Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

P3 hade hypotesen att deras förälder hade flyttat kroppen och hjälpt ungarna

Man kan inte minnas nåt man inte gjort.

I Kevins familj fanns det nog väldigt stora brister. Han beskrivs som en övergiven hundvalp i den där pdf:n Nina har skrivit. Mamman verkade inte haft någon koll på honom alls, och har heller inte yttrat sig i media efter mordet vad jag kan se. Pappan verkar inte ha varit så intresserad av honom så länge han levde. De som verkar ha brytt sig mest är väl morföräldrarna.

Tror att man i dokumentären väljer att inte visa upp kevins familj, för skulle man dra fram dem i ljuset skulle bristerna i omvårdnaden om honom bli plågsamt tydliga, och folk skulle börja prata om föräldrarnas skuld i det hela. Och det känns väl bara taktlöst att hänga ut de anhöriga på det sättet helt enkelt. De har lidit nog utan att det ska fläkas ut framför hela svenska folket vilka kassa föräldrar de var.

Det är solklart så som du skriver. Det handlar om omtanke.

det finns vittnesuppg på att de lekte ihop innan de springer hem och säger att kevin ligger i vattnet

http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Exakt! Och hur mycket belastande fakta har man tagit upp om bröderna hittills i denna dokumentärserie? Man har t.ex. inte nämnt att det var brödernas pappan som själv tog kontakt med polisen för att de "hade berättat saker som hade med Kevins död att göra".


Det var ju 15 förhör per barn. Även om Dan Josefsson försöker få allt att framstå i barnens favör tycker jag att flashback kan försöka hålla sig mer neutrala till fakta. Det blir intressant att se vad dessa "fragment" består av. Om nu ens denna dokumentärserie tar upp allt, eller om de gör en MaM och utelämnar de delar som inte passar i deras narrativ.

hypotes är väl att ta i, men det gick att dra den slutsatsen.

Fast det där verkar vara nåt slags deckar wannabee som skrivit? Är det en seriös och kritisk granskning?

många förhör var nog bara kontaktskapande.

Att man ska vara väldigt skeptisk till vad barn säger är ganska uppenbart. Jag kommer ihåg när en mamma anklagades för att ha slängt ner sin lilla son från en bro i Stockholm, i förhör berättade sonen (som klarade sig) att det funnits hajar i vattnet som hade anfallit honom. Det är jäkligt svårt att sålla mellan fantasi och verklighet när barn berättar något. Att inte omedvetet ställa ledande frågor är ännu svårare eftersom barn gärna vill vara till lags.

Sen har vi det där fallet i New York där fem ungdomar pressades av polis att erkänna en grov våldtäkt och rån mot en kvinnlig joggare i Central Park. De leddes av förhörsledare fram till att säga exakt vad polisen ville höra. Satt fängslade i bra många år tills den riktiga förövaren hittades, i samband med detta dök en horribel förundersökning upp med så många brister och fel att Thomas Quick rättegångarna framstår som undervisningsmaterial på juristprogrammet.

Fel. Slutsats är att ta i, det var en lös hypotes

Hon var typ sekreterare åt Rolf Sandberg.