kanske ge dig in i ett sådant spel i stället för att enbart interagera med dataspelsfigurer? I ett nätverksspel finns det i alla fall riktiga människor bakom figurerna, och som sagt möjlighet att prata med tjejer i chatten. En stor fördel är att dom tjejerna i så fall delar ditt intresse, och att du kanske kan ge dem råd och visa dig erfaren på ett område? Gissar att det finns ensamma tjejer där också, som använder nätversksspelen som ett sätt att få kontakt med andra.

Jag har även hört glunkas att det finns tillställningar som man kan gå till IRL och spela tillsammans med andra, de kallas /edit: här blev det fel ord, men ni andra kan fylla i vad de kallas/. Har du varit på något sådant? Där lär det också finnas nördiga tjejer - OCH killar, som du kan bli kompis med! - att börja prata med på ett naturligt sätt, då ni delar ett intresse.

Bra förslag! Jag har föreslagit det innan, de ord du tänker på tror jag är att LAN:a? https://sv.wikipedia.org/wiki/LAN-party

Jag känner faktiskt mer än en "hopplössnubbe" som träffat tjej via att spela online och börja snacka och sedan också träffas. Känns som de finns många fördelar för Markus där!!!

Så vadå? Kan ni övertyga honom om att bryta mot sina moraliska principer? Storartat.

Och det här stärker bara min bild av att dina uppfattningar i frågan är dåligt överensstämmande med verkligheten. Att en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning stödjer den nuvarande sexköpslagen är inte bara något som jag baserar på personliga erfarenheter, utan visas också i åtminstone en opinionsundersökning (om jag inte missminner mig finns det att läsa i SOU 2010:49).

Och då återkommer vi till budskapet i mitt ursprungliga inlägg - Det finns inga genvägar. Förändring är inget som sker ögonblickligen för att man flyttar hemifrån, för att man går på någon fest i Linköping, eller för att man köper sex från en prostituerad. Du fortsätter däremot argumentera för de här enkla lösningarna trots att du inte ens själv verkar tro på dem på riktigt längre.

Nej, det är möjligt att Markunator inte har drivet som krävs för att faktiskt förbättra sin tillvaro, men att tjata på honom om att han borde köpa sex kommer i alla fall inte hjälpa honom. Om du faktiskt lyssnade på vad han vill, så hade du märkt att han i tråden är konsekvent med att nej, han vill inte köpa sex. Du kan förstås argumentera för att sexköp är den lättaste vägen till hans mål detta till trots, men när du gör det så har du lyssnat selektivt för att kunna argumentera för din personliga agenda.

Jag tror verkligen inte att sexköp kommer hjälpa honom att må bättre. Jag tror rentav att en kombination av besvikelse och skuldkänslor över att ha förlorat oskulden på ett sådant sätt mycket väl kan få honom att må sämre. Jag tror också att han kan må sämre när han inser att han blivit lurad och att kvinnor i allmänhet inte tycker att det är helt okej att han köpt sex.

Det exemplifierar en viktig poäng, allsköns moraliskt förkastligt beteende går inte att rättfärdiga med att en person kanske kommer ta livet av sig. Att begå en våldtäkt skulle också innebära att TS fick prova på hur det är att ha sex. Alltså verkar hela ditt argument bygga på din personliga moraliska uppfattning att sexköp är acceptabelt, i alla fall i situationer som denna. För någon som betraktar sexköp som avskyvärt oavsett omständigheter framstår liknelsen som rimlig, och det enda argument du kan formulera mot detta är att sexköp faktiskt inte är så dåligt egentligen.

Som jag ser det argumenterar du för ett förslag som du inte ens själv tror kommer lösa TS:s problem på riktigt, baserat på dina personliga moraliska uppfattningar. Jag anser då att jag bör informera om att nej, de flesta människor delar faktiskt inte din moral. Du är knappast lösningsinriktad, utan du argumenterar just för dina privata politiska uppfattningar trots att de inte alls kommer lösa några problem. Då kommer jag antagonisera dig bäst jag vill.

Japp! LAN var det. Kan tänka mig att det även är spännande att komma ut på ett helnattsparty, om man inte varit på så många partyn. Det blir en annan stämning på nätterna och lättare att ta kontakt, med eller utan sprit!

Jag är en svensk kvinna, dock inte feminist, men jag landar ändå i vissa frågor på samma sida som feministerna - dock ofta av delvis andra skäl än dem. Jag är VÄLDIGT mycket emot både pornografi och prostitution, och jag anser att lagen måste hålla efter dessa företeelser. För att de skadar främst kvinnor, men även hela synen på människan och människovärdet (att köpa någons kropp påminner om slaveri, hur "frivilligt" säljaren än säljer den) och hela samhället.

MEN jag kan ändå ha förståelse för att vissa, enskilda män i vissa situationer går till prostituerade. T.ex. dom som har sådana problem som Markus har, men även handikappade och fula män. Samt gifta män som inte får sex hemma av någon anledning. I den situationen tar många män en älskarinna, men en älskarinna blir vanligen krävande med tiden. Prostituerade kvinnor kräver ingenting när de väl fått betalt, och påverkar inte mannens övriga liv.

