Citat:
Ursprungligen postat av
Pomfritttillkorven
Finns jag, finns ni? Klart man aldrig kan veta. Men varför skulle det vara så knäppt? Vad är vitsen? Torde ju vara mer sannolikt att vi finns väl? Sen att vi ser allt på ett visst sätt, på det viset är det ju en illusion, allt är ju atomer och energier och tjossan som far runt och vi ser det på vårat vis. Men vi existerar väl ändå och ser och upplever allt rätt lika? Tycker själv att jag finns, och tror att ni andra finns.

Vad är oddsen på att det inte är så? Känns ju sjukt meningslöst, ångestladdat, ensamt och deprimerande om allt jag upplever inte existerar på något vis överhuvudtaget. Ok! Anklaga mig för självcentrerad och allt sånt, men i varje fall, vill inte att det ska vara så otäckt.
Till vardags så finns vi .. men inte i allas tankar, så som Ockhams med sin rakkniv.
Knäppt .. det tycker vi om mycket .. som jag i att vi mäter i meter och beräknar tid.
Det mest sannolika är att vi inte finns