Citat:
Ursprungligen postat av
Acerbic
Grattis hörru. Kändes det rätt från början?
Jag blev tyvärr frälst av hennes sätt att skriva och blev "kär" tätt inpå utifrån chattandet (Intelligens attraheras jag av).
Hon var dock mer inne på att använda Tinder som tidsfördriv och snackade med flera samtidigt (Hon visade även hur många super likes/matchningar en tjej får, killar är desperata).
Vi höll igång chattandet i 2 månader och hade ett mindre gräl, då jag ville träffas och kände mig friend-zoned och då kom det fram att hon aldrig förstod mina signaler.
Några veckor därefter träffades vi och jag vill påstå att det klickade direkt. Vi spenderade helgen i min lägenhet och bara myste och sedan skjutsade jag hem henne på söndagen.
Sedan dess har vi varit ihop och umgåtts varje eller varannan dag utan att det känns påtvingat. Hon respekterar mig och jag henne, om hon vill gå en runda men jag inte orkar till 100% så bestämmer vi oss att gå en halvtimme därefter.
Vi kompromissar väldigt mycket och ger och tar och det är härligt. Tar inte varandra för givet och öppnade upp oss ganska så snart med saker.
Jag trodde personligen att jag inte var redo för ett förhållande, och det hade jag nog inte varit, men jag som levde som ensamvarg innan lever fortfarande lite som en ensamvarg fast med henne!
Inget energikrävande och ifall jag vill sitta vid datorn så säger hon att det är chill och sitter med sin laptop.
Jag var inte ute efter ligg med appen, jag försökte hitta likasinnat flickvänsmaterial. Jag kryssade tjejer åt helvetet och på totalt kanske 30 garanterade matchningar var det endast 5-ish jag swajpade tillbaka.
Låter lite creepy att leta det på Tinder, men mitt liv var: Sova, äta, jobba, dö, så att kunna lägga in lite bilder och en beskrivning och kolla Tinder då och då om dagarna lönade sig.
Hoppas svaret var givande!