Citat:
Ursprungligen postat av
MattiasBeming
Hallå yz44!
Uttrycket "allvetande" har betydelsen "icke-troende/icke-anande/icke-förmodande" – i den egna uppfattningen om hur den gudomliges egen världs- och verklighets-uppfattning är skapad.
Såsom då varandes "absolut, abstrakt och objektiv". Därom finns det, som realist, inga tvivel. En skapare har svaren på allt gällande dennes egen realistiska världsuppfattning.
I mitt eget fall (jag är "allvetande", något du inte ännu VET vad det innebär, men här får lite info om vad det kan förklaras som) innebär detta att du får den fria viljan som fri medmänniska. Jag "härskar" aldrig, som det annars heter, då fria viljan inskränks.
Däremot är inte allting RÄTT enbart för att du har fria viljan – därför kan du råka ut för en tillrättavisning då du gör fel (som iom detta svar på ditt inlägg) och du har då fri vilja att ändra åsikt, komma till insikten vad som menas med "allvetande" (ett uttryck du ovan lösryckt ur sitt sammanhang).
Gudomligheter finns dock både i äkta och pseudovarianterna över- och under-ego versionerna av. Detta beroende på den åtskiljda kollektiva Deismen – från individualismens ständiga Teism, det fria folkets tro och ursprungsgudomlighet.
Abstrakt och objektiv är inte särskilt samrörande öht.
Däremot tycker jag nog att medvetandet som ofta inte ens upplevs utan kör på autopilot och registrerar reflekterar osv, i omedvetenhet , däremot är liksom förbundet med dödsångest.
Gud, är en människans föreställning där människan räddar sig själv genom att försöka förskjuta den underliggande existentiella dödsångesten, nästan krampa den och förorsaka sig själv en hel massa blockeringar, därav.
Thanatofobi , dödsguden Thanatos som enligt mytologin var bror till sömnen.
Det är inte guden som existerar , utan dödsrädslan som upprätthålls av kraftig övertro, vilken ju manifesterar sig i så stark rädsla att man behöver underhålla tron t-o-m i vakentillstånd, alltså upprätthålla och ständigt centrera kring någon slags antites till den konkreta livstes/existens , som så många bevisligen! alltså hyser rädsla för.. med en massa diverse neurotiska tillstång som ännu mer drar åt skruvstädet i det mentalt ångestdrypande tillståndet.
Många kan ju inte ens sova, utan att tvunget tolka varenda liten il som den "upplever" i drömtillstånd, tänka att inte kunna bara låta sömnen vara.. utan att dödsångesten och livsångesten tvunget drar med sig dagdrömmen där gud kramas som om gud är verklig,.. inte existensen.
Jo, det är ju ingenting nytt, att många människor lider av dödsångest, vilket ju i någon mening är intimt med existensen.. men att så starka rädslor kan ha att göra att man-inte-vet-allt.
När du säger att du "vet gud" tar jag det som intäkt att du vet exakt ingenting om vad du talar om, mer än att du kan vara fruktansvärt rädd för denna existensform, som inte direkt glider harmoniskt imateriellt fram i abstraktion, utan direkt påkräver dig att ständigt prestera med kroppen, när du inte kan eller inte vill det, kan existentiell dödsångest bli starkare, eftersom du försöker separera .. det som enl. mig oavsett aldrig går att separera - dvs existentiella tillståndet med oförmågan att kontrollera existensen på ett enda bräde.. och därmed samma om inte värre med döden, som inte borde va värre men blir värre för starkt troende att hantera iom att de inte ens tillskriver liv det värde det har : utan redan begår mentala slags sporadiska eller helt regelbundna självmord och också mentalt dödar andra och omgivning, via bl. anegligeringar (komna ur existentiell kraftig oro, brist på tillit)
Ju mer en människa tror på gud, desto mindre vill den tro på existensen, alltså sig själv.. sedan andra.. vissa kan inte alls och gårt helt upp i gudstron : substitutet som kompenserar den och mkt riktigt får den ofta svårt vid de mer skarpare frågeställningarna, och kan reagera undfallande. kan o kan.. ofta är det iögonfallande lamt och tafatt om frågor som är i rejält behov av NÄRVARON.
