Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Fast om flera lärare under flera olika tillfällen frågat dig, eller snarare insinuerat att du dragit i Lisas flätor på skolgården så hade du nog till slut fått svårt att skilja på fantasi och verklighet. Det är så barn fungerar, barn förlitar sig ofta på vuxna eftersom att barn sedan dem var riktigt små fått lära sig att alltid lyssna på vuxna.

Lägg då till ett det kommer in en uniformerad polis i klassrummet och frågar dig om det kanske faktiskt kan ha varit så att du drog i Lisas flätor.

Ju äldre du blir desto suddigare blir minnet, givetvis är det svårt för både Robin och Christian att veta sanningen.

Förövrigt kan jag bara minnas vissa saker sedan jag var barn men jag kan omöjligt säga exakt hur gammal jag var vid dessa tillfällen.

När jag tittade så fanns det bara ett avsnitt. Så som jag förstod det så blev barnen aldrig dömda (i lagens mening) eftersom att de var just barn, och de berättade aldrig för någon. Var bara tvungen att fråga för det kändes konstigt med så här många sidor diskussion om enbart det.

Jo när polisen sa att de erkänt mordet på Kevin så blev de falskanklagade.

Vad han mindes då vet varken du eller jag, det är vad han minns 2016 då detta spelades in som är det viktiga.

Och där grötas minnena ihop på grund av alla förhör med alla hypotetiska frågeställningar som en 7 åring inte begriper.

Det är utredningen som grötat ihop minnena.

Jag vet själv hur jag minns om jag är inne i en väldigt intensiv period och vad jag minns 10 år senare av den perioden, jag minns sämre på grund av stress, och så funkar det med de flesta.

Hela den tiden måste vara ett totalt kaos i båda brödernas minne.

Kom ihåg att när föräldrarna tog dem till polisen så misstänkte ingen att de skulle vara inblandade i mordet.
Femåringen hade sagt att han hade sett en pojke prata med Kevin den dagen han dog.
Det här säger Robin alltså fem eller sex dagar efter Kevins död.
Det KAN vara sant att han sett en pojke prata med Kevin just den dagen, även om femåringars minne inte riktigt funkar på det sättet - deras tidsbegrepp är inte speciellt väl utvecklat.
Det kan lika gärna handla om en helt annan dag.

Idén om att han sett Kevin bli mördad dyker upp första gången i bilen då de åker till polisen, eller hur?
Sjuåringen tycker sig minnas att femåringen sagt till honom redan samma dag, att han sett Kevin bli mördad. Och pojkarnas mamma som bryter ihop när hon tror att Robin sett mördaren, säger att det möjligen kan vara så att Robin sagt det till Christian redan samma dag.
Allt det här är ju väldigt osäkert och löst i kanterna. Det är tänkbart att Robin sagt att han sett mördaren, men ganska osannolikt att han sett mördaren.

OM han sett mördaren, så hette denne Robert eller God Jul.
Vi kan vara helt säkra på att Robin inte sa "det är du som är mördaren!" till Christian. Idén om att Christian ens varit nere vid vattnet kommer från Rolf Sandberg, som planterar den i femåringen.

Vi vet att det går att göra vuxna människor osäkra på vad de varit med om. Och det här är alltså två mycket små barn.

Jag tyckte den här artikeln i Illustrerad vetenskap var ganska intressant, apropå små barn och minne:

http://illvet.se/manniskan/hjarnan/minne/minnen-stammer-det-att-man-inte-minns-nagot-fran-innan-man-var-4-ar

Nu var ju Kevin a.k.a. huvudvittnet 5 år, men man kan anta att det inte är några massiva försprång hans minneskapacitet hunnit få på 1 års tid.

"hjärnans pannlob först i fyraårsåldern är så mogen att den kan tillägna minnen någon mening. Människors minnen från denna tid är därför ofta isolerade stillbilder, som inte kan förknippas med någon bestämd händelse."

"Först i tioårsåldern har minnet blivit så stabilt att man kan minnas de minnesvärda händelserna för resten av livet."

Förhören med bröderna blir minst sagt dubiösa mot bakgrund av sådana rön...

Om man vill veta mer om Rolf Sandberg och vad cm är för typ av person så var han med i sommar med P1 2001: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/622600?programid=2071

Den ursprungliga historian är följande även från Christian. Vi hade vänner hemma och efter att vi ätit middag lekte vi lite ute på gården innan vi åkte och fiskade. Några dagar går och så kommer Christian på att han hade sett några äldre killar pratat med Kevin och han berättar det för sin pappa. Utan 15 polisförhör och påverkan från omgivningen hade han säkert kommit ihåg den än idag

Dessutom är minnen inte tillförlitliga, ibland kan man baka ihop minnen till ett enda tillfälle.

Jag ska ge ett bra exempel.

1973 när jag var 5 år såg jag TV filmen Rymmare på TV av Rolf Knutson, den gick i repris 1982 och den såg jag med en kompis på TV.

Så här mindes jag situationen, det var valdagen 1982, jag och min kompis var ute med hans båt till en liten ö som vi undersökte, vi hittade en gammal övergiven verkstad, ortstidningar från tidigt 1900-tal.
Sedan åkte vi hem och tillsammans såg vi filmen Rymmare och senare på kvällen valresultatet.

När jag för skojs skull år 2001 ville se om filmen gick jag till Film och TV arkivet på KB, jag visste då inte titeln på filmen, läste i Röster och Radio på den söndagen och begärde fram en TV serie som gick vid den tidpunkten på kvällen, på söndagar sändes ungdomstv vid omkring 18.30.1930 tiden.
Det var helt fel, inga minnesbilder från filmen Rymmare fanns med.
Då läste jag i vartenda nr av TV tidningen varenda söndag och i December 1982 hade Rymmare sänts.

Jag hade bakat ihop valsöndagen i september med att jag och min kompis såg Rymmare, den såg vi i december.

Det är så här det funkar med minnet, vi kan inte vara säkra på någonting.

Nu blir jag osäker - är det inte Robin som säger det?

Vad menar du med att de inte blev falskt anklagade? Hävdar du att Robin och Christian är skyldiga till mordet?


Nej, de blev inte dömda i en tingsrätt men nog blev de dömda ändå. Du tror inte grannar och människor i samhället förstod vilka barn det rörde sig om när de gick ut med informationen om att mördarna var två bröder i åldern 5 och 7 år?

Att han hittar på saker om Robert och God Jul och allt vad det nu är handlar ju inte om att han tror det är så utan det är bortförklaringar och ljug för att han inte vill berätta sanningen.

Det var dessutom väldigt beklämmande (och snudd på obehagligt) att se hur RS håller fast killens hand under förhöret, visserligen ganska milt men likväl ett fysiskt grepp.

Detta är oprofessionellt på fler än ett sätt: dels riskerar du att skrämma barnet (en vuxen uniformerad polisman håller fast din hand, tänk dig själv hur du som barn uppfattar det).

Dels uppstår i och med den fysiska rörelsen ett medvetet/omedvetet avbrott vilket skapar en distraktion i barnets spontana berättande.

Dels hade kanske barnets gester och handrörelser kunnat vara viktiga när man i ett senare skede vill analysera det videoinspelade förhöret. Ibland säger gesterna mer än det talade språket, eller kan fungera som en kompletterande bedömning.

Och dessutom får det att RS att framstå som otålig och irriterad över att barnet inte uppför sig såsom han önskar.

Detta visar ju med all tydlighet att RS inte hade kompetens att fråga ut barn. Och till råga på allt i 40 minuter