Citat:
Problemet som jag ser det är att vi från skolans håll vaggats i en tro att läroböcker innehåller sanningen. Sålunda när jag fick en tecknad bok "Marxism för nybörjare" satt i händerna så trodde jag på det som stod då det lät logiskt och rimligt. Inte hade någon lärt mig att fundera över begrepp som "basics assumptions" och bias.
Utifrån hur många resonerar här så verkar det ganska tydligt att kunskapen är upprapad kunskap. Slutsatserna är inget man kommit fram till utifrån eget resonerande utan är vad man lärt sig gäller. Därför klarar man inte av att undersöka testerna från andra håll och se om de håller, utan man upprepar bara samma tes som då blir en dogm, som inte får ifrågasättas. Vid det laget undrar man om det handlar om oförmåga eller ren ovilja.
Angående källor så vill jag ha flera originalkällor av varandra oberoende som kommit fram till samma sak. Jag har diskuterat en del med alternativmedicinare och de väljer ofta en källa som bekräftar dem i deras känslor och som är en skicklig retoriker och spelar på deras paranoida drag att läkemedelsindustrin är emot människorna. Det räcker inte med att konstatera att de drivs av vinstintresse, nej läkare och läkemedel har en agenda att skada människor.
Givetvis är det här projiceringar från barndomen, men de är så övertygade om sanningshalten i dessa konspirationsteorier att deras tänkande blir dikotomiskt dvs det finns inga gråskalor utan de delar bokstavligen in världen i onda och goda, och väljer sida för att hantera sin egen ångest.
Nu tror jag personligen att medicin som vetenskap gör sitt bästa, ibland blir det fel och ibland blir det rätt men summan av kardemumman är vi blir bättre och bättre på att förstå hur kroppen fungerar.
Eftersom medicin inte är en religion utan en vetenskap så kommer olika forskare att sträva i olika riktningar och få olika svar. Först när vissa svar blir mer reproducerade än andra så släpper man olika sidospår och vi tar oss ytterligare ett steg framåt i kunskapen.
För att försöka bedömma vilka spår som är sidospår och vilka som mer troligt är en huvudfåra så söker jag flera originalkällor och det svar som flera har kommit fram till håller jag för troligt tills jag är motbevisad.
Det här gör att man själv måste gå till källorna, det går inte att lita på en enda journalist idag för de gör inte det jobbet åt oss.
I min djupdykning i fallet Hitler så hittar jag det ena påståendet efter det andra från båda sidorna, men gräver man vidare så hittar man en annan sanning. Och den sannast bilden av pusslet får man om man skaffar tillräckligt många pusselbitar. Att hänvisa till en handfull pusselbitar som samtliga visar en blå himmel säger ingenting om vad bilden föreställer.
Utifrån hur många resonerar här så verkar det ganska tydligt att kunskapen är upprapad kunskap. Slutsatserna är inget man kommit fram till utifrån eget resonerande utan är vad man lärt sig gäller. Därför klarar man inte av att undersöka testerna från andra håll och se om de håller, utan man upprepar bara samma tes som då blir en dogm, som inte får ifrågasättas. Vid det laget undrar man om det handlar om oförmåga eller ren ovilja.
Angående källor så vill jag ha flera originalkällor av varandra oberoende som kommit fram till samma sak. Jag har diskuterat en del med alternativmedicinare och de väljer ofta en källa som bekräftar dem i deras känslor och som är en skicklig retoriker och spelar på deras paranoida drag att läkemedelsindustrin är emot människorna. Det räcker inte med att konstatera att de drivs av vinstintresse, nej läkare och läkemedel har en agenda att skada människor.
Givetvis är det här projiceringar från barndomen, men de är så övertygade om sanningshalten i dessa konspirationsteorier att deras tänkande blir dikotomiskt dvs det finns inga gråskalor utan de delar bokstavligen in världen i onda och goda, och väljer sida för att hantera sin egen ångest.
Nu tror jag personligen att medicin som vetenskap gör sitt bästa, ibland blir det fel och ibland blir det rätt men summan av kardemumman är vi blir bättre och bättre på att förstå hur kroppen fungerar.
Eftersom medicin inte är en religion utan en vetenskap så kommer olika forskare att sträva i olika riktningar och få olika svar. Först när vissa svar blir mer reproducerade än andra så släpper man olika sidospår och vi tar oss ytterligare ett steg framåt i kunskapen.
För att försöka bedömma vilka spår som är sidospår och vilka som mer troligt är en huvudfåra så söker jag flera originalkällor och det svar som flera har kommit fram till håller jag för troligt tills jag är motbevisad.
Det här gör att man själv måste gå till källorna, det går inte att lita på en enda journalist idag för de gör inte det jobbet åt oss.
I min djupdykning i fallet Hitler så hittar jag det ena påståendet efter det andra från båda sidorna, men gräver man vidare så hittar man en annan sanning. Och den sannast bilden av pusslet får man om man skaffar tillräckligt många pusselbitar. Att hänvisa till en handfull pusselbitar som samtliga visar en blå himmel säger ingenting om vad bilden föreställer.
Så för att summera är diskussion, yttrandefrihet, utbyte av idéer och skepticism centralt för att inte låsas fast i en dogm. Konsensus är något som slängs runt i den offentliga debatten som om det vore godis för småbarn men faktum är att konsensus inte är något som hör hemma i den vetenskapliga metoden. Du har alltid någon som säger emot majoriteten, och det är ofta som denna outsider faktiskt får rätt i det långa loppet och driver majoriteten framåt. Så om man tystar outsidern så står vi bara och stampar eller går bakåt.
Och det är sant som du säger att lika viktigt som det är att lära ut fakta, lika viktigt är det att lära ut vissa basala verktyg som gör att du på egen hand kan komma fram till en sund slutsats och faktiskt utmana vedertagen fakta.
