https://unvis.it/expressen.se/kronikorer/ozz-nujen/sila-tugget-hall-brodsaxen-vaste-jag-till-damen-pa-bussen
Jag har funderat på det, på var brytpunkten ligger.
Var ligger brytpunkten i befolkningsutbytet för komikernas final, den slutgiltiga orgasmen, förnedrings-"skämtens" krona:
Kvinnan i sjal som hånfullt skrattar åt den döende gamla svenska kvinnan som artigt undrar varifrån den främmande kommer
--Fatta, jag är
svensk, sa jag till den dumma horan.
Vi hade inte fördomar.
Det kan vara så att hela den här grejen med borttagning av obs-klasserna, det som var bäst för
alla, gjordes för deras skull, för att
dom inte skulle känna sig utpekade.
Nu har vi efterdomar.
Igår såg jag en film, Hateship loveship, byggd på en novell av Alice Munro.
I den figurerar en bihistoria, äldre kvinna och man som finner varandra.
Efter sin första måltid tillsammans säger nån av dom, och det spelar ingen roll vem
--Don’t be a stranger.
Och det är det som är skillnaden, hur mycket man än lär känna, så kan mena aldrig bli något annat än strangers to us.