Det jag däremot inte skulle ursäkta, om jag fick reda på det om en man jag känner, är om han har tillgång till samliv hemma, men ändå går till en hora för att "det ska vara en RIKTIG hora" etc.. För att förnedra horan, eller för att få henne att göra perversa saker som han inte skulle vilja be frun om, för att frun i hans uppfattning är för fin och ren för sådant.

Kan du förstå att man kan se nyanser, och att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt?

...sedan är det en helt annan sak att jag undrar hur Markus skulle klara av kontakten med horan. Jag är rädd att det skulle kunna bli väldigt pinsamt för honom. I så fall måste det nästan vara en hora som någon kan rekommendera, en som är bra på att ta hand om just sådana kunder som Markus. I andra länder finns det ju "sexterapeuter" som även har sex med kunderna, och dessa kallar sig inte prostituerade. Det skulle kanske vara något? Om det finns någon i Sverige som gör detta svart (för det är ju inte tillåtet att köpa den tjänsten i Sverige hur-eller-hur).

Vilken moraliska övertygelse?

(FB) 24 år gammal okysst oskuld

Om du läser så är problemet att det är olagligt i Sverige, att Markus inte vet vad han ska säga till sin familj och att han inte kan resa själv till Tyskland. Om flatratebordeller i Tyskland säger han "Det där låter faktiskt väldigt lockande". Det är också möjligt att det finns gånger då han sagt att ha n tycker att det är fel, jag bara konstaterar att hans åsikt inte tycks vara skriven i sten och knappast är att betrakta som en "moralisk övertygelse". Det är DIN moraliska övertygelse.


Ja? Finns massa personer som stödjer en massa saker om de får frågan, det gör inte att de bryr sig så mycket. För många är det ingen viktig fråga. Vidare, jag är också för den svenska lagstiftningen, men det innebär inte att jag tycker att alla fall av prostitutionsköp är dåliga. Jag är för övrigt också för ett lagstiftning som förbjuder tiggeri, det innebär inte att jag tycker att tiggeri alltid är fel, utan bara att jag ogillar följderna av lagstiftningens avsaknad (dörren har öppnats för kriminella gäng som driver detta, människohandel etc. Är samma anledning som att jag är för rådande sexköpslag). Shit, jag är för att det är straffbart att hämnas på någon som våldtar din sjuåriga dotter, men jag tycker inte att det är fel att hämnas.
Har du ens läst tråden? Jag har sagt detta gång, på gång, på gång. Jag har även påtalat att både i tråden till Gertrud och i PM till Markus att ett besök i Linköping inte skulle "lösa" något. Det skulle ge mig information om var hans sociala nivå låg, vilket jag tack vare detta nog faktiskt vet mest om av oss två, vilket då skulle vara till hjälp för att föreslå saker som kan hjälpa. Att det är ett långsiktigt och hårt jobb som kanske aldrig ens betalar sig i form av sex har jag sagt hela tiden. Linköpingsgrejen handlade för övrigt också om att utmana sig själv, resa ensam, gå utanför comfort zone etc. Jag håller fast vid att Markus i och med det uppvisade en fighting spirit och beslutsamhet som om han orkade hålla i den skulle vara nyckeln till mer framgång. Det krävs inte en Linköpingsresa, det krävs tusen grejer. Resa ofta så man blir mer säker på det, börja utmana sig själv och laga mat, aktivt försöka anstränga sig och göra saker som jobbsök, gå hos habilitering även om det är 1h bort, osv osv osv.

Jag har egentligen redan besvarat detta. Han sa för övrigt konsekvent nej till att ha vax i håret, städa mer och åka till Linkan också. Inget av det dog han av (men det gjorde inga mirakel, något jag aldrig utlovat heller).


Jag misstänker att du tillskriver din egna syn på sexköp och hur du själv hade resonerat på Markus. Kanske skulle han må sämre, kanske skulle han inte göra det. Varken du eller jag vet, sex hade han iaf haft.

Som jag redan påtalat så verkar Markus inte dela din syn på sexköp.
Mina privata politiska uppfattningar? Att sexköpslagen ska fortsätta? Hur menar du att man inte är lösningsinriktad om man på frågan "Hur får jag sex?" svarar "gå till en prostituerad", mot att svara "gör en genomgående mångårig superhård personlig förändring som kanske inte ens resulterar i sex och som du för övrigt inte verkar ha någon ork att genomföra".

Jobbar du eller pluggar? Det är ju så man brukar träffa folk. Studentlivet i Uppsala är skitbra, gå några kurser och börja gå på sittningar och kå med i grupperna på nationerna. Om du är så hindrad att du varken kan plugga eller jobba så finns rsmh på valegården eller kommunens träffpunkter. Föreningen Attention har kurser och fika också.