Citat:
Ursprungligen postat av
HowLongIsNow
Sett ur hans perspektiv är kanske inte 10 år i svenskt fängelse är så illa jämfört med att bli skickad till en högst osäker tillvaro i Iran.
Han får chans att bli drogfri och studera.
Ingen vet hur möjligheten att verkställa en utvisning kommer att vara om 10 år.
Och har han tänkt att stanna på brottets bana så är det väl ett ypperligt ställe att knyta kontakter.
Påföljd är beroende på hur det blir med åldern och då kan han nog riskera livstid.
Gällande ord om att försöka gråta sig till mildare dom ser jag som löst snack,. Han har en advokat som vet spelreglerna, mordet är brutalt med offer i försvarslös ställning, han binds till gärningen via DNA etc och han har erkänt. För min del verkar han sonika vilja lägga korten på borden, uppvisar ånger vilket tangerar tecken på friskhet mitt i eländet.
Att välja livstid i 20 årsåldern, instängd i sina bästa år tror jag knappast är en våt dröm. Det diskuteras återvändande via JM, han verkar sakna hemlandet, vänner o släkt.
Däremot, som du är inne på, kan han få nystart på via KV, men det hade ett vedervärdigt högt pris för alla parter - varav allt jävligt kokar ner till Johanna Möller.
För att summera ser jag en ung person som drömde om nåt bättre men som flummade bort sitt liv och hamnade i klorna på en komplett störd kvinna som utnyttjade honom från första stund då hon satte radarn på honom.
Ett perfekt redskap: drogmissbruk, småkriminell, våldshistoria, kriminella kontakter och i beroendeställning som var lätt att snärja med pengar.
Han är hemsk som mördare men hon är fanimej värre.