Citat:
Ursprungligen postat av
LucNN
Innan kriget så var Ba'athpartiet konstitutionelt sett statens regering, och, oaktad evt. lagar, så var staten sedan typ 60talet i ett undantagstillstånd som gav Bashar al-Assad fullkomlig makt. Sedan så har vi fortfarande ett tilstånd där Assad har dessa befogenheter, även fast han har liberaliserad grundlagen angående representation av andra politiska grupper än Ba'athpartiet. men det återstår för eftertiden, under en eventuell politisk process efter kriget har upphört, att avgöra huruvida Assad till den tiden kommer avge någon makt i en grad som gör att man kan kalla honom annat än diktator. Just nu sitter han som befäl för armen, han har total kontroll med statsapparaten, och han har i praxis varit diktator sedan han fick makten, och Innan dess var hans far diktator av Syrien. På papret är han kanske inte diktator, fast i praxis har inget ändrats. Så jag anser inte att det finns skäl att inte se honom som diktator. När förhandlingar påbörjas, då kan det visa sig att Assad antingen behåller makten som legitim diktator, att han behåller makten demokratiskt som president eller så, eller att han avsätts som demokratisk president, eller så är han illegitim diktator, och då kommer han avsättas militärt någon gång i framtiden, eller avfinna sig med ett mindre område befolket av trogna ba'athister. Jag lägger ingen värdering i saken, utan jag syftar endast på att i min optik är Assad sedan tidigare diktator, och givet kriget så har han inte haft möjligheten att visa att detta har förändrats. Så jag gör den konservativa värderingen, att status quo är samma som Innan, oavsett hans legitimitet eller illegitimitet.
Edit: Jag tror inte vi är oeniga i sak, utan kanske mest i hur vi värderar sakförhållanden i relation till frågan om han just nu kan kallas diktator eller inte. Ovan har du mina skäl för min åsikt, sen kan du vara oenig eller enig. Jag kanske är för konservativ i min värdering. Jag är alltså inte avvisande överför att han uppriktigt har tänkt sig avge sina privilegier som installerades av pappa-Assad. Jag säger endast att vi inte som utomstående kan bedöma den saken än, och att det inte finns något robust som indikerar att vi bör vara övertygade om att hans status har förändrats. Sen är frågan om hans legitimitet, Syriens framtid osv. helt andra frågor, där jag inte har en klar åsikt som det ser ut nu.
Det finns många makthavare som är mer eller mindre maktfullkomliga och kör över både opposition och egna partimedlemmar. Trots att de är demokratiskt valda.
Inte har t ex folket i USA, UK, Frankrike m fl länder röstat för att deras regeringar skall bomba i Syrien. Det är beslut som de har tagit helt över huvud på folken och ofta utan ens några diskussioner i deras parlament. Det är ofta ett fåtal personer i regeringen som tagit sådana beslut. I USA har Trump tagit beslut om att avveckla alla åtgärder och satsningar mot klimatförändringarna. Han satsar på olja istället. Hur demokratisk var den beslutsprocessen?
Sverige exporterar en stor mängd vapen till diktaturen Saudi, trots att svenska folket ogillar det.
Inte sjutton kommer någon på tanken att beväpna kriminella i syfte att åstadkomma "regime change" i sådana lägen! Det skulle ju vara helt främmande för våra länder, eller hur. Men i länder utanför Västvärlden går det bra, för gentemot dessa länder finns den gamla koloniala mentaliteten kvar, vi vet bäst. Det är våra värderingar och vår livsstil som skall spridas där också.
Vi klarar inte av att se att det finns andra sätt än våra, som fungerar. Jag tror att vi behöver se andra länder och kulturer som de är, utan att genast fördöma dem. USA och andra som vill kriga mot och bestämma i dessa länder, utnyttjar vår okunskap och våra fördomar.
Världen skulle bli betydligt fredligare om vi bättre respekterade våra olikheter.
Och Väst skulle bli mindre hatat i resten av världen.
Och det är ju inte heller av det skälet som USA & co har beslutat sig för att avsätta Assad, för de har inga problem med diktatorer, egentligen. USA har problem med regeringar som inte går i deras ledband. Sådana som tycker att amerikanska företag skall följa deras lagar t ex.
Det är sådana de gör statskupper mot och krigar mot.
Vad gäller Syrien tror jag att Israel är drivande, de vill till vilket pris som helst bli av med en granne som ogillar behandlingen av palestinierna. Saudis engagemang handlar om att sprida islam. USA:s intresse är förstås olja och makt.
Det är många som vill se USA:s president som beslutsam och handlingskraftig, men ingen skulle kalla honom diktator för det.