Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Vill man verkligen så är det bara gå till VC och få en dubbeldos antabus, den kommer de springande med direkt då har du inte mycket val, sen vill de förstås du ska fortsätta komma dit och få antabus tills solen slocknar men jag brukar lyckas bryta beteendet på en dos.

När jag sen får mitt bärssug så brukar jag dricka vatten, hjälper en del mot det invanda beteendet att sitta och smutta på nåt.

Smutta? 7,2or alltså.

Jag är verkligen glad över att du har funnit ett sätt att bryta ditt missbruk. Jag önskar att även jag, och flera med mig, landar där en dag.

Jag har fortfarande antabus här hemma. Jag har tagit trippeldos utan att få de negativa biverkningar som jag borde ha fått efter intag av alkohol. Min kropp verkar fungera lite annorlunda än andras när det kommer till mediciner.

Dricka vatten är en bra metod kan tänkas, men den fungerar tyvärr inte på mig för att lindra mitt sug.

Min vilja har det inte varit fel på, men det är som droppen som gröper ur stenen. Hur länge ska man orka? När jag gick på psykosociala samtal på beroendemottagningen, så var jag tvungen att åka tunnelbana för att ta mig dit. Jag höll då fast mig i bänkar eller ställde mig bakom väggar för att jag inte skulle hänfalla till suget att hoppa framför tunnelbanetåget. Jag tog mig dit varje vecka, och jag lever än.

Trauma och suicidtankar är ett skit som egentligen inte har med vilja att göra tror jag, men bara det att jag börjar skriva här är ett steg i rätt riktning. Tack för att du skriver. Det betyder mycket.

Vet du, det tror jag med. Bara baserat på det du nyss skrev så låter det som du är på god väg.
När du är redo kanske det kan vara bra att kontakta BC igen och säga att du behöver deras tjänster igen. Och fortsätt skriv, det gör en hel del att formulera sig och se sin egen situation lite utifrån.

Fast man kan ju träna utan att använda gymport. Bor du nära en sjö så är simma gratis såhär på sommaren. Annars på med ett par gympadojjor. Har du en cykel, så använd den eller skaffa någon. Träna behöver ju inte betyda att hänga på gymmet och lyfta skrot, även om det verkar blivit synonymet med det idag.

ikto? Jag har bara lyckats hålla mig nykter i ½år på sin höjd, och för egen del har jag inte mått så dåligt. Men inte heller suttit och kallsvettats och skakat av abstinens. Mitt största problem brukar vara att fylla ut alkoholdrickandet med någonting annat. Och det är verkligen enklare sagt än gjort. Samtidigt precis som du skriver så tänker man ju mindre på att partajja när man har annat för sig istället för att sitta hemma och vara rastlös. Risken finns ju dock att man som jag tendera att göra, tycker att saker går ju så bra och så efter några månader och därefter börjar igen. Omän inte varje dag, så tillräckligt för att det ska bli lite som att spela rysk roulette. Man vet aldrig när det går åt skogen på fyllan för egen del iaf.

Okej okej anna skipper! Närå men de e de att hur motivieande är det då på en skala? Man gör ju inte de, inte dom flesta iaf. Har man ett gymkort man betalar för får man för de första hjälp så att man tränar rätt och sen är det ju en sporre att man faktiskt betalar för de och man vill ju inte slänga pengarna i sjön. (Om man har dåligt ställt spec.) Det är väl de jag menar lite. Klart man kan träna ute, men det är svårt att hitta motivationen till o verkligen göra, iallafall för mig.

iktorivil antiepileptiksk benzo.
Okej tack för svar, jag kommer nog inte känna av någonting när jag slutar tack vare ikton. Fast de är ju också ett problem, som du skriver, att största problemet är att fylla ut alkoholdrickandet med någonting annat. Det gör jag med tabletter och det vill jag inte heller, sen ibland sitter jag och tänker om de är värre att dricka än att ta tabletter eftersom alkohol förstör en så fruktansvärt mycket. Jag önskar att jag inte behövde nåt av de. Men det känns som det kommer ta längre tid än med alkoholen att överkomma.

Känner fan att det är dags att skriva av mig lite här. Har läst den här tråden länge och fått många bra tips.

Är lite över 20 år gammal och har druckit för mycket de senaste 3 åren, började med att jag rökte gräs och tog diverse droger för att sedan sluta med dessa. Då kom alkoholen in i bilden och sedan dess har det blivit allt från 2-5 gånger i veckan (men allt för ofta 4+ gånger) i över 3 år.

Har inget fysiskt beroende och har haft flera perioder då jag tagit uppehåll (dricker oftast i 2-3 dagars perioder för att sedan ta ett uppehåll på 2-3 dagar) men känner att det börjar slita på en och helt ärligt så har jag tröttnat på det. Det har börjat tärt på psyket och när man är nykter känner man bara för att bli full men när man väl är det så är det samma skit bara att man kommer vakna upp bakis och må skit i en dag.

