Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Fel! Brödernas mamma har vittnat om att dom har uttalat hot mot K-G tidigare och hon har visat stor oro för att dom ska skada honom.
Bröderna stod knappast utanför dörren beväpnade med kniv, järnrör och iklädda rånarluvor och bad om kaffe så sent på kvällen.

Och om motsatsen inte kan bevisas så är det väl KG's ord som gäller, eller?

Jodå det gör man, det kallas subjektivt rekvisit vilket måste vara uppfyllt för att brott anses ha skett.
Putativt nödvärn existerar det med, en person känner ett så starkt hot att denne tror sig ha nödvärnsrätt. Givetvis måste objektiva omständigheter stödja detsamma.

Felet ligger snarare i den förlegade svenska straffrätten och ett allt mer ålderdomligt nödvärnsbegrepp.
Det vore rimligt att utvidga nödvärnsbegreppet till angrepp och påbörjat försök till intrång i hus och hem.
Någon som uttalar hot och med våld försöker ta sig in i din bostad borde få stoppas med potentiellt dödligt våld om så krävs. Att tvingas leva under dödshot och eller hot om misshandel är inte rimligt.
Vill sagda personer utföra eller genom att försöka bryta sig in utföra de uttalade hoten bör bostadsägare få använda det våld denne anser nödvändigt.

Staten har i princip släppt sitt våldsmonopol och lämnat skattebetalarna vind för våg.

Likhet inför lagen gäller. Det innebär att det inte är tillåtet att ogilla ett åtal enbart till följd att någon t.ex. har en hjärtsjukdom eller är gammal.
Skuldfrågan skall altså avgöras oberoende av personliga egenskaper hos den åtalade.

Däremot är det tillåtet att sätta straffet till en annan nivå till följd av sjukdom eller ålder. Man kan också, av samma anledning, ge påföljdseftergift, vilket innebär att man dömer någon utan straff - personen anses skyldig (och får t.ex. betala skadestånd m.m.) men omständigheterna motiverar att den straffrättsliga påföljden sätts ner till 0.

Det är inget fel. Det är självklart att man inte får använda mer våld än nöden kräver. Det är inte rimligt att andra regler skall gälla då någons bostad angrips. Utan det får avgöras från fall till fall.

Visst bör andra regler användas om du angrips i ditt hem, där bör du alltid vara fredad för angrepp.

Självklart skall ett hem alltid vara fredat från angrepp - men det betyder inte att det är rätt att låta kreti och pleti skipa rättvisa, vilket det blir om man tillåter mer våld än vad nöden kräver.

Eventuella justeringar får istället göras i straffrätten så att ett angrepp på någons bostad innebär högre straffrättsliga konsekvenser. Vi har ett rättssystem med tillhörande polismyndighet av en anledning.

Fast varför, domstolarna ligger nästan alltid i den lägre delen och det finns ingen anledning att du skall tåla ett påbörjat inbrott i ditt hem.
Om knäppskallen skjuter en annan knäppskalle, vad är problemet.
Möjligen att andelen narkomaner och våldsverkare kommer minska efterhand.

Glöm inte de två poliserna som var hemma hos KG innan och som har vittnat om att:
– Trots att KG hade en låg profil så uppfattade dom honom som livrädd för bröderna.
– Dom var så övertygade om att han var utsatt för ett reellt hot så att dom valde att på eget initiativ svänga förbi KG då och då för att se att han var OK och att inte bröderna hade överfallit honom igen, som dom gjort tidigare.
– Dom gjorde den helt korrekta bedömningen att KG behövde hjälp för att skydda sig mot bröderna, men att han var den typen av person som inte ville ligga samhället till last och som inte bad om hjälp om det inte förelåg ett omedelbart och akut behov.

Nödvärnsrätten
Det här fallet är intressant därför att det är nödvärnsrätten som står på spel här.
Tingsrätten och Hovrätten har konstaterat att KG hade rätt till nödvärn.
Ändå har dom dömt honom till 4 respektive 2 års fängelse.

Jag känner skam över att finnas i ett rättssamhälle som hanterar sina medborgare som TR och HR har hanterat KG. Om det nu kan kallas rättssamhälle. Kanske värnar samhället bara om värstingar och våldsbrottslingar?

Jag har försökt förstå hur det kunnat bli så tokigt som det nu är. Den enda förklaring som jag kunnat komma på är att rättsväsendet har hamnat i någon slags låsning efter vad som har hänt. Då tänker jag inte på polisen, som jag har intrycket att dom gjort vad dom kunnat utgående från sin situation.

Åklagaren har hamnat inför en situation med två döda unga män.
Det var ingen tvekan om hur dom dött.
KG som person, lite låg profil, samlad även i pressade lägen, förefaller inte hysterisk. Dessa personliga egenskaper används mot honom i rättprocessen. KGs agerande borde tolkas som att han gjorde exakt vad som behövdes för att överleva. Åklagaren, TR och HR har i stället valt att tolka KGs, med tanke på situationen, förvånansvärt rationella beteende som att han kunde ha väntat lite till. KG laddade och sköt och räddade därigenom livet på sig själv. Hade han väntat så hade säkert KG varit död, bröderna och den tredje medhjälparen hade förhoppningsvis dömts för mord och om några år hade dom varit ute igen. Kanske hade dom inte dömts, för KG försökte ju försvara sig.

KG satt häktad i ett drygt halvår.

TR konstaterar nödvärn, men vänder ut och in på sig själva för att inte två döda unga män ska passera utan påföljd. Dessutom är det extra knepigt med tanke på häktningstiden. Det hade ju varit fel att häkta KG om han gjorde rätt som försvarade sig i en nödvärnssituation. Dom vänder ut och in på sig själva och dömer KG, som självklart borde friats, till fyra års fängelse.

HR trampar vidare på stigen mot dödsskuggans dal i landet där rätten till nödvärn håller på att avrättas. Dom tycker att det dom gör blir lite mindre skamligt om dom sänker KGs straff till 2 år. Det är naturligtvis lika tokigt, för ingen som räddar sitt eget liv i en nödvärnssituation ska straffas.

Hur löser man det här?
HD eller landsflykt? Jag hoppas på HD.

–

Lagstiftaren har trots allt varit ganska så generös.
Man får använda våld som är oförsvarligt så länge det inte är "uppenbarligen" oförsvarligt. Det viktiga är att bevisbördan inte ligger på mannen som sköt utan på åklagaren.

En hel del krav ligger på åklagaren....att bevisa att mannen inte hade skäl att känna fruktan, att bevisa att våldet var uppenbarligen oförsvarligt eller att mannen inte var så skraj att han svårligen kunde besinna sig (excessen).

Jag förstår inte hur domstolen har kunnat döma mannen utan att resonerat mer i detalj runt vad mannen borde ha gjort och när det hade varit korrekt att bruka det våld som mannen kände sig tvingad till för att skydda sig?

Sluta att blanda ihop "nöd" och "nödvärn"!

Rätt!
Sa mamman att de vrålat det hotet?
Jag talar om hotet som vrålats på BP inget annat. Uppgiften går ej att verifiera.