Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Huvudvittnet står i citationstecken och något huvudvittne finns inte...mkt mystiskt. Jag lutar åt yngre brodern.

Har du sett avsnitt två och tre?

allmäna detaljer, ja, barn, definitivt, men en vuxen kommer ihåg en traumatisk händelse, men kan givetvis börja tvivla om alla i omgivningen motsäger den

de kommer aldrig att rentvås, de var där, kommer alltid vara mistänkta. oavsett hur dåliga förhören var.

Jag tycker att den uppgiften är tveksam eftersom det även sägs att saken är polisiärt löst. Med polisiärt löst kan man väl inte mena "skälig misstanke".

Det finns mängder med brott som är olösta men där polisen har skäligen misstänkta som de inte har tillräckligt med bevis mot för att få en fällande dom i domstol. det är det som blev ett problem i detta fall då polisen såg det hela som uppklarat, och då antogs de vara säkra på att de var bröderna gjort det, vilket de rent juridiskt inte kunde vara. de jobbade enligt LUL och där är beviskraven lägre. Om polisen anser att de hittat gm, men att man inte kan få fram bindande bevis, då är det polisiärt uppklarat.

man måste förstå de juridiska grunderna för att förstå varför det blev som det blev och inte bara tro att allt beror på att flok var inkompetenta.

Jag är fortfarande väldigt tveksam till om skälig misstanke räcker till att ett fall skall vara polisiärt uppklarat.

Naturligtvis inte. Misstankegraden är bara aktuell vad gäller vilka tvångsmedel som polis och åklagare får använda. Det du citerade var inget annat än rent nonsens.

I en LUL-utredning (särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare) har man inte olika misstankegrader att förhålla sig till på samma sätt. Den här förundersökningen övergick till en LUL-utredning när barnen var skäligen misstänkta och därefter måste syftet ha varit att utreda hur och om bröderna hade tagit del i brottet, alltså att klarlägga händelseförloppet. På den tiden var det sedan åklagaren som beslutade när det ansågs tillräckligt klarlagt enligt lagens olika punkter.

Reglerna om unga lagöverträdare har ändrats flera gånger de senaste 20 åren.

Det är ju en bedömningsfråga, det centrala är väl om ytterligare åtgärder skulle kunna stärka misstanken eller rikta den annorstädes. Om man anser att man inte kommer längre, och man nått tillräckligt långt enligt LUL avseende deras inblandning, då vore det tjänstefel att fortsätta då man vet att någon rättegång ändå inte är aktuell. Någon bevisprövning gjordes aldrig, sannolikt då man ansåg att det skulle vara omöjligt att barnen skulle kunna berätta i rätten och att man utsatt dem för tillräckligt med förhör. Man har begränsat med resurser och hade redan bränt mycklet pengar och fler brott stod i kö.

MEN, sedan måste man ju säga något till en allmänhet som vill kunna peka på någon som gm, och det är väl egentligen där det går fel. Där borde man haft lägre profil, men då hade alla undrat om de verkligen hittat rätt gm och fortsatt hålla barnen inne. Mycket svår situation alltihop, väldigt lätt med 20-20 hindsight.

Du får hålla isär begreppen före utredningen och utfallet efter utredningen. En person [ung eller äldre] är kopplad till en misstankegrad till dess utredning eller rättegång är avslutad.

Det gör det visst i en LUL utredning och även andra utredningar. Tvångsmedlerna är inte applicerbara på barn dessutom. Det handlar om man anser att ytterligare utredningsåtgärder skulle vara meningsfulla för att stärka misstankegraden så pass att man kan gå till domstol. Finns massor med misstänka i samhället där bevisen inte räcker, därav att FUP är sekretessbelagd om man inte åtalar.