Gissa Bokcitatet

Nej, och nej. Den senare kan han dock ha träffat, jag läser nu i en fotnot någonstans att både Berdjajev och vår författare var löst associerade med den katolska filosofen Jacques Maritain.

Det är annars inte en person som förknippas med politiska hållningar alls, och inte en som är mest känd som författare.

Boken skrevs i USA, på franska.

Tarkovskij?

Stravinskij kanske?

Solshenitzyn är mitt förslag.

Igor Stravinskij är rätt, pokalen hos srinivasa!

Ur Musikalisk poetik, övers. (1950, Disa Törngren) av Poétique musicale (1942), en samling hedersföreläsningar som hölls vid universitetet i Harvard:

https://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Eliot_Norton_Lectures

Det var det värsta, jag önskar jag kunde lägga ut texten om Stravinskij och traditionen och Wagner och allt! Det finns folk som kan göra sånt. Själv har jag mest spelat Dumbarton Oaks (Composed in Stravinsky's neo-classical period, the piece is one of Stravinsky's two chamber concertos (the other being the Concerto in D, for strings, 1946) and is scored for a chamber orchestra of flute, B♭ clarinet, bassoon, two horns, three violins, three violas, two cellos, and two double basses.) för att demonstrera upplösningen hos ett par elektrostater.
Nåväl, här är ett nytt citat, en översättning:



På den tiden var fastighetsskötaren inte knäpp, mickeyn
han skulle ha smugit i glaset fastnade i den tunga trafiken,
och allt detta prat om koloxid var också det en rökridå.
Så bräckligt allting var, på abstraktioners vis, och ändå
var det så viktigt för dessa barn: det var
deras begravning, och de borde ha fått säga sin mening
om dess undergång vid fyrtornets ständiga utfall


"Så bräckligt allting var, på abstraktioners vis" jfr med vad Gian Carlo-Rota, The Lost Café, säger om von Neumann:

Like everyone who works with abstractions,
von Neumann needed constant
reassurance against deep-seated
and recuming self-doubts. Following
his uncanny instinct for doing the right
thing at the right time, Stan soon found
the way to cheer up his brooding friend.
He began to make fun of von Neumann’s
accomplishments.

Allen Ginsberg?

Inte så långt från i vissa avseenden.

John Ashbery?

Det går inte att förneka... över till Magmunnen!



And the Stars Were Shining
John Ashbery



(...)

Then the janitor wasn't screwy, the mickey
he was to have been slipped was stuck in heavy traffic,
and all those conversations about carbon dioxide
were a smokescreen too. How brittle it all was,
in the way abstractions have, and yet how
much it mattered for those children: It was their
funeral, and they should have had a say in its undoing
by the lighthouse's repeated lunges.
(...)

Yes. Efter många om och men prickar jag rätt. Ashbery är en av de poeter som jag har på tur att utforska. Har lovat mig att läsa honom i ett antal år nu. Jag tar det här som ett omen att det nu är dags att få tummen ur röven och göra slag i saken.

Nästa citat:

Det finns ingen luft att andas in, trots att världen tycks vara full av luft. Färden över gatan hade krävt en så stor ansträngning att när jag äntligen befann mig på trottoaren mitt emot var jag tvungen att stödja mig mot husväggarna för att kunna gå vidare.
Lyckligtvis märkte ingen något. Eller också låtsades folk inte om det för att slippa att komma till min hjälp. Barmhärtighet är inget som står till förfogande när som helst och för vem som helst. Att finnas till mitt ibland de andra har något tämligen häpnadsväckande över sig.

Knut Hamsun - Svält?