Citat:
Ursprungligen postat av
mdealer
http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf
Tycker att ni som blint litar på media och vill kritisera utredningen eller de som höll i utredningen ska läsa det här först. Det finns sannerligen många okunniga tyckare här på Flashback.
Citat:
Själva förhörsrummet på polishuset var inte barnanpassat på något sätt. Miljön
var tämligen steril. Man försökte förändra det en aning genom att skaffa leksaker
och dataspel som barnen kunde koppla av med i pauserna. Där fanns även läsk
och godis, ibland mat. Detaljer som förhöjde miljön runt förhören, men som
annars inte hade någon betydelse. Hade inte barnen känt trygghet med de
poliser de träffade, skulle de inte ha berättat någonting, hur mycket blåfärgad
Monsterdricka de än fick.
Vad skönt att det inte hade någon betydelse. Eller?
Citat:
Sven-Åke Christianson kom framför allt att följa utredningsarbetet genom förhör
som sändes till honom. Han var vid ett tillfälle i Arvika, vid en rekonstruktion, så
kallad vallning, av bröderna. Hans iakttagelser kom med största sannolikhet att få
avgörande betydelse i det fortsatta förhörsarbetet (mer om det under rubriken
Hjälp barnen berätta). ”Om inte polisen tagit till sig den kliniska kunskapen
från psykologerna, hade de inte löst fallet, utan det hade kunnat fortsätta
vara en familjeangelägenhet”, menar professor Christianson
Superpsykologen slår till....
Citat:
Det var
uppenbart redan i det första förhöret med femåringen att han sett något, men det
skulle dröja veckor innan man förstod att han också var en av gärningsmännen.
Psykologen professor Sven-Åke Christianson pekade i den riktningen när man
vände sig till honom för hjälp.
Bara superpsykologen vet allt direkt! Sherlock Christiansson!
Citat:
Barnpsykologen läste barnets beteende och kunde därför leda Ingrid i förhören.
När hon var osäker, kunde hon samråda med barnpsykologerna som satt på
andra sidan väggen och följde förhöret. Ingrid hörde deras rekommendationer
genom örsnäckan till mobiltelefonen som användes för att kommunicera med
henne. Hon har arbetat tillsammans med barnpsykologer och socialassistenter
tidigare, men aldrig i förhörssituationen. Ibland har barnpsykologer läst förhör
som stämts av efteråt, men aldrig varit med så aktivt som i Kevin-fallet
Skönt att superpsykologen löste fallet!
Citat:
Utredningsmaterial skickades till professor Christianson för analys.
Med sin kliniska kunskap och erfarenhet, såg han ganska snart vad som med
stor sannolikhet döljde sig bakom förhören med två små bröder, fem och sju år;
att de inte enbart bevittnat utan också på något sätt varit delaktig i mordet på
Kevin. Professor Christianson underströk också att man borde fokusera arbetet
på den äldre brodern, då han tolkade honom som den starkare av de två. Han
uteslöt inte heller inledningsvis att pojkarnas berättelser kunde vara påhittade.
Ordet "klinisk" avser sådant som bedrivs på en klinik. Tyvärr är det ingen kvalitetsstämpel om det bedrivs på en usel klinik av en usel professor, det är "kliniskt" i alla fall.
Citat:
Psykologerna hade kunskap som poliserna var helt beroende av i
utredningsarbetet, enligt Ingrid. Kunskaper som poliser skulle ha mycket mer av
för att kunna hålla barnförhör. Kunskaper om barns beteende, deras
beteendevärld, hur ett barn reagerar i olika situationer, hur man gör då etc.
Hon ringde emellanåt till psykologen professor Sven-Åke Christianson som
hon också litade på. ”Jag anser att poliser är proffs på att hålla förhör. Och jag
ansåg att han säkert är proffs på att läsa av barn. Det var tydliga exempel och
stämde precis när vi fick facit.”
Skönt att ha en superpsykolog som kan "läsa av barn" i bakfickan!
Citat:
När professor Christianson föreslog att bröderna skulle vallas på mordplatsen
och att man också skulle placera en docka där som skulle likna Kevin,
protesterade bland andra barnpsykologen Bengt-Göran Johansson. Han trodde
att det skulle bli alltför påfrestande för pojkarna. De möttes på Rolf Sandbergs
arbetsrum. Han lyssnade. Tänkte efter. Och beslöt att gå på professor
Christiansons linje. Som Bengt-Göran i efterhand drog positiva erfarenheter av.
Han är generös superpsykologen som frikostigt belär Roffe!
Citat:
När vallningen utfördes, hade de små pojkarna inga svårigheter att berätta och
visa, till och med hålla i dockan som föreställde Kevin. Men plötsligt, när man
kom till en punkt, till själva handlingen, blev den äldste pojken passiv, nästan
autistisk igen. ”Det blev så tydligt i samband med rekonstruktionen att det finns
ett stopp. Barnet sitter sluten och markerar detta stopp – det är antingen eller.
Här ljuger inte barnet, för barnet har inte de raffinerade försvaren, utan här blir
det ett stopp.
Kanske han "stoppade" bara för att han var oskyldig?
Citat:
Hade inte förundersökningen i Kevin-fallet tagit till sig den psykologiska
kunskapen, där polispersonalen var både medvetna och lyhörda, hade Kevins
död kunnat fortsätta vara en familjeangelägenhet, tror professor Christianson.
Om inte den korkade polisen dansat efter superpsykologens pipa hade fallet kunna blivit löst på riktigt?
Citat:
Sanningen
Det skulle visa sig vara ett ohyggligt svårt arbete att hjälpa fem- och sjuåringen
att berätta sanningen. Förutom förtroende och tillit, krävdes miljöer där det kunde
skapas.
Fem- och sjuåringen måste "hjälpas" att berätta sanningen. Vilken tur att de fick den hjälpen.
Citat:
Polisen leddes in på
olika spår, bl a;
► När femåringen berättade att han sett en man mörda Kevin med kniv innan
han slängdes i vattnet.
► När sjuåringen vid ett senare tillfälle, i förhör den 1 oktober, berättar att han
har sett en äldre pojke som bråkat med Kevin. Sjuåringen berättar att han och
lillebror varit ute och lekt med Kevin vid klätterträdet på fotbollsplanen och att de
tävlade i längdhoppsgropen där. Sjuåringen föreslog att de skulle springa ned på
bryggan, där de tittar på fiskar och en kräfta. Kevin lämnar bryggan och springer
upp mot den röda boden. När fem- och sjuåringen följer efter, ser de att Kevin är
i bråk med en annan person. De slår på varandra med knytnävarna, går ner till
bryggan, där bråket fortsätter. Bröderna tittar på, femåringen uppmanar dem att
sluta bråka, uppger sjuåringen i förhöret. Sedan ramlar Kevin i vattnet. Bröderna
springer hem, på vägen ser de pojken som bråkat med Kevin och en vuxen som
sjuåringen tror är pojkens pappa. Allt enligt förhör med sjuåringen den 1 oktober.
Till sin biologiska mamma uppger senare sjuåringen namnet på pojken som
bråkat med Kevin
Med såna spår kunde man kanske hittat GM? Vilken tur att superpsykologen ledde in utredningen på "rätt väg"!
Citat:
När de försäkrat sig om att han var död, släpade bröderna
Kevin hängande mellan sig mot en sten, där de stannade för att vila.
Fast man glömde att påpeka att släpandet inte lämnade några spår.
Jag vet inte om läsandet verkligen gav så mycket stöd för varken det ena eller det andra. Tråden är fortfarande öppen för tyckare tror jag.
