Citat:
Ursprungligen postat av
shadow666
berätta hur ni menar med sunkigt hak?
Oroväckande fråga. Om behöver förklaras är vi mer illa ute än vad vi ens anar.
Jag gör ett försök. Bear w/ me. Björn med mej. Fire walk w/ me.
En dag ifjol när särdeles dåligt omdöme i kombination med storartad törst tagit mig i besittning styrde jag mina steg till den Lion Bar som har gatuadress Fridhemsgatan 34, ett AFA-stenkast bort från T-bana Fridhemsplan, uppgång Drottningsholmsvägen. Om Farochson vet jag inget. Det namnet har i så fall senare historia.
Vi talar hjärteland av stadsdelen Kungsholmens sunkkrogskvarter. I tråden omnämnda Nivå 22 en annan klassisk sunkbar ligger bara snett tvärs över gatan.
På för alla Lion Bar gemensamma hemsida finner vi deras vision uttryckt som följer, citat:
Vår strävan att ge våra gäster en exceptionell upplevelse och ge stort utrymme för glädje och humor.
Upplevelsen börjar när man stiger in. En air av utspilld öl kan förnimmas. Gästerna ger intryck alkade pensionärer och nyblivna svenskar av olika etniskt ursprung. Stämningen förefaller någorlunda avspänd. Inga öppna hotbilder. Klientelet är inte nyktert. De (på FB
dem) håller sig i sina egna konstellationer (
fjollord för
grupper) som inte beblandar sig med varann.
Hotet mot mitt välbefinnande visar sig komma från köket och baren.
Jag beställer "Hamburgertallrik". Personalen ger intryck likgiltiga för världens våndor och svarar fåordigt. Gott så. Frånvaron av påprackad värdegrund är befriande.
Jag sätter mig vid ett oborstat bord och försjunker snabbt i djupt kontemplativ betraktelse av bordsytans alla olika lämningar. Personalen har fullt upp tala i sina mobiltelefoner. Jag torkar själv av en del av det grövsta med kavajärmen
Hamburgartallriken serveras till bordet som på restaurang. Ordlöst och som i farten i en inte helt osnygg koreografi. Stilpoäng.
Burgaren smakar kokt fläskkött. Okryddat kokt fläskkött. Hamburgerbrödet är så hårdrostat, att kronan kunde använts (på FB
andvändts) som kastvapen. Pommes till är hårda okryddade och smaklösa. Med lätta kväljningar skjuter jag ifrån mig tallriken och famlar efter glaset med stöl. Ölmärket på fat är Grängesberg. Påtagligt svag %-nivå och högst oangenäm beska. Det oerhörda i att ta beslutet lämna odrucken betald öl lämnar mig bestörtad och tröstlös. En för mig unik händelse.
Jag försöker vid bardisken artigt och positivt förklara att köket har stor förbättringspotential. Barpersonalen ser oförstående på mig. Jag föklarar, fortfarande artigt att nagget inte gick äta. Den jag anar Managern denna kväll slår storsint ut med handen och förklarar att nästa gång jag äter hos dem så har jag en öl innestående. Se där en fungerande Corporate Goodwill Policy. Inte illa. Kväljningarna tar emellertid överhanden och jag tackar för mig med lägga en Farstapizza på den nerklottrade muggen vars öppenställda dörr givet inte låsbar och lika givet tji tvål. Inget bry sig då gästerna endast sparsamt tvättar kardorna efter lagd kabel vad jag från mitt matbord såg.
Jag har sedan dess inte återbesökt detta hak.
Osett namnet blotta tanken återbesök ger svettningar och ofrivilliga fisningar och därtill även oangenäma kroppsliga symptom. Det som inte dödar oss härdar oss.
En exeptionell upplevelse. Utrymme för humor. Visionen fulländad.
Det är vad jag menar med konceptet sunkigt hak när det är konsekvent.