Det är inte så att jag har problem att vara nykter när jag behöver det (jobb när jag har det eller studier) men när man väl har lediga dagar eller dagar man kan studera hemma (universitet) så smyger flaskan fram direkt utan att man egentligen tänker på det, i studen känns det bara så rätt.

Ärligt talat vet jag inte varför jag skriver detta då jag läst så jävla många inlägg i denna tråd om precis samma sak så vet inte vad jag förväntar mig av detta. Men på ett sätt är det jävligt skönt att bara få skriva ner detta så både andra och en själv kan se detta.

Jag har varit nykter några år nu och nuförtiden tänker jag knappt på alkohol. Men ibland slår det över helt i skallen och suget efter en fylla kommer som en blixt från klar himmel. Och så klart de där lömska tankarna: "Hmm, det kanske går att börja lite smått igen om jag håller mig till öl.."

Men det går över fort, tack och lov. Nu är det lugnt igen. Men den här skiten kommer jag att få brottas med livet ut.

6 månader nykter idag


Exakt dessa tankar jag brottas med varje dag och troligen alltid kommer få göra.

Jag har äntligen bestämt mig för att sluta dricka. Det som jag upplevde som någon form av klädsam "höhö jag är en vinhagga"-jargong har eskalerat och ligger numera i en bitter sanning om att jag måste släpas hem. Och då är jag ju ändå 26 år gammal.

Varje gång blir det för mycket. Mitt problem är inte att jag dricker varje dag, hela tiden. Jag har ju ett jobb och ett fint hem och fina, dyra kläder. Jag har ett ordnat liv. Men varje gång jag dricker, dricker jag utav bara helvete. Ramlar och skadar mig så att det syns. Alla ser ju, alla fattar att det handlar om alkohol. Alla nära anhöriga som antingen säger ifrån och tycker att jag ska skärpa mig, eller som bara sakta försvinner iväg. Det måste få ett stopp. Jag missköter min kropp, mitt jobb, mina sociala relationer.

Nu har jag varit nykter i 6 dagar. Det känns redan som en evighet. Tankarna på att "äh, du överdriver nog, du klarar dig väl med att försöka lära dig dricka mindre?" är redan här. Jag har ett besök på beroendemottagning inom två veckor. Jag vet vad de kommer säga. De kommer säga att jag är en alkoholist och att jag aldrig mer kan dricka. Jag vet inte vad jag helst vill: att de säger det, så att jag slutar, eller att de hjälper mig dricka måttligt. Just nu bara mal allt inom mig: vem är jag utan alkoholen, vad händer med alla vänner, vad händer om jag misslyckas?

Ah, 6 dagar som sagt. Nu räcker det, alkoholen kan inte förstöra mer än vad den redan har gjort. Särskilt inte när jag är så ung, jag har ju fan hela livet framför mig. Och det vill jag inte vika åt att vara alkoholist.

Den som vill får gärna slajda in i DM med något peppande ord. Det kan behövas.

Ibland kan det hjälpa att pinpointa NÄR de där attacksugen kommer. Ofta är det när man har jävligt mycket annat omkring sig eller man har andra problem. Då dyker spritdjävulen fram med en lösning man kunnat ta till förut. Om man är uppmärksam på det kan det vara lättare att skaka av sig det genom att bara identifiera det. "Okej, jag är sjukt stressad över den här saken på jobbet och önskar att jag kunde hitta en genväg ut ur det. Sprit är inte den lösningen"
Grattis! Och de tankarna kommer släppa med tiden, de kommer komma med längre mellanrum och du kommer förmodligen hitta sätt att hantera det. Grymt med 6 månader!
6 dagar är bra och du verkar ha kommit till insikt om att du gör något du inte gillar särskilt mycket, som inte bekommer dig och som inte håller i längden. Att du tagit kontakt med öppenvården är ju skitbra!

Även om du känner ett lugn när du har druckit ett par bärs så slår det bara tillbaka senare när det gått ur kroppen, tio gånger värre. Det är inte konstigt att nästan alla som begår självmord på ett eller annat sätt har en historia med alkohol bakom sig.

Jag förstår fortfarande inte hur den tunga drogen alkohol kan vara helt öppen för den dumma allmänheten. Fuck, det är på gränsen att den dumma allmänheten inte ens kan moderera kaffein.

Alkohol är ångest, panikattacker och självmord på burk. Dricker ni mer än en gång per vecka nu och är unga så lovar jag er att era liv bara kommer bli skit i framtiden. Säg inte emot och bara tro mig. Underskatta inte hur mycket den kan fucka upp ert psyke med tiden, bara för att den är laglig gör den inte mindre farlig än tex amfetamin.

De flesta tunga missbrukare håller med om att den drog som fuckat dem upp mest genom åren är alkohol, då pratar vi om folk som kört heroin och LSD. De ser alkohol som den absolut värsta skiten av dem alla.

Känner ni att ni är i riskzonen så gör allt för att komma därifrån, NU.

Vill ni känna samma lugn som efter ett par öl? Bara pumpa hårt som fan på gymmet och det kommer kännas ungefär likadant tack vare endorfinerna, plus att det är hälsosamt och du kommer få en snygg kropp.